"Var inte rädda att gå mot dagens kultur - Var stolta över Malta" Benedictus XVI till ungdomarna

(18.04.10) Påvens sista etapp i Malta var mötet med ungdomarna. Påven anlände från havet på en katamaran, en gest som symboliserar både Pauli ankomst till Malta och mer aktuellt flyktingarnas. Tio ungdomar åkte med påven på båten, och ett trettiotal små båtar eskorterade följet i hamn. På kajen Waterfront i Valletta, väntade drygt 10 000 maltesiska ungdomar på påven, som sen flera månader hade förberett sig för mötet. Det var en upprymd stämning med sång och jubel som mötte påven.



Vallettas ärkebiskop Msgr. Paul Cremona sa att ungdomarna själva hade valt att centrera sin förberedelse på de mest utsatta, marginaliserade människorna och de frågor de ställde påven berörde även detta tema, som var återkommande även i talet påven hade förberett till ungdomarna.



Påven hälsade ungdomarna på maltesiska: Żgħażagħ Maltin u Għawdxin, Jien kuntent Hafnia dem ninsab maghkom, [Kära ungdomar på Malta och Gozo, jag är mycket glada över att vara med er]. I sitt tal till ungdomarna lyfte han fram apostel Paulus som exempel på omvändelse, från att ha varit kyrkans fiende till att älska kyrkan. Påven sa:



”När Paulus var en ung man hade han en upplevelse som förändrade honom för evigt. Som ni vet, var han en fiende till kyrkan och han gjorde allt för att förstöra den”, sa påven och beskrev Paulus personliga överväldigande möte med Kristus på vägen till Damaskus. ”Efter detta möte blev Paulus inte bara en lärjunge utan även en stor apostel och missionär. Här i Malta har ni särskild anledning att tacka Paulus för hans missionsiver att göra evangeliet känt runt hela Medelhavet.”



”Alla personliga möten med Jesus är en överväldigande upplevelse av kärlek. Paulus medger själv ”hur hänsynslöst han förföljde Guds församling och försökte utrota den" (Gal 1:13). Men hatet och ilskan sopas bort genom Kristi kärleks kraft. För resten av sitt liv hade Paulus brinnande önskan att föra kärleksbudskapet till jordens ändar. Kanske några av er säger att Paulus ofta var hård i sina skrifter. Hur kan jag säga att han har spridit ett budskap om kärlek?", frågade påven och svarade:



”Mitt svar är detta. Gud älskar var och en av oss med ett djup och en intensitet som vi inte ens kan föreställa oss. Han känner oss nära, han känner vår förmåga och våra misstag. Just för att han älskar oss så mycket, vill han rena oss från våra misstag och stärka vår dygd så att vi kan ha liv i överflöd. När han kallar på oss för att något i våra liv misshagar honom, avvisar han oss inte, utan uppmanar oss att förändras och bli mer fullkomliga. Detta är vad som hände Paulus på vägen till Damaskus. Gud avvisar inte någon. Och kyrkan avvisar inte någon. Men i sin stora kärlek, uppmanar Gud var och en av oss att omvända oss och gå mot fullkomlighet.”



Påven talade vidare om hur ofta i bibeln uppmaningen att inte vara rädda förekommer. ””Var inte rädd” - Hur ofta hör vi inte dessa ord i Bibeln!” … ”Till alla er som vill följa Kristus - som gifta par, föräldrar, präster, religiösa och lekmän, som för evangeliets budskap till världen, säger jag: Var inte rädda!”



”Visst möter evangeliets budskap motstånd. Dagens kultur, liksom varje kultur, främjar idéer och värderingar som ibland är i konflikt med Jesu liv och ord. Ofta presenteras de med en stor övertygande kraft, som förstärks av media och sociala påtryckningsgrupper som är fientligt inställda till den kristna tron. Det är lätt när man är ung och lättpåverkad, att påverkas av sina kamrater och acceptera idéer och värderingar som vi vet inte är vad Herren verkligen vill av oss. Det är därför jag säger er: Var inte rädda utan gläds över hans kärlek till er; lita på honom; svara på hans kallelse att vara hans lärjungar, och sök andlig hjälp i kyrkans sakrament.”



Efteråt lovordade påven det maltesiska samhället som präglas av kristen tro och kristna värderingar och för andra gången under sin resa talade påven om att Malta inte har abort eller skilsmässa – som ett exemplariskt samhälle. ”Ni ska vara stolta över ert land som försvarar det ofödda barnet, som främjar stabiliteten i familjelivet genom att säga nej till abort och skilsmässa. Jag uppmanar er att behålla denna modiga vittnesbörd om livets okränkbarhet och äktenskapets och familjens centrala roll i ett sunt samhälle."



"I Malta och Gozo vet familjerna hur man värderar och tar hand om sina äldre och sjuka familjemedlemmar, och tar emot barn som Guds gåvor. Andra nationer kan lära av ert kristna exempel. Inom ramen för det europeiska samhället, håller de evangeliska värdena på att bli en del av en mot-kultur, precis som de var under Sankt Paulus tid.”



Men påven valde att inte begränsa sina ord till familjen utan fortsatte att tala om bemötandet och omsorgen mot de mest marginaliserade och utsatta människorna. ”Med sin död och sin uppståndelse offrar Kristus livet i överflöd för alla människor”, sa påven. ”Som kristna är vi kallade att visa att Guds kärlek omfattar alla. Vi måste därför hjälpa de fattiga, de svaga, de marginaliserade, vi måste vi ha särskild omsorg för dem i svårighet, de som lider av depression eller ångest, vi måste ta hand om funktionshindrade och göra allt vi kan för att främja deras värdighet och livskvalitet, vi bör uppmärksamma invandrarnas behov och de som söker asyl i vårt land, och utvidga vår hjälpande hand till de troende och icke troende. Detta är kärlekens ädla kallelse och tjänst som vi alla har tagit emot. Låt den sporra er att följa Kristus.” Och på maltesiska avslutade påven: ”Den tibżgħux tkunu ħbieb nära ta 'Kristu.” . Var inte rädd för att vara Kristi nära vänner!