Benedictus XVI:s brev till Moder Teresas Barmhärtighetsmissionärer. "Små saker med stor kärlek, omvandlar världen"

(29.08.10) Idag firas 100-årsminnet av den Saliga Moder Teresas av Kalkuttas födelse den 26 augusti 1910. Hon behöver inte någon presentation, framför oss ser vi bilden av den kortväxta kvinnan med blåkantad vit sari, och ett leende rynkigt ansikte.
Moder Teresas kallelse var tydlig redan som barn. Inspirerad av jesuiterna i Albanien som berättade om missionen beslutade hon sig: hon skulle bli missionär. 18 år gammal trädde hon i kloster i Irland, med namnet Teresa efter missionärernas skyddshelgon, den Heliga Teresa av Jesusbarnet, och ett par år senare befann hon sig i Indien i klostrets mission där. Men syster Teresa upplevde att klostermurarna skilde henne från misären utanför, och dem som verkligen behövde Guds kärlek som hon var kallad att förmedla. På andra sidan muren såg hon nakna föräldralösa barn i hopar, hungrande och döende i rännstenen.
Så hon bad biskopen om lov att få lämna klostret för att arbeta med de fattiga. Han sa nej. Ett år senare upprepade hon sin önskan och efter mycket om och men, nådde påven Pius XII:s tillåtelse att lämna klostret henne i augusti 1948. Hon var då 38 år gammal och hon berättar många år senare att detta var hennes livs största uppoffring. Hon hade tidigare lämnat hem, föräldrar, fosterland. Nu handlade det om det fullkomliga offret av sig själv till Gud. Ensam, hemlös, med ett plagg på kroppen, 5 rupier i fickan och en orubblig tro begav hon sig ut på gatorna. Hon köpte tvål och började tvätta barn, gamlingar och lidande kvinnor, från en barack till nästa. Hon tiggde om pengar och medicin för att ge vård och mat till sina fattiga. Efter bara några dagar öppnar hon en skola ute i det fria och börjar undervisa, genom att skriva med pinnar på marken. Själv bosätter hon sig i en barack och tar emot alla dem som hon inte lyckas övertala något sjukhus att ta emot.
Ett år senare får hon sin första medsyster, Shubashini, en rik flicka som hon tidigare undervisat i klosterskolan, och som nu tar namnet syster Agnes, Moder Teresas namn innan hon gick i kloster. 1950 får klostret sitt officiella godkännande av den Heliga Stolen och till de tre klosterlöftena, fattigdom, kyskhet och lydnad, har Moder Teresas orden ett fjärde löfte: ”att villkorslöst tjäna de fattigaste av de fattiga”. Idag har hennes orden, Barmhärtighetens missionärer enligt de senaste uppgifterna 762 kloster och 5194 nunnor som driver sjukhus, barnhem, skolor, soppkök, fattighärbärgen och vårdhem för patienter med spetälska, tuberkulos och aids. Den 19 oktober 2003 saligförklarade påven Johannes Paulus II Moder Teresa av Kalkutta, endast 6 år efter hennes död, 1997, 87 år gammal.
Moder Teresa var medveten om att fattigdomen inte endast tog sitt uttryck i hunger, törst och hemlöshet. "Den värsta spetälskan är ensamheten", sa hon, "ensamheten finns i Rom, New York, överallt. Man finner Kalkutta i hela världen. Överallt finns de som inte är älskade, inte efterlängtade, inte vårdade, de bortfösta och bortglömda. Detta är den största fattigdomen.”
Ett stort engagemang inom Moder Teresas orden är kampen mot abort. I sitt tacktal då hon tog emot Nobels fredspris 1979 påminde Moder Teresa om att Abort är den värsta ondskan, och fredens värsta fiende. För om en moder kan döda sitt barn, vad hindrar oss då från att döda oss själva eller varandra?”
