"Marias storhet är tron" Benedictus XVI firar Marie Upptagning i himmelen

(16.08.10)Redan klockan 8 på söndagsmorgonen började påvens Heliga Mässa i Jungfru Marias ära på kyrkoårets viktigaste Mariahögtid. Enligt tradition firade han mässan i Castelgandolfos församlingskyrka San Tommaso da Villanova som ligger på samma torg som det påvliga sommarresidenset. Tusentals troende fyllde kyrkan och torget, på årets största Mariahögtid, mitt i augusti: Marie Upptagning till Himmelen.



Under en lång predikan förklarade påven denna händelse, som blev en trossats först 1950, för 60 år sedan, att Maria, liksom Kristus hennes Son, redan har vunnit över döden och triumferar i den himmelska härligheten, i hela sitt väsen, "kropp och själ."



”Den helige Paulus hjälper oss att sprida lite ljus över detta mysterium”, sa påven i sin predikan, då han utgår ifrån kärnan i mänsklighetens historia och i vår tro: Kristi Uppståndelse, ”den förste av de avlidna”. I hans påskmysterium, blir vi delaktiga i hans seger över synden och döden. Här är den fantastiska hemliga nyckeln till hela den mänskliga historiens verklighet.”



”Paulus säger att vi alla dör genom Adam, vi har alla samma mänskliga arv som tillhör honom: lidande, död och synd…Men vi kan lägga till något nytt till denna verklighet: vi tillhör inte endast denna gamla mänskliga verklighet. Vi tillhör även den nya människan, i den Uppståndne Kristus. Uppståndelsen liv är redan en del av oss. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom” (1 Kor 15:21-24)”, sa påven och citerade dagens andra läsning.



Påven förklarade vidare att Guds Moder är så delaktig i Kristi mysterium att även hon är en del av hans uppståndelse redan vid slutet av sitt jordiska liv. Hon lever redan det vi förkunnar i trosbekännelsen ”Jag förväntar de dödas uppståndelse och den kommande världens liv”.



”Då kan vi fråga: vilken som är orsaken till Maris seger över döden i förväg?”, sa påven och sa att svaret ligger i hennes tro. En tro som uttrycker sig i total lydnad

till Guds Ord, och i fullkomligt överlämnande till det gudomliga initiativet och agerandet. Tron är Marias storhet. Hon tror och lever på ett unikt sätt den första saligprisningen, salig den som tror. Elisabeth uttrycker det i glädje när Maria besöker henne: ”Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse” (Luk 1:45).



Men påven varnade för att inte beskåda Marias öde som något mycket långt ifrån oss - nej! Vi är kallade till att se vad Herren i sin kärlek, vill för oss, för vårt slutliga öde: att genom tron leva den perfekta gemenskapen i kärlek med honom, och på så sätt verkligen leva.



Nästa dogmatiska förtydligande som påven gjorde berörde den himmelska härligheten. ”Alla vet vi i dag att ordet "himmelen" inte hänvisar till någon plats i universum, till en stjärna eller något sånt: nej. Den hänvisar till något mycket större och svårare att definiera med våra begränsade mänskliga begrepp. Med denna term "himmelen" beskriver vi den eviga plats som Gud har givit oss, Gud som blev oss nära, och aldrig överger oss. I Gud finns det en plats för oss. Vi finns till för att han älskar oss. Vår frid, vårt hopp, vårt lugn bygger på detta: i Gud, i Hans tankar och hans kärlek överlever inte bara en "skugga" av oss själva, men i Guds skapande kärlek, är vi beskyddade och introducerade med hela vårt väsen i evigheten.



Det är Guds kärlek som övervinner döden, och det är denna kärlek som vi kallar himmelen. Gud har plats för oss. Jesus som är både Gud och människa är för oss en garanti att varat-Gud och varat-människa kan existera och leva för evigt i varandra. Gud känner och älskar hela människan, det vi är. Och Gud i Hans evighet accepterar det som finns nu, i våra liv, som består av lidande och kärlek, hopp, glädje och sorg. Hela människan, hela hennes liv tar Gud emot och renar i evigheten.



Och påven avslutade med att understryka tyngden i detta budskap. ”Jag anser att detta är en sanning som måste fylla oss med djup glädje. Kristendomen förkunnar det eviga livet, den kommande världens liv, där ingenting konkret och värdefullt i detta liv förstörs, utan finner in fullhet i Gud. Varje hårstrå på vårt huvud är räknat, sa Jesus en gång (jfr Matt 10:30). Då kan vi förstå att kristendomen väcker en stark förhoppning på framtidens ljus, och banar vägen för att förverkliga denna framtid. Vi är kallade, som kristna, att bygga denna nya värld, så att den en dag blir "Guds rike", en värld som kommer att överträffa allt vi kunde bygga själva. Med Marias Upptagning i himmelen, fullkomligt delaktig i Sonens Uppståndelse, begrundar vi förverkligandet av människan enligt "Guds rike."

Vi ber till Herren att Han låter oss förstå hur värdefulla vi är i Hans ögon, hela vårt liv, att Han stärker vår tro på det eviga livet, och gör oss till hoppets människor, som arbetar för att bygga en värld som är öppen för Gud, med människor fyllda av glädje, som kan se skönheten i den framtida världen mitt i oroligheterna i vardagen och leva i denna visshet, tro och Hopp.



Efter mässan bad påven Angelusbönen tillsammans med de troende och höll en kort reflektion i vilken han belyste de centrala punkterna i sin tidigare predikan – att Guds kärlek övervinner döden och att tron är Marias storhet.