Tre vägar för att främja den moraliska sanningen. Benedictus XVI i möte med Cyperns
president politiker och diplomater
(05.06.10) Påven Benedictus XVI:s möte med de civila myndigheterna i Cypern ägde rum
på presidentpalatset i Nicosia, och efter ett enskilt möte med presidenten talade
påven till samlade politiker och diplomater. Med den i Cypern vördade avlidne ärkebiskopen
Makarios III som förebild, talade påven om den ädla kallelsen att tjäna det goda och
sin nästa i samhället. Ärkebiskop Makarios III var Cyperns första president efter
självständigheten 1960, en man med stor politisk och religiös karisma. Förutom att
han var president i landet var han även ärkebiskop mellan 1960 till sin död 1977.
För cyprioterna, inte bara för grekerna, är han en förebild i tro och kärlek till
fosterlandet.
Påven som på väg in i presidentpalatset hade lagt en
blomsterkrans vid statyn av ärkebiskopen, sa att liksom Makarios, är var och en av
de samlade politikerna och diplomaterna kallade att tjäna det allmänna bästa lokalt,
nationellt och internationellt. Han tog de grekiska filosoferna Platon och Aristoteles
läror som exempel, när han förklarade att när denna tjänst utförs med trohet, innebär
det att man förverkligar sig själv och växer i kunskap, varje människas mål. ”De stora
kristna och islamiska filosoferna följde i deras fotspår, i tanken att agera dygdigt
är att agera med förnuft i strävan efter det goda, det sanna och det vackra.
”I
religiöst perspektiv är vi alla medlemmar i en enda mänsklig familj skapad av Gud”,
och vi är därför kallade att främja enheten för att bygga en rättvis och broderlig
jord”, sa påven och citerade sin företrädare Johannes Paulus II:s encyklika Veritas
Splendor : moralisk skyldighet bör inte ses som en lag som påtvingas utifrån och
som kräver lydnad, utan snarare som ett uttryck för Guds visdom, under vilken människans
frihet villigt underkastar sig (se Veritatis Splendor, 41). Den Absoluta verkligheten
reflekteras i vårt samvete som angeläget uppmanar oss att tjäna sanningen, rättvisan
och kärleken.
Påven talade vidare om hur det är de små stegen som leder till
de stora förändringarna och hur viktigt det är att bygga upp personliga relationer:
”Personliga relationer är ofta det första steget för att bygga förtroende och - i
god tid – skapa vänskapsband mellan individer, folk och nationer. Detta är en viktig
del av er roll, både som politiker och diplomater. I länder med politiskt känsliga
situationer, kan en sådan öppen och ärlig personlig relation vara början på ett ökat
gott för samhället och hela folk”, sa påven och uppmuntrade till att arbeta på personliga
relationer.
Påven hänvisade avslutningsvis till tre vägar, tre sätt
att agera på, för att respektera och främja den moraliska sanningen. För det första
genom att agera ansvarsfullt på grundvalen att man känner till omständigheterna, kan
identifiera orättvisorna och bedöma oron som de inblandade i en viss konflikt upplever
– att man skaper sig en fullständig och objektiv uppfattning. Endast när man förstår
den fulla sanningen i en specifik fråga kan man fatta rätt beslut och främja den
verkliga försoningen.
För det andra måste man montera ner politiska
ideologier för att främja den moraliska sanningen - politiska ideologier som annars
ersätter sanningen, sa påven och påminde om 1900-talets tragiska erfarenheter av att
undertrycka sanningen och den mänskliga värdigheten. ”Även idag ser vi försök att
främja pseudovärden under fredens och de mänskliga rättigheternas täckmantel”, sa
påven och påminde om att han vid FN 2008 uppmärksammat risken att omtolka den allmänna
förklaringens ursprungliga intentioner, för att tillgodose egna intressen.
”För
det tredje kräver främjandet av moralisk sanning ett konstant arbete i att grunda
den positiva lagen på naturlagens etiska principer. Detta föll sig tidigare självklart,
men i den samtida vågen av positivism i den juridiska läran, kräver att detta viktiga
axiom ständigt bekräftas. Individer, samhällen och stater utan vägledningen av objektiva
moraliska sanningar, utvecklas till egoistiska och hänsynslösa, och världen blir en
farlig plats att leva i. Å andra sidan, när personers och folks rättigheter respekteras,
skyddar och främjar vi den mänskliga värdigheten. När vi stödjer en politik som drivs
i harmoni med vår mänsklighets gemensamma naturlag, är vårt handlande grundat och
leder till en atmosfär av förståelse, rättvisa och fred.”