Kardinal O'Connor markerade slutet på prästerskapets år

(15.06.10) Ärkebiskop Emeritus av Westminster i England, Kardinal O'Connor markerade slutet på prästerskapets år med ett tal till irländska präster i Maynooth. Han talade om övergreppsskandalerna som har drabbat Kyrkan i Irland. ”I dag vill jag reflektera över hur dessa fruktansvärda brott har påverkat Kyrkan” sade kardinalen. ”Det spelar ingen roll att den stora majoriteten av präster och biskopar är goda tjänare och herdar för deras folk. När skandalen går så djupt, kastar det sin skugga över allt."

 

"Vissa har talat om denna tid som den "mörka natten" för Kyrkan i Irland. Men hur smärtsamt den mörka natten än är, vet vi att det också är en tid för lärdom, en tid för att rena och vara tillitsfulla. I den mörka natten, har vi endast vår tro på att Gud inte har övergett oss, att han arbetar med oss, och naturligtvis känner vi inte bara vår synd, utan också vår fattigdom. På något sätt är dock fattigdomen också en gåva, eftersom den skalar bort överflödiga strukturer som vi har kommit att lita på. Den för oss tillbaka till vårt livs källa, vår identitet och vår kallelse".

 

”Vad är vägen framåt?” frågade kardinal O´Connor och svarade att "jag har ingen magisk formel för detta”. ”Det finns faktiskt en fara i att finna en lösning innan vi fullkomligt har förstått problemet. Naturligtvis finns det vissa saker som kan och måste göras och som redan har börjat göras. Liksom i England och Wales, behöver vi en ärlig bedömning om var våra strukturer misslyckades, inte bara juridiskt och kanoniskt men framförallt mänskligt. Då bör vi inte slösa någon tid med att få nya och mer effektiva sådana på plats."

 

Kardinalen talade sedan om Benedictus XVI: s brev till Kyrkan i Irland. "Under hela denna kris har det skett en noggrann undersökning av ledarskapet och det sätt på vilket det verkar ha misslyckats. När han skrev till Kyrkan i Irland, erkände påven detta och började staka ut en väg av ånger och förnyelse. För många har brevet inte gått tillräckligt långt och jag vet att i ett klimat av förödelse, där så många kräver rättvisa, är detta förståeligt. Men jag tror det skulle vara en stor förlust att avfärda det eller tycka att det inte har något att säga oss”.



”Det är ett brev” fortsatte Kardinal O’Connor, ”som börjar visa oss sätt att säga sanningen genom kärlek”. ”Påven förstår att endast förnyade strukturer, trots deras nödvändighet, inte kommer att läka den sorgsna och sårade själen. Det är därför som påven även sätter en annan process i rörelse. Den går djupt in i den irländska Kyrkans andliga arv. Det handlar om en äkta och djup ånger, som inte bara kräver ett engagemang för sanning och en förståelse om orsakerna och konsekvenserna av vad som hänt, men också en förpliktelse att älska."



"Vi ska inte frukta detta” sade Kardinal O’Connor. ”I vår bön, i vår tillbedjan, i vår kontemplation inför Gud och genom att följa Kyrkans undervisning, är framtiden för dem som tror på Kristus alltid full av hopp och öppen för nytt liv. Inte heller bör vi glömma Moder Teresas ord: Gud har inte kallat mig att vara framgångsrik - Han har kallat mig att vara trogen."

 

"Så min förhoppning och min bön denna eftermiddag är att vi fortsätter att skapa en kultur där vi hedrar och tillber Gud och där alla män och kvinnor är älskade, respekterade och understödda från början av sina liv tills de slutligen träder in i fullheten av Guds mysterium. Gud är viktig för alla och det är på grund av detta som vi måste tillbe och tjäna Honom", avslutade Kardinal O’Connor.