Benedictus XVI:s 16:e apostoliska resa till Cypern för att främja fred, föra dialog och belysa kyrkans utmaningar i mellanöstern

(03.06.10) Imorgon fredag inleder påven Benedictus XVI sin 16:e apostoliska resa utanför Italien och denna gång är resans mål Cypern – Medelhavets tredje största ö efter Sicilien och Sardinien, en ö som aldrig tidigare har haft en påve på besök. Den främsta anledningen till den 3 dagar långa resan mellan den 4-6 juni, är att lämna fram det så kallade Instrumentum Laboris, ett förberedelsedokument för Mellanöstern synoden, som går av stapeln mellan den 10-24 oktober i Vatikanen med titeln: ”Den katolska kyrkan i Mellanöstern: Gemenskap och vittnesbörd”. Resans tema är taget ur Apostlagärningarna (4,32): ”Ett hjärta och en själ”. Cypern nämns 7 gånger i apostlagärningarna, och det var ifrån Cypern som Barnabas kom, en utav de första att gå med i gemenskapen av apostlar från Jerusalem. Cypern var den första etappen på aposteln Paulus första missionsresa, och det var till Cypern som Barnabas återvände när han skilts åt från Paulus.



Många undrar varför den Helige Fadern har valt Cypern som plats för att lämna över förberedelsedokumentet till Synoden som ska beröra den katolska kyrkans utmaningar i mellanöstern. Svaret är enkelt. Med en enda blick på kartan kan man se att Cypern ligger i en strategisk kulturell och andlig korsning, med en historia nära kopplad till kyrkan i väst och till det Heliga Landet. Här passerade pilgrimer till och från Jerusalem, sjömän som färdades mellan öst och väst, mellan Asien och Europa.



Medan det är förvånande att Johannes Paulus II aldrig satte sin fot där, kan det knappast förvåna oss att Benedictus XVI med glädje har accepterat inbjudan, att besöka och vallfärda till Cypern, en resa som naturligt följer efter den nyliga resan till Malta och som förknippas med resan till det Heliga Landet i fjol.



Naturligtvis är den andra anledningen till besöket av stor vikt – att besöka den katolska minoriteten i landet. Redan på Cypern är det uppenbart att vi är i mellanöstern, de katolska riterna är tre: den maronitiska, den armeniska och den latinska. Katolikerna är endast drygt 3 % av landets 81,5% kristna. Majoriteten är grekiskt ortodox, och deras ärkebiskop, den infödde Chrysostomos II är en av de personer som står bakom inbjudan. Han besökte påven i Vatikanen ett halvår efter det att han tillträtt, i juni 2007, och vid det tillfället skrev de båda på en gemensam deklaration. Gemensamt med påven ligger Europas kristna rötter, den ortodoxe ärkebiskopen varmt om hjärtat, liksom insikten om vikten av kyrkornas samarbete att vittna om de kristna värdena. År 2009 besökte Cyperns nyvalde president, Dimitri Christofias, påven i Vatikanen och även han bjöd påven till landet.



Påven Benedictus XVI landar i den västra staden Pathos, men fortsätter nästa genast till huvudstaden Nicosia 17 mil nordöst, på gränsen till den norra delen av Cypern som sedan den 20 juli 1974 är ockuperat av Turkiet – en militärockupation som inte någon nation i världen har erkänt och som är anledning till mycket lidande och splittring på ön. En tredjedel av ön är ockuperad av turkiska cyprioter, de södra två tredjedelarna av ön är den så kallade grekiskcypriotiska delen, som sedan 2004 är medlem i EU. Formellt anses Republiken Cyperns territorium bestå av hela ön, men samtidigt är lagstiftningen inom EU enbart tillämpbar i de områden som Cypern kontrollerar, d v s den södra delen.



Cyperns ambassadör vid den Heliga Stolen säger i en intervju att en av förhoppningarna på påvens besök är att belysa problemet som splittringen utgör, och ”man hoppas på att hans ord och närvaro ska främja en lösning. Framför allt hoppas Cypern på att i och med besöket få uppmärksamhet på de kraftansträngningar som görs för att finna en fredlig lösning.” Påven ska inte besöka den ockuperade norra delen av ön, men hans ord om fred och återförening kommer att riktas till hela den cypriotiska befolkningen. ”På Cypern har det aldrig förkommit religionstvister”, förklarar ambassadören vidare, ”inte mellan turkiska muslimer, grekisk ortodoxa, katoliker eller armenier. Alla levde i samma byar, lite turkar och lite greker. Men sedan den turkiska militärockupationen 1974 förändrades situationen, då 200 000 förlorade sina hem och flydde från norr till söder, och sedan dess bor där som flyktingar. Ett annat problem är att kyrkogårdar, kloster och kyrkorna i ockuperade den delen plundrades och förstördes”.



Ambassadörens förhoppning apropå Turkiets ansökan om medlemskap i Europa, är att man i och med det ska finna en lösning för den sista europeiska staden som fortfarande är delad av en mur, och ockuperad av en främmande militärmakt. Huvudstaden Nicosia, med 309 000 invånare är delat på två, av en linje som markerar en zon i vapenstillestånd kallad Green Line, och som är kontrollerad av FN:s fredsbevarande styrka i Cypern, med 85 000 turkcyprioter på ena sidan och 224 000 grekcyprioter på den andra. Påven ska under sitt besök bo precis på gränsen, i franciskanklostret ”Holy Cross” i Nicosia, som även är den apostoliska nuntiaturen säte i landet. Cypern står det latinska patriarkatet i Jerusalems kanoniska territotium och under franciskanerna i det Heliga Landets förvaltning.



Resans ekumeniska och orientaliska prägel är tydlig om man ser på dem som reser i påvens följe. Med påven reser kardinal John Patrick Foley, som är stormästare i den Heliga Gravens av Jerusalem riddarorden, kardinal Nikola Eterovic, genralsekreterare i biskopssynoden, kardinal Kasper, ansvarig för rådet för kristen enhet och kardinal Leonardo Sandri, prefekt vid kongregationen för de orientaliska kyrkorna.