"Kyrkans uppdrag begränsar sig inte till att hjälpa de fattiga" - kardinal Bagnasco om S:t Lars och om kyrkans skatter

(10.08.10) Idag firar den katolska kyrkan S:t Lars. Han var diakon under den helige påven och martyren Sixtus II:s pontifikat under 300-talet och led martyrdöden på kejsaren Valerianus begäran, 3 dagar efter påven, den 10 augusti 258 e.Kr.. Genuas ärkebiskop och den italienska biskopskonferensens ordförande, kardinal Bagnasco firade S:t Lars idag, i stadens katedral, uppkallad efter helgonet, med en högtidlig mässa. I sin predikan utgick kardinal Bagnasco frå S:t Lars berömda ord ”Se, här är kyrkans skatter” för att tala om kyrkans uppgift där mänskligt nödlidande råder.



S:t Lars gav inte efter för kejsar Valerianus som ville konfiskerade kyrkans ägodelar. Han fick även möjlighet att undgå dödsdomen om han tre dagar efter det att påven avrättats, lämnade kyrkans skatter till kejsaren. Men S:t Lars som var ärkediakon och ansvarig för kyrkan i Roms välgörenhetsarbete delade ut vad han kunde förmå till de fattiga och presenterade sedan 3 dagar senare de fattiga för kejsaren med orden: ”Här är kyrkans skatter”. Detta ledde till att S:t Lars blev dödsdömd och pinades på eld för att sedan halshuggas.” Detta gör att man lätt känner igen den avbildade S:t Lars som bär diakonens klädnad, har martyrskapets palm i handen och vid hans fötter står gallret han lades på för att brännas.



Kardinal Bagnasco sa att ”Världens mentalitet kan inte alltid förstå att kyrkans ägodelar riktar sig till gemenskapen, till att stödja utbildning och pastoral verksamhet, och till de fattiga och behövande. Påven skriver i sin encyklika ”Caritas in Veritate” att hela kyrkan, i varje form av dess handlande, har som mål att främja en integrerad mänsklig utveckling "(Caritas i Veritate, 11).



Och kardinalen förtydligade att ”detta inte innebär att kyrkan är en byrå för akuta nödsituationer, utan en familj som med sin tro på Kristus har som uppdrag att förkunna hoppet, Jesus Kristus, som räddar mänskligheten från den största ondskan, synden och den värsta fattigdomen, avsaknaden av Gud. Utan Gud vet människan inte var hon ska gå, och hon förstår inte sig själv och sitt öde. Det är eftersom kyrkan förkunnar den radikala frälsningen och öppnar för det fulla och sanna livet – det eviga – som kyrkan främjar människans utveckling i sin fullhet, till kropp och själ, individuell liksom samhällsutveckling.

Det är därför som kyrkan under historiens gång inte har begränsat sig till att hjälpa dem som befinner sig i fattigdom. Kyrkan är viss om sitt uppdrag att vara Sanningens bärare. Sanningen om Gud avslöjade i Kristus och hela sanningen om människan. Kyrkan vet att Gud är den verkliga garanten för god och full mänsklig utveckling, detta tröttnar hon inte på att förkunna mitt i svårigheter, nya som gamla. Endast Gud är det sanna måttet på värdighet, något som inte härrör från en mänsklig auktoritet eller som kan förminskas eller kränkas av någon slags makt.

Kyrkan vet att roten till många onda ting och till den stora fattigdomen är den moraliska "underutvecklingen" som Benedictus XVI kallar den (Caritas i Veritate, 29), och därför fortsätter kyrkan att tjäna världen, att älska de fattiga genom institutionerna som företräder det gemensamma bästa, även med hänvisning till den etiska dimensionen av det personliga och sociala livet.

”Vår San Lorenzo, avslutade kardinal Bagnasco, ”uttryckte med sina få ord till kejsaren ”Se här är kyrkans skatter” inte endast en mänsklig situation som väntar på undsättning och rättvisa, utan avslöjar även ett nytt sätt att tänka och agera på. Han påminde om att det finns en moralisk kod som föds ur anden och ur varje människas natur. Han påminde om att skillnaden på gott och ont inte avgörs av människorna, och om att varje människa en dag ska stå till svars inför Guds absoluta och högsta instans, och att det finns värden som det inte bara är värt att leva för utan även att dö för. Precis som han gjorde!



S:t Lars är ett mycket älskat helgon i världen. Bara i Rom finns det 5 basilikor uppkallade efter honom.



**********



I natt, på S:t Lars högtid, vänder sig blickarna mot himlen. I Italien kallas denna natt för ”La notte di San Lorenzo” - S:t Lars natt - och det är en natt då man ser extra många stjärnfall. Stjärnorna far över himlen, över 100 i timmen. Anledningen till stjärnfallet är att varje år i augusti krockar jorden med ett stråk av grus och sten som ligger i en bana runt solen. När dessa rymdstenar kolliderar med atmosfären lyser de upp och syns som ett "stjärnfall". Den 10-13 augusti kolliderar jorden med perseiderna, ett stjärnfallsregn som kan producera flera hundra meteorer under några timmar. I vanliga fall ser man ett eller två stjärnfall per timme men när Perseiderna kommer kan det bli så mycket som ett stjärnfall per minut!