Indisk nunna om sitt arbete som "barmhärtighetens missionär". Vi uppmuntrar mödrar att inte abortera trots dödskulturen som råder

(25.08.10) Om någon dag firas hundraårsminnet av Moder Teresa födelse. En 48-årig indisk nunna, syster Kusamam, som sedan 25 år tillhör den orden, Barmhärtighetens missionärer, som Moder Teresa grundade, har framförallt ägnat sig åt de övergivna eller oönskade barnen genom adoption. I över två år arbetade hon tillsammans med Moder Teresa och av henne har hon lärt sig att tjäna Jesus genom de fattiga. I september 2004 blev syster Kusamam slagen blodig av ett 40-tal män, medan hon delade ut mat åt de fattiga invånarna i ett barackkvarter i utkanten av Calicut, i Kerala. Moder Teresa hade dött sju år tidigare.

”De hade bränt oss levande om det inte hade varit för Moder Teresas närvaro”, säger syster Kusamam. ”Vi blev angripna för att vi var ”barmhärtighetens missionärer”, men vår Moder fanns hos oss och beskyddade oss. Det har vi inga tvivel om. De fattiga människorna i barackerna levde utan några bekvämligheter, såsom vägar, vatten och elektricitet. En gång i månaden begav vi oss till dem med fem kilo ris och lite begagnade kläder. Idag har detta kvarter en riktig väg och fordonen kan ta sig dit.
och invånarna har elektricitet och en brunn.

Jag har också sagt till ministerchefen i Kerala att om det lidande och de angrepp som vi upplevt har varit till hjälp för de fattigaste av de fattiga, då har vi gjort det som vi är kallade till att göra - nämligen att tjäna de fattiga med våra liv och vårt vittnesbörd. Moder Teresa var tydlig - vi är kallade till att vara kanaler för Jesu kärlek genom vårt arbete för de fattigaste bland de fattiga.

Fortfarande idag lider jag av följderna efter slagen jag fick. Jag har ofta huvudvärk, för de slog mig flera gånger i huvudet och jag har problem med det vänstra ögat. Men ingenting kan ta ifrån mig glädjen, när jag ser hur dessa fattiga människor som vi hjälpte med livsförnödenheter nu lever ett värdigt liv.

Vi tar hand om de övergivna barnen och har nu 34 barn, från nyfödda till tio år. Ibland är det ogifta mödrar som ger oss sina nyfödda. Andra gånger är det sjukhusen som ger oss barnen som de ogifta mödrarna lämnar till dem för adoption. Och så finns det många övergivna barn.

Varje gång det kommer ett barn tackar jag Gud. Det är en så stor glädje att se att dessa barn inte aborteras. Vi är så tacksamma att dessa mödrar idag väljer att inte döda sina barn. Trots den segrande dödskulturen som råder i samhället, har de modet att fullborda sin graviditet och lämna sin barn till adoption. Vi tröstar och uppmuntrar mödrarna när de lämnar vårt hus. Och vi säger till dem att de inte är några möderskor utan att de ger värde åt livet. Även om världen marginaliserar dem för deras oönskade graviditeter, är de bärare av livet”.