Bönevaka för det ofödda livet och familjekongress i Rom inviger adventsperioden.
(26.11.10) Imorgon är det kyrkoårets sista dag och det nya året inleds redan på lördagskvällen
med Första Advents första vesper. Påven har i år uppmanat stift och församlingar runt
om i världen att hålla en särskild bönevaka för det ofödda barnet, kvällen föra första
advent – en bönevaka med eukaristisk tillbedjan och tacksägelse. Själv håller han
denna i Peterskyrkan efter den högtidliga vespern, som börjar klockan 17.30.
Den
Påvliga kongregationen för gudstjänst och sakramentsförvaltning har spridit påvens
vilja att be för det ofödda livet, till samtliga stift i världen, en uppmaning som
har fått stort gensvar från världens alla hörn. Vi närmar oss julens mysterium då
vi firar Jesu födelse och Guds Ja till Livet, och kyrkan är angelägen sin uppgift
att ”modigt höja sin röst å deras vägnar som saknar röst” och ”klart och fast bekräfta
det mänskliga livets värde och okränkbarhet, samtidigt som hon i Guds namn gör en
lidelsefull vädjan till alla att vörda, vårda, älska och skydda livet, varje mänskligt
liv!” (Evangelium vitae, 5), en uppgift som Gud anförtror varje människa… en rättighet
och skyldighet. ”Kärnan i denna uppgift är främjandet av en livets kultur.” I dessa
dagar har den kristna familjen stått i centrum i Rom, då en internationell kongress
organiserad av det påvliga Familjerådet gått av stapeln i Vatikenen - en kongress
som har som mål att belysa familjens roll som huvudperson i överlämnandet av tro och
i evangelisationen. Debatter och vittnesmål har fyllt kongressens arbeten som pågår
fram till på lördag då den avslutas med verspern i Peterskyrkan och bönevakan för
det ofödda livet, ledd av påven Benedictus XVI:
Sextio erfarenheter från jordens
fyra hörn för att berätta om familjen idag som trons förvaltare och dess förmåga att
förändra hjärtan och samhället. Detta är resultatet av det påvliga rådets efterfrågan
till samtliga biskopskonferenser att samla in och rapportera de mest betydelsefulla
erfarenheterna av familjens ministerium i deras stift. Målet är en permanent kommunikation
som stävar efter att inspirera och stimulera familjen i sitt uppdrag, säger kardinal
Ennio Antonelli, rådets ordförande, ”vilket bygger på Benedictus XVI:s idé att erfarenheterna
talar handlingens språk vilket är mer övertygande än ord, för de berättar inte endast
vad du bör göra, utan vad som är möjligt att göra med Guds hjälp."
Mammor,
pappor och barn tillhörande olika grupper och organisationer, är i Rom, och framför
mikrofonen berättar de om hur kristendomen har gett deras familj en själ. Man talar
om uppfostran av barn och ungdomar, förlovning, kyskhet, äktenskap, adoptioner och
volontärarbete.
”Det handlar inte bara om att vara föredömliga kristna, utan
om en sakral roll i kyrkan”, sa kardinal Antonelli till Vatikanradion. ”Det handlar
inte bara om en god användning av den mänskliga friheten, utan mottagandet av Guds
nåd, inte om kristen kärlek, utan om Kristi kärlek. För att uppnå denna ansvarsnivå
i familjerna måste du utveckla sanningens ministerium, och fokusera på skönheten
i det kristna budskapet, som strävar efter helighet, och som inte nöjer sig med ett
liv i medelmåttighet, som präglas av en minimalistisk etik och en ytlig religiositet",
utan som med nådens hjälp, och i öppen dialog, främjar den mänskliga utvecklingen,
familjens rättigheter i ett välordnat samhälle med konkreta former av socialt engagemang.”
Och
kardinal Antonio Canizares, prefekt för Kongregationen för gudstjänstliv och sakramentsdisciplin,
avslutade sin predikan iunder kongressens invigningsmässa med observationen: "Utan
mässan, åtminstone på söndagen, finns det ingen kyrka, ingen kristen familj som är
den "lilla kyrkan" och ingen evangelisation.