"Vi lurar oss om vi tror att Fatimas profetiska budskap är avslutat", sa påven då han firade utommässa framför Mariahelgedomen. "Må hennes Obefläckade hjärta skynda att triumfera"

(13.05.10) Idag firas Kristi Himmelsfärd och vi hoppas att alla våra lyssnare har passerat en god helgdag. Vi fortsätter våra rapporter från Benedictus XVI:s 15:e apostoliska resa till Portugal, som idag nådde sin höjdpunkt då påven firade mässa i Jungfru Marias ära på esplanaden framför Mariasanktuariet i Fatima. Mässan var mycket lång, närmare 3 timmar varade den under en strålande sol och i en atmosfär av djup andakt. Siffrorna på pilgrimer som rest till Fatima för att delta rör sig om 300 000. Ett hav av pilgrimer, som kvällen innan även då fyllde torget med tända ljus i sina händer då påven ledde rosenkransbönen.



Portugal jublar, dagstidningarna är fyllda med bilder och titlarna berör påvens ord vid de olika mötena. Påven ber prästerskapet om trohet och kulturvärlden om dialog, var titeln i en dagstidning. ”Påven är framför allt en man som tror”, var en annan titel som stack ut i gårdagens tidning.



Påven är framför allt en man med en djup tro, och det var uppenbart för de som följde hans mässa idag i Fatima. ”Jag kommer till Fatima för att be med Maria och många pilgrimer, för vår mänsklighet som är drabbad av elände och lidande… Jag kommer till Fatima, med samma känslor som de saliga Francisco, Jacinta och Lucia, för att anförtro Maria min "kärlek" till kyrkan”, sa påven i början av sin predikan.



Påvens predikan var fylld av hopp, en försäkran om att Gud inte överger mänskligheten. ”Om 7 år återvänder ni hit för att fira hundraårsdagen av Vår Frus första uppenbarelse, hon ”som kom från himlen”, och invigde de unga visionärerna i kunskapen om den Treenige Kärleken, och låter de erfara den djupa glädje i Gud själv för den mänskliga existensen. Jacinta sa: "Jag älskar att tala om för Jesus att jag älskar honom! När jag berätta det många gånger om, verkar det som om jag har en eld i mitt bröst, men jag brinner inte. "Och Francisco sa: "Det som jag tyckte bäst om var att se vår Herre i ljuset som Jungfrun la i vårt bröst. Jag älskar Gud så."(Syster Lucias memoarer, 42 och 126), sa påven och citerade syster Lucias memoarer och fortsatte:



Bröder och systrar, när man hör herdabarnens oskyldiga och djupa mystiska upplevelser, kan man röras av lite avund över det de har sett, eller besvikelse över att inte ha haft samma tur, för att så insistera på att vilja se. Till dessa människor, säger påven som Jesus: "Är det inte därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt som ni misstar er? (Mark 12:24) Skrifterna inbjuder oss att tro: "Saliga de som inte har sett men ändå tror" (Joh 20, 29), sa påven och uppmanade till att ha vaksamma hjärtan, en vaksamhet som vi ofta inte har eftersom den yttre verkligheten med bilder och oro fyller vår själ. ”Gud är närmare än jag är mig själv” (jfr Augustinus, Bekännelser, III, 6, 11), sa påven och citerade den Helige Augustinus berömda ord. Han kan nå oss, framför allt genom de inre sinnena. Själen får då ta emot beröringen av en verklighet som ligger bortom det sinnliga, vilket gör att det kan nå det icke-känsliga och icke- synlig för alla sinnen.



Jesus sa: "Saliga är de som hör Guds ord och håller det" (Luk 11, 27,28). Men vem har tid att lyssna på hans ord och fascineras av hans kärlek? Vem vakar i tvivel och osäkerhet på natten, med ett hjärta i bön? Vem väntar gryningen av en ny dag, med trons låga tänd?, sa påven och försäkrade att ”Tron på Gud öppnar hoppets horisont som inte sviker, den ger en solid grund att lägga sitt liv på utan rädsla. Detta kräver att man överlämnar i fullt förtroende sitt liv i händerna på Kärleken som upprätthåller världen. Ett orubbligt och fruktbärande hopp i en kärlek som är självuppoffrande mot andra, men som inte offra de andra, snarare tvärtom- "allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den" (1 Kor 13:07). Endast med denna broderliga kärlek kan vi bygga en dela och bygga kärlekens och fridens civilisation.

”Vi lurar oss själva om vi tror att Fatimas profetiska budskap är avslutat”, sa påven vidare. ”Människan har lyckats släppa lös en ond cirkel av död och terror, men kan inte sluta den. I den heliga Skriften verkar det som om Gud söker goda människor för att rädda människornas stad, och här, i Fatima, frågar oss Vår Fru: "Vill ni offra er till Gud för att bära alla de lidanden Han vill sända er, för att med er handling gottgöra för de synder genom vilka Han är kränkt, och be för syndarnas omvändelse?" (Syster Lucias memoarer, I, 162) .

När den mänskliga familjen var redo att offra sina heligaste band på ett altare för nationernas småskaliga egenintressen, för raser, ideologier, grupper, individer, kom vår Heliga Moder ner från himlen och erbjöd sig att lägga Guds brinnande kärlek i hjärtat på alla dem som anförtrodde sig till henne. På den tiden var de bara tre, vars livsexempel har spridit sig och multipliceras till oräkneliga grupper över hela jordens yta. Må dessa sju år som skiljer oss från hundraårsdagen av Uppenbarelserna påskynda Marias Obefläckade Hjärtas triumf till ära av den heliga Treenigheten.