"Att förlisa kan leda till något gott" Benedictus XVI besöker aposteln Pauli grotta

(17.04.10) Efter välkoms ceremonin på flygplatsen var påvens första etapp på resan ett besök presidentpalatset, och efter det fortsatte färden i den öppna påvemobilen, till den närliggande staden Rabat, där den Helige Paulus kyrka ligger, som är byggd runt den grotta i vilken den Helige Aposteln Paulus levde under de tre månaderna han tillbringade på Malta. Grottan blev genast den första kristna kommuniteten på Maltas säte. På medeltiden fanns det flera kapell på området runt grottan. Kyrkan man ser idag härstammar från 1653, och har byggts om tre gånger sedan 1400-talet.



I kyrkan väntade bland andra 250 missionärer på påven. Kyrkan på Malta karaktäriseras av den stora mäng missionärer den omfattar. Men påven talade inte genast till dem utav begav sig till sakramentskappellet för en stilla bön, samtidigt som han lämnade fram sin gåva till kyrkan – en votivlampa i silver. Sedan läste påven den bön som är skriven särskilt för denna stund – en bön som sändes så att folkmassan utanför kyrkan kunde höra den.



Påvens tal i Paulusgrottan berörde mission, tillit till Försynen, omvändelse och vittnesbörd. Påven började med att tala om hur aposteln Pauli förlisning på Malta har satt sin prägel på landets historia, och han påminde om resans tema som är taget ur apostlagärningarna som beskriver händelsen: ”Vi kommer oundvikligen att hamna på någon ö” (Apg 27,26). Påven sa dessa ord på maltesiska "Jeħtieg izda dem naslu fi Gżira".

Påven förklarade hur dessa ord i sin original kontext inbjuder till mod inför det okända och till orubblig tillit till Guds mystiska Försyn. ”De strandade mottogs hjärtligt a malteserna”, påminde påven, och tack vare Pauli närvaro slog inte bara evangeliet om Jesus Kristus rot i individerna, familjerna och kommuniteten, utan det utvecklade även nationens identitet, liksom Maltas levande och unika kultur.



Efter det riktade påven sina ord särskilt till de samlade missionärerna: ”I generationer har här predikare följt Pauli spår, särskilt det stora antal präster och religiösa, som imiterat hans missionsiver och lämnat Malta för att föra evangeliet till fjärran stränder. Jag är glad att ha fått möjlighet att träffa så många av er i dag, och jag vill uppmuntra er i era ofta heroiska utmaningar. Kära Missionärer: Jag tackar var och en av er, å hela kyrkans vägnar, för er vittnesbörd om den Uppståndne Herren, och för att ni skänker era liv i er nästas tjänst. Er närvaro i så många länder i världen ger heder åt ert land och vittnar om driften i kyrkan i Malta.”



Påven underströk sedan att Pauli ankomst till Malta inte var programmerad. ”Som vi vet, var han på väg till Rom när en våldsam storm kastade hans skepp mot ön. Sjömän kan kartlägga en kurs, men Gud kan, i sin visdom och försyn, lägga om rutten.”, sa påven och påminde om att detta visste Paulus mycket väl efter hans dramatiska möte med den Uppståndne Herren på väg till Damaskus, vilket plötsligt förändrade hans liv. (jfr Phil 1:21). På samma sätt har samma Ord, samma evangelium, idag makten att avbryta våra liv och ändra kurs.” sa påven och uppmanade till att lyssna till Guds Ord med en ny inställning, "liksom era förfäder gjorde, och låt detta Ord utmana ert sätt att tänka, och ert sätt att tillbringa era liv.”



Påven uppmanade till at besvara evangeliseringens utmaning, och leva tron i de livssituationer man befinner sig i: ”i familjen, med vänner, i ert grannskap, på arbetsplatser, i hela det maltesiska samhällets struktur”, med särskild uppmärksamhet på ungdomen, som är Maltas framtid. ”Tron stärks när den erbjuds andra”, sa påven och citerade Redemptoris Missio. ”Världen behöver ert vittnesbörd! Inför så många hot mot det mänskliga livets okränkbarhet, mot äktenskapets och familjens värdighet”.



”Måste inte våra medmänniskor påminnas om storheten i människans värdighet som Guds barn? Behöver inte våra samhällen återuppta försvaret av de grundläggande moraliska sanningarna, som utgör grunden för sann frihet och verkliga framsteg?” frågade påven och avslutade med en bön om att Malta ska fortsätta vittna om det hopp som inte sviker – Kristus är Uppstånden.