Påvlig humor: George Weigel föreslår att Johannes Paulus II var en av historiens roligaste
påvar
(21.10.10) Den katolska författaren George Weigel föreslår i The Denver Catholic Register
att Johannes Paulus II var en av historiens roligaste påvar. Han skriver att ”trots
världens fascination med allting påvligt, finns det inte mycket där ute om påvlig
humor. Vilket är på sätt och vis helt förståeligt: det tar en viss bredd av fantasin,
att, ska vi säga, föreställa oss Gregorius XVI eller Pius XI berätta ett skämt.”
Den
Salige Johannes XXIII är ett undantag, som han även var på många andra sätt, och två
av hans skämt har spritts över världen. I en får påven frågan om han vet hur många
människor som arbetar i Vatikanen, och påven svarar: "Ungefär hälften." I den andra,
besöker påven klostret av den Helige Ande, där den något nervösa nunnan som hälsar
honom välkommen säger, "Välkommen, Ers Helighet, jag är moder superior till den Helige
Ande," och Johannes svarar, "jag ber om att få gratulera er syster, jag är bara Kristi
ställföreträdare."
Men George Weigel hoppas att även den polska påven
skall finnas på den korta listan av påvliga humorister. Johannes Paulus II: s humor
tenderade till det ironiska: ”men inte i post-modern mening”, skriver han, ”i vilken
ironi är den kortaste vägen till cynism, men i den mer ärevördiga meningen som ett
erkännande att vi inte fullkomligt styr våra egna liv, och att vi blir högst komiska
om vi försöker att styra allt”. Således är en av George Weigels favorithistorier när
den förre påven vred hans skarpa humor på sig själv och sitt ämbete.
Den
framstående polska skådespelare Jerzy Stuhr var i Rom vid ett tillfälle under Johannes
Paulus pontifikat, och påven inviterade honom på middag i den påvliga lägenheten.
När de satt vid bordet, frågade påven Jerzy Stuhr om vad som hade fört honom till
Rom, och Stuhr svarade att han spelade i en produktion av Adam Mickiewicz's "förfädernas
afton". Påven talade om vikten av detta drama i Polens historia - "förfädernas afton"
ansågs som en känslomässig inflammatorisk anspelning på polsk nationalism och förbjöds
i de ryskiskt och preussisktockuperade delarna av det uppdelade Polen under 1800talet
- och sedan frågade han Stuhr vilken roll han hade i den romerska produktionen av
Mickiewicz klassiska verk. Stuhr svarade: "Ers Helighet, jag beklagar att rapportera
att jag är Satan". Och efter att ha tänkt sig om i ett par sekunder så svarade påven:
"Tja, men ingen av oss får välja våra roller, eller hur?"
”Vid ett
annat tillfälle” tillägger George Weigel, ”vände Johannes Paulus II sin humor mot
det olyckliga försöket till humor som är känd som det polska skämtet: i detta fall,
vanan som tyskarna hade under 1970-talet, att kalla dåligt arbete, fuskverk, och alla
former av inkompetens för "polnische Wirtschaft" - "polska affärer”"
När
Banco Ambrosiano skandalen utbröt i början av 1980-talet, i vilken Vatikanbanken var
indragen, kallade påven till sig flera kardinaler som var kunniga om Vatikanens finansiering
för att sortera igenom anklagelserna. Efter att ha tillbringat morgonen och lyssnat
på en berättelse om korruption, inkompetens och byråkratisk självbevarelsedrift, beslutade
Johannes Paulus att det var dags för lunch. När han gick med kardinalerna mot matsalen,
fick han syn på den tyska kardinalen Joachim Meisner, ärkebiskop i Köln, och gick
upp till honom och sade tyst: "Säg mig, Eminens," med ett glimt i ögat, "anser du
att vi har några polnische Wirtschaft i Vatikanens finanser?" Och som kardinal Meisner
berättade många år senare så föll hans haka och han stod mållös". Senare, efter lunch,
var det flera av hans kardinalskollegor som frågade Meisner vad påven hade sagt. "Det
kan inte översättas," var hans diskreta svar.
”Som en stor kristen
tänkare konstaterade en gång” avslutar George Weigel, ”är glädje ett ofelbart tecken
på Guds närvaro”. ”Och om humor är ett uttryck för en i grunden glad hållning till
livet - en hållning som bygger på tron på Guds yttersta triumf över det som så ofta
verkar vara världens tragedi - då är Johannes Paulus II: s humor ännu en anledning
till att erkänna i honom ett liv fylld av heroisk dygd.”