Betydelsen av Troskongregationens nya "Normer som rör de mest allvarliga brott"

(15.07.10) På torsdagen offentliggjorde Troskongregationen den nya texten med ändringar av ”Normae de gravioribus delictis”, reviderad av Benedictus XVI. Texten innehåller ändringar till de formella och materiella normer som finns i den ursprungliga texten i ”Sacramentorum sanctitatis tutela”.

I ett brev till världens biskopar som informerade om de nya normerna, konstaterade kardinal William Levada, Troskongregationens prefekt, att nio år efter ikraftträdandet av det apostoliska Motu proprio brevet ansåg kongregationen "det nödvändigt att genomföra en reform av ovannämnda text, inte i dess helhet, men bara i vissa områden, för att göra texten mer användbar".

Vatikanens presstalesman Fader Federico Lombardi har skrivit följande not angående betydelsen av den reviderade texten: "År 2001 utfärdade den Helige Fadern Johannes Paulus II ett mycket viktigt dokument, Motu Proprio "Sacramentorum sanctitatis tutela", som gav Troskongregationen ansvaret att hantera och bedöma en rad särskilt allvarliga brott inom tillämpningsområdet för kanonisk rätt. Detta ansvar hade tidigare också tillskrivits andra avdelningar, eller var inte helt klargjort.

Denna Motu Proprio ("lagen" i strikt mening) åtföljdes av en rad praktiska och processuella normer, så kallade "Normae de gravioribus delictis". Under de nio år som har gått sedan dess har erfarenheten visat att dessa normer skall integreras och uppdateras, så att procedurerna förenklas och blir mer effektiva, och tar hänsyn till nya problem. Detta har uppnåtts främst genom att påven tillskrivit nya "fakulteter" till Troskongregationen, fakulteter, som dock inte var organiskt integrerade i de ursprungliga normerna. Detta har nu tillkommit, inom ramen av en systematisk översyn av dessa normer.

De allvarliga brott som förordningarna hänvisar till berör centrala aspekter av Kyrkans liv: Eukaristins och botens sakrament, men också sexuella övergrepp som begåtts av en präst mot en minderårig som inte fyllt arton år.

Det stora offentliga ekot av detta senare brott har under de senaste åren tilldragit sig stor uppmärksamhet och genererat en intensiv debatt om de normer och procedurer som tillämpas av Kyrkan för att döma och straffa sådana handlingar.

Det är därför riktigt att det borde finnas fullständig klarhet om de nu gällande föreskrifterna i detta område, och att dessa regler läggs fram på ett organiskt sätt så att det underlättar arbetet för de människor som behandlar dessa frågor.

Ett första klargörande – som riktade sig till media - beviljades nyligen med offentliggörandet på den Heliga stolens hemsida av en kort "Guide till att förstå Troskongregationens procedurer angående anklagelser om sexuella övergrepp". Publiceringen av de nya normerna är emellertid en helt annan sak, som ger oss en officiell och uppdaterad lagtext som gäller för hela Kyrkan.

För att underlätta läsningen av normerna av icke-specialister, som är särskilt intresserade av problemen med sexuella övergrepp, kommer vi att försöka lyfta fram ett antal viktiga aspekter:

Bland de nyheter som införts på tidigare fastställda normer, skall nämnas, framför allt åtgärder avsedda att påskynda procedurerna, såsom möjligheten att inte följa "rättsväsendets process", men istället "utomrättsliga dekret", eller att lägga fram (under speciella omständigheter) de allvarligaste fallen till den Helige Fadern i syfte att avskeda gärningsmannen från hans klerikala ställning.

En annan norm som syftar till att förenkla tidigare problem och som tar hänsyn till utvecklingen av situationen i Kyrkan, handlar om möjligheten att inte bara ha präster utan också att ha lekmän som medlemmar av domstolen, eller som advokater eller åklagare. För att utföra dessa funktioner är det därmed inte längre absolut nödvändigt att ha en doktorsgrad i kanonisk rätt, men den nödvändiga kompetensen kan styrkas på annat sätt, till exempel med en licentiatexamen.

En annan aspekt värd att notera är ökningen av preskriptionstiden från tio till tjugo år, med möjlighet till förlängning även efter denna period.

En annan viktig aspekt är att etablera jämlikhet mellan missbruk av personer med psykiska funktionshinder och minderåriga, och införandet av en ny kategori: pedofil pornografi. Denna definieras som: "förvärv, innehav eller avslöjande” av en medlem av prästerskapet, "på något sätt av pornografiska bilder av minderåriga som inte fyllt fjorton år”.

Förordningar om sekretess vid åtal upprätthålls i syfte att skydda värdigheten hos alla inblandade personer.

En sak som förblir orörd, men som ofta varit föremål för diskussion under senare tid, gäller samarbete med de civila myndigheterna. Man måste komma ihåg att de normer som idag publiceras ingår i strafflagen för kanonisk rätt, som är komplett i sig själv och helt fristående från staternas lagar.

I den här frågan är det emellertid viktigt att hänvisa till "Guiden till att förstå Troskongregationens procedurer angående anklagelser om sexuella övergrepp", som finns publicerad på den Heliga stolens hemsida. I denna guide, ingår frasen "civilrätten angående rapportering om brott till behöriga myndigheter skall alltid följas" i avsnittet "preliminära procedurer". Det betyder att Troskongregationen fastställer att det är nödvändigt att uppfylla kraven hos lagstiftningen i de olika länderna, och att göra detta i god tid, och inte under eller efter den kanoniska rättegången.

Dagens publicering av dessa normer bidrar mycket till lagens klarhet på detta område, ett område där Kyrkan är starkt engagerad i att fortsätta med noggrannhet och öppenhet för att fullständigt besvara förväntningarna av moralisk konsekvens och evangelisk helighet som främjas av de troende och den allmänna opinionen, och som den Helige Fadern ständigt har påpekat.

Naturligtvis finns det många andra åtgärder och initiativ som krävs av de olika kyrkliga avdelningarna. Troskongregationen undersöker för närvarande hur man ska hjälpa biskoparna i världen att formulera och utveckla, konsekvent och effektivt, de uppgifter och riktlinjer som krävs för att bemöta problemen med sexuella övergrepp mot minderåriga, antingen av medlemmar av prästerskapet eller inom verksamheter och institutioner som är knutna till Kyrkan, med tanke på den situation och de problem som finns i de samhällen där de verkar.

Detta blir ytterligare ett viktigt steg på Kyrkans vandring alltefter som hon översätter till fasta rutiner och kontinuerlig medvetenhet frukterna av de läror och de idéer som mognat under loppet av de smärtsamma händelserna i "krisen" som uppstått till följd av de sexuella övergrepp som begåtts av medlemmar av prästerskapet.

För att avsluta denna korta översikt över de viktigaste nyheterna om de nya "normerna", måste också nämnas de som hänvisar till brott av en annan karaktär. Även här är det inte så mycket en fråga om att införa ny mening som att integrera regler som redan är i kraft i syfte att få en bättre ordning och en mer organisk rad av förordningar angående de "mest allvarliga brotten" förbehållna Troskongregationen.

Dessa omfattar brott mot tron (kätteri, apostasi och schism) där kompetensen normalt faller på ordinaries, trots att kongregationen ingriper i frågor rörande ett överklagande; den skadliga inspelningen och offentliga spridningen av sakramental bikt om vilket det publicerades ett fördömande dekret år 1988, samt försök att prästviga kvinnor, om vilket det publicerades ett dekret år 2007.