"Var inte rädda för Sanningen" Påven varnar för relativismens ytlighet, och gör en appell för Somalia under audiensen

(25.08.10) Liksom förra veckan valde påven även denna onsdag att undervisa under den allmänna audiensen om den kommande helgens stora helgon, som på lördag är den Helige Augustinus. Detta är ett av påvens närmaste helgon, vilket påven själv sa under sin katekes som belyste behovet av tystnad och vänner på vår vandring mot Sanningen.

”Kära bröder och systrar,
i vart och ett av våra liv finns det människor som vi håller mycket kära, som vi känner oss särskilt nära, en del befinner sig redan i Guds famn, andra delar fortfarande vårt livs vandring med oss: våra föräldrar, släktingar, lärare, människor som vi har gjort gott för och som har gjort oss gott, personer som vi kan lita på.

Det är dock även viktigt att ha reskamrater på vandringen i vårt kristna liv: jag tänker på andliga vägledare, biktfäder, personer med vilka man kan dela sina erfarenheter i tron – men jag tänker även på Jungfru Maria och helgonen. Alla borde ha ett helgon som de är förtroliga med, som de känner närhet till i bön och förbön, men även som förebild att efterlikna. Jag inbjuder er därför att lära känna helgonen bättre, till att börja med helgonet vars namn ni bär, genom att läsa om dess liv och vad de skrivit. Ni kan vara säkra på att de blir goda vägledare i att älska Herren mer, och hjälp i er kristna och mänskliga utveckling.

Som ni vet är jag bunden på ett speciellt sätt till vissa helgon: bland dem, S:t Josef och S:t Benedictus vars namn jag bär, och andra, som S:t Augustinus, som jag fick den stora gåvav att lära känna närmare, så att säga, genom studier och bön, och som har blivit en god "kamrat" i mitt liv och i min tjänst. Jag vill återigen betona en viktig aspekt av hans mänskliga och kristna erfarenhet, även i vår nuvarande tid, där det verkar som om relativismen paradoxalt nog är den "sanning" som är vägledande för tanken, valen och beteendet.

Augustinus är en man som aldrig har levt med ytlighet - törsten och det ständiga rastlösa sökandet efter sanningen är en av de grundläggande egenskaperna i hans existens, dock inte "pseudo-sanningar" som är oförmögna att ge hjärtat varaktig frid, men den Sanning, som ger existensen sin mening och är det "hem" där hjärtat finner frid och glädje.

Vi vet att hans vandring inte var en lätt väg: han tänkte att han skulle möta sanningen i en prestigefylld karriär, i ägandet av saker, i de röster som lovar omedelbar lycka; han gjorde fel, gick igenom sorg och mötte motgångar, men han stannade aldrig upp, han nöjde sig aldrig med det som gav honom endast en strimma av ljus – han fann förmågan att se djupt inom sig själv och han märkte, vilket han skriver i sina Bekännelser, att Sanningen, den Gud han sökte med all sin kraft var mer intim med honom än han själv var, Han var alltid bredvid honom, Han hade aldrig övergett honom, Han väntade på att få träda in fullt ut i hans liv (se III, 6, 11; X, 27, 38 ). Som jag sa i kommentaren till den senaste filmen om hans liv, så kände Augustinus i sitt rastlösa sökande, att det inte var han som hade funnit Sanningen, utan att det var Sanningen själv, som är Gud, som hade jagat honom och funnit honom (se L'Osservatore Romano, torsdagen 4 september, 2009, s. 8).

Romano Guardini kommenterade ett avsnitt i det tredje kapitlet av Bekännelserna och säger att Augustinus visste att Gud är "den härlighet som vi faller på knä inför, den dryck som släcker törst, den skatt som gör oss lyckliga, [... han hade] den lugnande försäkran som den som till slut har förstått, men även kärlekens lycka hos dem som vet att: ”detta är allt och det är nog för mig” (Pensieri religiosi, Brescia 2001, s. 177).

I den nionde boken av Bekännelserna rapporterar Augustinus om ett samtal med sin mor, S:ta Monica - vars minne vi firar nästa fredag, i övermorgon. Det är en så vacker scen: han och hans mamma är i Ostia, i ett härbärge, och från fönstret ser de himlen och havet, och i himlen och havet urskiljer de för ett ögonblick Guds hjärta, i varelsernas tystnad. Och här lär vi oss något grundläggande på vägen mot Sanningen: varelserna måste vara stilla om tystnade i vilken Gud talar ska infinna sig.

Detta är alltid sant, även i vår tid: ibland verkar det finnas en slags rädsla för tystnad, för meditation, för att tänka över sitt eget agerande, och livets djupare mening. Ofta föredrar man att leva endast det flyktiga ögonblicket, eftersom det verkar lättare, genom att bedra sig själv att det leder till varaktig lycka. Man föredrar att leva ytligt, utan att tänka - rädd för att söka sanningen, eller kanske är man rädd för att sanningen kommer att finna oss, ta oss och förändra våra liv, precis som Augustinus.

Kära bröder och systrar, jag vill säga till er alla, även till er som befinner er i en svår tid i trons resa, till er som inte deltar i kyrkans liv eller som lever som om Gud inte fanns - var inte rädda för sanningen, upphör aldrig att gå mot den, upphör inte att söka den djupaste sanningen om er själva och om tingen, med hjärtats inre öga. Gud kommer inte att underlåta att ge ljus för att se och låta er känna hjärtats värme, Han som älskar oss och vill bli älskad. Må Jungfru Marias, S:t Augustinus och S:t Monicas förbön följa oss på denna resa.

Onsdagens audiens avslutades med en appell för Somalia, där våldet åter igen trappats upp. Igår tisdag, mördade beväpnade islamister, personal, civila och en grupp parlamentariker som samlats på ett hotell i huvudstaden Mogadishu. Den fruktade islamistiska rörelsen al-Shabab, som erkänt att de låg bakom dådet, förklarade i går krig mot de utländska fredsbevarande styrkor som försöker stävja våldet i Somalia och som försöker få regeringen att fungera.

Påven sa i sin appell att: ”Mina tankar går till Mogadishu, varifrån nyheter om grymt våld fortsätter att nå oss, och som igår var skådeplats för en ny massaker. Jag är offrens anhöriga nära, och alla dem som i Somalia lider av hatet och instabiliteten. Jag hoppas att ansträngningarna, med hjälp av det internationella samfundet, inte besparas, för att återupprätta respekten för liv och de mänskliga rättigheterna.”