Kyrka och fotboll

(17.06.10) Lyckoönskningskort undertecknade av påven har givits till Tysklands VM-trupp. Korten, skänkta av Benedictus XVI: s bror Georg Ratzinger, överlämnades till lagets sjukgymnast Klaus Eder innan truppen åkte till Sydafrika. Kyrkan har under historien varit betydligt mer involverad i fotbollens värld än vad många kanske tror och Jesuitprästen Fredrik Heiding skrev i Signum under år 2006 en lång artikel om denna relation och här följer ett utdrag från hans text om relationen mellan Kyrka och fotboll:

”I medeltidens England och Skottland integrerades ett fotbollsliknande spel i kyrkoårets rytm, där den årliga fettisdagsfotbollen - Shrove Tuesday football - var en populär tradition. I den engelska staden Derby möttes församlingarna St. Peter och All Saints inför fastetiden. Det måste ha varit en spektakulär tillställning, i vilken flera hundra spelare ställde upp från vardera församlingen och kyrkportarna användes som mål.

 

I Glasgow och i flera andra städer fanns en liknande tradition. Mitt i den lekfulla idrotten kunde också spänningar och konflikter bearbetas under någotsånär kontrollerade former. Men denna ursprungliga version av fotboll urartade inte sällan i brutalt och våldsamt spel, vilket var en av anledningarna till att kyrkan med tiden intog en mer kritisk attityd. När man sedan började spela på söndagar fick högmässan och församlingslivet konkurrens, vilket ledde till att kyrkan aktivt försökte förhindra att folket prioriterade fotbollsplanen framför kyrkorummet. Under 1500- och 1600-talen ledde spel under gudstjänsttid till att församlingsbor åtalades och dömdes till böter.  

I och med att arbetstiden förkortades och lördagseftermiddagarna blev fria uppkom emellertid en ny situation på 1870-talet. Söndagens gudstjänst var inte längre hotad på samma sätt, eftersom man kunde spela på lördagar istället. Prästerna tog fasta på fotbollens goda sidor såsom lagmoral, fysiskt välbefinnande, disciplin, samarbete och gemenskap. Lag som Aston Villa, Everton F.C. och Wolverhampton Wanderers växte fram i kyrkliga kretsar i slutet av 1800-talet. Utöver de positiva effekter, som de brittiska prästerna såg att fotbollen medförde, kan man idag också peka på en närmare kontakt mellan olika nationer och kulturer, tack vare många utländska spelare i de nationella ligorna och regelbundet återkommande internationella turneringar. Förbrödringen symboliseras i VM-sammanhang när spelarna byter tröjor med varandra efter matcherna. Huliganernas aggressiva framfart bidrar dock inte precis till ökat samförstånd. Rasism och högerextrema tendenser förekommer tyvärr också på flera håll.  

Fotbollen fyller definitivt en samhällsnyttig funktion på många sätt. Samtidigt tycks fotbollskulturen ha en oroväckande potential att locka fram det sämsta hos människan. I värsta fall främjar fotbollsmiljön till och med bestialiskt beteende i form av vandalisering, diskriminering, grovt språk, alkoholism och sexindustri. Eller för att uttrycka det annorlunda så utnyttjas fotbollsmiljön ofta av onda och omänskliga krafter. Denna tråkiga utveckling ligger måhända bakom det faktum att kyrkan och fotbollen generellt sett glidit ifrån varandra på senare tid. Några tendenser i motsatt riktning finns dock. Den lutherska kyrkan i Tyskland har exempelvis tagit initiativ till att försöka knyta fotbollen närmare sig genom att visa VM-matcherna i kyrkans hus. 

Det kan dessutom vara värt att lyfta fram att den förre påven Johannes Paulus II, som under skoltiden var fotbollsmålvakt i hemstaden Wadowice, lär ha sagt att ”av alla oviktiga ting i världen är fotbollen det viktigaste”. I samband med en stor mässa i Barcelonas hemmaarena Camp Nou invigde även den förre påven ett kapell under läktaren i närheten av omklädningsrummen.”