(10.09.10) För ett par veckor sedan talade påven om den Helige Pius X under den allmänna
audiensen, och under Angelusbönen söndagen därpå talade påven om ödmjukhet. Dessa
två teman för tanken till statsekreteraren under påven Pius X:s pontifikat, kardinal
Rafael Merry del Val, den dåvarande påvens mest närstående man i kurian, och gode
vän, även kallad hans tvillingsjäl för deras goda samarbete, trots att de kom från
mycket olika bakgrund. Han var en man som inte gjorde mycket väsen av sig, men
som under sitt liv fick stort förtroende av påvarna Leo XIII och Pius X, liksom Benedictus
XV. Han bär nu den första titeln i den påbörjade saligförklaringsprocessen – Guds
Tjänare. Men varför så särskilt förknippad med ödmjukhet. Jo, den gode kardinal
Merry del Val, skrev nämligen ödmjukhetens litanior. Att be litanior är att använda
sig av en slags responsorisk böneform i vilken man förstärker bönen genom att efter
varje anropandet lägga till ”bed för oss” eller ”förbarma dig över oss”. I kardinal
Merry del Vals litanior påminner bönen oss om hur vi ska uppnå den för människan så
svåra ödmjukheten, och vad vi behöver frigöra oss från, för att nå den. Det mänskliga
högmodet spjärnar emot med all sin kraft och opponerar sig, och om man klarar sig
igenom de första två delarna av ödmjukhetslitaniorna, och når den tredje blir det
svårare. I vår dagliga strid mot vår stolthet, som inte endast förstör våra mänskliga
relationer, utan även inverkar på den viktigaste relationen, den med Gud, är dessa
litanior ett gott redskap även mot falsk ödmjukhet. Falsk ödmjukhet är både att klä
sin stolthet med ödmjukhetens mask, eller att dra sig ur sin uppgift genom att skylla
på att man inte vill synas. En ödmjuk person är vare sig blyg eller rädd. Endast sann,
för ”ödmjukhet gör människan sann, medan stoltheten gör henne artificiell”, som Tomas
Merton sa. Många är helgonen som har skrivit om hur man kan öva sig i ödmjukhetens
dygd. Den helige Benedictus beskriver tillväxten i ödmjukhet med bilden av en trappa,
men som ärkebiskop Fulton Sheen en gång sa när han kommenterade denna, att när man
med uppriktigt hjärta har lyckats ta sig upp till det sista trappsteget i ödmjukhet,
blir man så stolt över att vara ödmjuk att man trillar rakt ner igen. Ödmjukhetens
litanior O Jesus, blid och ödmjuk av hjärtat, hör mig. Från önskan att
vara uppskattad, frigör mig Jesus Från önskan att vara avhållen, frigör
mig Jesus Från önskan att vara upphöjd, frigör mig Jesus Från önskan att
vara aktad, frigör mig Jesus Från önskan att vara berömd, frigör mig
Jesus Från önskan att vara föredragen andra, frigör mig Jesus Från önskan
att vara rådfrågad, frigör mig Jesus Från önskan att vara godkänd, frigör
mig Jesus Från rädslan att bli förödmjukad, frigör mig Jesus Från rädslan
att bli föraktad, frigör mig Jesus Från rädslan att bli avvisad, frigör
mig Jesus Från rädslan att bli förtalad, frigör mig Jesus Från rädslan
att bli bortglömd, frigör mig Jesus Från rädslan att bli till åtlöje, frigör
mig Jesus Från rädslan att bli förolämpad, frigör mig Jesus Från rädslan
att bli misstänkt, frigör mig Jesus Att andra blir älskade mer än jag, Jesus,
ge mig nåden att önska det Att andra blir uppskattade mer än jag, Jesus, ge
mig nåden att önska det Att andra må växa i världslig mening, och jag må minska,
Jesus, ge mig nåden att önska det Att andra blir utvalda och jag åsidosatt, Jesus,
ge mig nåden att önska det Att andra blir berömda och jag förbisedd, Jesus,
ge mig nåden att önska det Att andra blir föredragna mig i varje sak, Jesus,
ge mig nåden att önska det Att andra kan vara mer heliga än jag, om blott jag blir
så helig som jag kan, Jesus, ge mig nåden att önska det Kardinal Rafael
Merry del Val föddes i London 1865 i en aristokratisk spansk familj. Driven av en
äkta kallelse till prästämbetet prästvigdes han 1888, 23 år gammal, och redan vid
35 års ålder äger hans biskopsvigning rum. Tre år senare utnämner den nyvalde påven
Pius X honom kardinal, och i samband med det till sin personlige sekreterare, statssekreterare
och det Apostoliska Palatsets prefekt. Då kardinal Merry del Val tog emot sin
kardinalsberetta ger Pius X honom en ovanlig eloge: ”Den goda doft av Kristus, herr
kardinal, som ni spridit i alla miljöer, och nu här, er mångfaldiga välgörenhetsverksamhet
som ni som präst har drivit, speciellt här i Rom, har med beundran gett er, universell
uppskattning.” Den trogne kardinalen arbetade vid påvens sida och stöttade honom
i hans reformer och i kampen mot antiklerikala strömningar i början av 1900-talet.
Det var påven Pius XII som påbörjade kardinal Merry del Vals saligförklaringsprocess
1953, samme påve helgonförklarade Pius X.