Påvens brev till seminarister: Ni har gjort ett gott val

(19.10.10) Med anledning av prästerskapets år, ville påven även vända sig specifikt till seminarister runt om i världen, för att uttrycka stöd och uppmuntran. På måndagen den 18 oktober utkom därför ett brev från Benedictus XVI riktat just till de tiotusentals män som förbereder sig för prästämbetet. I brevets sju punkter, behandlar han frågor som den prästerliga utbildningen, betydelsen av celibatet och skandalerna om sexuella övergrepp.

Den Helige Fadern började sitt brev till världens seminarister på ett mycket personligt sätt, och tog dem tillbaka till 1944, då en ung Joseph Ratzinger inkallades till militärtjänst. Han skriver: "kompanichefen frågade var och en av oss vad vi planerade att göra i framtiden. Jag svarade att jag ville bli en katolsk präst. Löjtnanten svarade: "Då borde du leta efter något annat. I det nya Tyskland behövs det inte präster längre".

Benedictus XVI skriver att redan då visste han att detta "nya Tyskland" var på väg mot sitt slut, och att efter den enorma förödelsen som detta vansinne hade dragit över landet, skulle präster behövas mer än någonsin. ”Idag”, fortsätter han, ”är situationen helt förändrad men det stora flertalet anser också att det katolska prästerskapet inte är ett jobb för framtiden, men en som hör mer hemma i det förflutna". Men påven skriver att det är klokt att bli präst, eftersom Gud är levande, och Han behöver människor som tjänar Honom och ger Honom till andra.

I brevet fortsätter Benedictus XVI med att lista upp viktiga faktorer som hjälper män på deras vandring mot prästerskapet: "Den som vill bli präst måste först och främst vara en Guds man, med Kristus i centrum, en som ber ständigt, och växer i intimitet med Herren.”

För det andra, finns sakramentens centrala plats i livet av en präst, och framför alla andra, det rätta firandet av Eukaristin. "För oss är Gud inte bara Ordet", skriver påven. Direkt ansluten är vikten av botens sakrament, som "leder till ödmjukhet", "i tacksam medvetenhet om att Gud förlåter oss ständigt på nytt".

Påven varnar sedan seminaristerna mot att avslå folklig fromhet, även om det lutar mot det irrationella eller ytliga. Han beskriver det som "en av Kyrkans stora skatter" eftersom det ofta har varit den kanal genom vilken tron har strömmat in i människors hjärtan och samhällsliv.

"Den kristna tron har en i grunden rationell och intellektuell dimension", fortsätter påven i punkt nummer fem, och uppmanar seminaristerna framför allt att se sin tid som en studietid. Det är viktigt skriver han, att blivande präster har en god förståelse av skriften, Kyrkans historia, katolsk sociallära och kanonisk rätt så att de kan "gå längre än ögonblickets föränderliga frågor, för att förstå de verkliga frågorna, och på så sätt förstå hur svaren är de riktiga svaren".

I punkt nummer sex tar Benedictus XVI upp frågan om mänsklig mognad och sexualitet. Han skriver att det är viktigt att den präst som är kallad att ledsaga andra på livets resa, har "rätt balans". "Sexualitet är en gåva av Skaparen", fortsätter han, men när den inte är integrerad i personen, blir den banal och destruktiv.

Benedictus XVI fortsätter på detta tema och skriver, "Vi har nyligen sett med stor bestörtning att en del präster vanställt deras tjänst genom sexuellt utnyttjande av barn och ungdomar”. ”Deras missbruk har orsakat stora skador inför vilka vi känner djup skam och ånger". Han skriver att som ett resultat av detta har många människor ifrågasatt huruvida valet av celibatet "har någon betydelse". Men han understryker att "även de mest förkastliga övergrepp kan inte bringa i vanrykte den prästerliga missionen, som fortfarande är stor och ren".

Slutligen skriver Benedictus XVI att dagens kallelser "ofta lever på mycket olika andliga kontinenter", som födds i familjer, församlingar, rörelser och nya gemenskaper. "Just därför är seminariet viktigt som en gemenskap som sträcker sig utöver skillnader", till att vara en "skola som främjar tolerans, ömsesidig förståelse och acceptans" förenade i Kristi kropp.