Demokratiska republiken Kongo – kvinnorna och kriget

(29.10.10) ”De kongolesiska kvinnorna är trötta på konferenser om våldet mot dem, för de vill gå till grunden om orsakerna till dessa handlingar”, säger en nunna, syster Teresina, som verkar i Bukavu, i södra Kivu, i Demokratiska republiken Kongo, där kvinnornas världsmarsch hölls den 17 oktober. Tusentals kvinnor marscherade då mot våldtäkterna som utförts av de beväpnade grupperna i området.

”Kvinnorna är ett objekt i kriget som sedan 20 år råder i den östra delen av Demokratiska republiken Kongo”, säger syster Teresina. ”Våldtäkterna är ett medel för att förstöra ett folk. Under dessa år av krig i södra Kivu, d.v.s. från år 1966 till idag, har kvinnorna, från att oskuldsfullt ha trott att kriget endast angick arméerna eller åtminstone endast männen, oväntat blivit objekt för arméer och grupper och i de mest förödmjukande former - tvungna till en ofta lönlös flykt, utsatta för oändlig förnedring, och ofta drabbade av besvikelse inför ett humanitärt bistånd som drar nytta av deras tragedi”.

”Det handlar inte om en enstaka soldat, som fallit offer för de brutalaste instinkter och våldtar en ung kvinna, utan om ett systematiskt bruk av det sexuella våldet för att psykologiskt förstöra befolkningen”, säger syster Teresina vidare. ”När kvinnorna våldtas inför barnen eller man tvingar medlemmarna i samma familj till incest, står vi inför avsiktliga handlingar för att förinta personernas mänsklighet. Vi måste bidra till att sprida rapporten nyligen från FN som anmäler dessa händelser”.

En nyhetsbyrå talar om flickor som våldtagits av mineralletare för fetischistiska ändamål och missionsnyhetsbyrån Fides frågar syster Teresina om det råder ett samband mellan dessa händelser och våldet som utförts av de beväpnade grupperna. ”Säkert har 20 år av krigsvåldtäkter medfört en banalisering av det sexuella våldet”, säger hon. ”Barnen, som såg sin moder våldtas för 20 år sedan, är nu vuxna och vi vet inte vilka följder dessa våldshandlingar har haft på dem”.

”Jag vill dock uttrycka min beundran för de kongolesiska kvinnorna, som med mod och värdighet har lyckats bemöta dessa rysligheter. Många kvinnor har föredragit att låta sig dödas för att inte behöva underkasta sig sina plågoandars vilja. Andra som har utsatts för våldet gör nu allt de kan för att få tillbaka ett normalt liv och ta hand om sina barn. Vi försöker att bistå dem med psykologisk och materiell hjälp”, säger syster Teresina.