I samband med dagens firande har påven Benedictus XVI sänt sina hälsningar till ordensgeneralen Syster Prema MC, där han skriver:
”Jag skickar mina hjärtliga hälsningar till er och alla Barmhärtighetsmissionärer när ni börjar firandet av hundraårsdagen av Saliga Moder Teresas födelse, er ordensgrundarinna och en exemplarisk modell för den kristna dygden. Jag är övertygad om att detta år kommer att för kyrkan och världen vara ett tillfälle för jublande tacksamhet till Gud för den ovärderliga gåva Moder Teresa var under sin livstid, och fortsätter att vara, genom ert, hennes andliga döttrars tillgivna och outtröttliga arbete.
Ni strävar efter att närma er Jesu person, vars törst efter själar släcks genom er tjänst till honom i de fattigaste av de fattiga. Genom att ha besvarat Herrens direkta kallelse, levde Moder Teresa inför världen S:t Johannes ord: ”Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.”(jfr Joh 4:11-12).
Må denna kärlek fortsätta att inspirera er som Barmhärtighetens Missionärer, att offra er generöst för Jesus, som ni ser och tjänar i de fattiga, de sjuka, ensamma och övergivna. Jag uppmuntrar er att hela tiden finna kraft i Moder Teresas andliga exempel, och i hennes fotspår, som svar på Kristi uppmaning: "Kom, var mitt ljus". Jag förenar mig andligen med hundraårsjubileets firande, och med stor kärlek till Herren, utdelar jag hjärtligt min faderliga Apostoliska välsignelse till Barmhärtighetens missionärer och till alla de som ni tjänar.”
Även Syster Prema har dagen i ära skrivit ett kort brev till bröder och systrar runt om i världen, som med sin ordensgrundarinnas enkla men starka ord lyder:
Moder Teresa föddes för 100 år sedan i Skopje (i nuvarande Makedonien) den 26 augusti 1910.Hennes liv och arbete fortsätter att vara en inspiration för unga och gamla, rika och fattiga från alla samhällsklasser, religioner och nationer. Hennes budskap: "Gud har skapat oss för större saker - att älska och bli älskade", får oss att se bortom vårt dagliga livs prövningar, ensamhet och missnöje. Vi är kallade till något oändligt mycket större än rikedom, begåvning, berömmelse eller njutningar. Vi är kallade att se på Gud, vår kärleksfulle Fader, och vet att Han älskar oss med en ovillkorlig öm och evig kärlek, och vi är kallade att dela denna kärlek med dem omkring oss, med börjar i våra familjer. Med en moders ord, "le mot varandra, ta er tid för varandra i familjen. Vi vet aldrig hur mycket gott ett enkelt leende kan göra."
I vårt barnhem Shishu Bhavan i Kolkata, hade vi en gravt handikappad flicka som levde till 39 års ålder. Hennes namn var Sundari, vilket betyder vacker. Hon hade ingenting och kunde ingenting göra med hennes helt knotiga kropp utan att ligga stilla i sängen. Men det fanns en sak hon gjorde bra - hon kunde ge ett stort leende med så stor glädje som lyste upp hela hennes ansikte, och med det förmedla all den kärlek som hon hade i sitt hjärta. Hon visste att hon var älskad och omhändertagen, att hon var värdefull för många. Sundari var inte särskilt vacker, men hon var mycket vacker.
Låt oss fira hundraårsminnet av vår mors födelse genom att dela glädjen i att älska och bli älskad. Låt oss be om att bättre lära känna Guds kärlek till oss.
Fyllda med Guds kärlek, ska vi bli hans kärleks bärare, till dem omkring oss genom att göra små saker med stor kärlek, som att ge ett leende, ett vänligt ord och en hjälpande hand. Dessa små saker gjorda med stor kärlek "kommer att göra våra liv något vackert för Gud." Må världen runt omkring oss omvandlas för ”ett leende genererar leenden och kärlek genererar kärlek.
Gud välsigne dig, Syster Maria Prema MC."
Moder Teresa påminner oss om detta med sina berömda ord: ”När vi dör och det är dags för Gud att döma oss, kommer han inte att fråga 'Hur många goda gärningar har du gjort i ditt liv?'. Han kommer snarare att fråga 'Med hur mycket kärlek har du gjort vad du gjort?'"
Lyssna till moder Teresas egna ord: "När en familj ber tillsammans stannar de tillsammans".