Appell till Kina under onsdagens audiens som belyste prästens uppgifter "Tria Munera"

(14.04.10) Prästerskapets år går mot sitt slut, och under onsdagens audiens på Petersplatsen valde påven Benedictus XVI att belysa prästämbetet under dagens katekes – och han gjorde det genom att tala mer specifikt om en av prästens tre uppgifter, kallade med den latinska termen ”tria munera”.



Till de engelsktalande pilgrimerna sa påven: ”Jag vill särskilt tala om prästens konfiguration med Kristus, kyrkans överhuvud, genom utövandet av de tre munera – de tre uppgifterna undervisning, helgande och styrande. I sin tjänst agerar prästen i ”persona Christi”, i Kristi person, för de tre uppgifterna följer faktiskt den Uppståndne Kristi agerande, som ännu idag, genom sina präster, fortsätter att undervisa, helga och styra sin kyrka.”



”Den första av de tre uppgifterna är att undervisa – munus docendi - så viktigt för vår tid! Prästen är kallad att predika och undervisa, inte sig själv, men Jesus Kristus och hans uppenbarelse av Fadern. Denna lära är långt ifrån en abstrakt lära, den är ett levande proklamation av Kristi person, som själv är Sanningen, källan till vår glädje, vår frid och andliga pånyttfödelse. Prästens uppgift att undervisa, munus docendi, kräver att han med hela sitt liv vittnar om sanningen i det budskap som han förkunnar, i harmoni med den apostoliska traditionen, och ofta i opposition mot den dominerande kulturens anda.”



Som varje gång påven talar till prästerna under det här året belyser han den förebild han har valt, i den ödmjuke och enkle kyrkoherden av Ars, gjorde han det även idag: ”Må varje präst, i likhet med kyrkoherden från Ars, förkunna Kristus troget, och tala på ett sådant sätt att alla kan, i honom, höra den Gode Herdens röst”.



På Petersplatsen var idag Nordens länder väl representerade och påven hälsade bland andra, till pilgrimer från Danmark, Finland, Norge och Sverige. Bland annat deltog en finsk delegation från den lutherska kyrkan vid audiensen. Dagen innan mötte de ordförande för det Påvliga Rådet för Kristen Enhet, kardinal Kasper.



När påven talade till de polska pilgrimerna tog han åter igen upp flygolyckan i Smolensk och sa att han hjärtligt hälsade var och en av dem och uppmanade dem att tröstas av påskens budskap som påminner oss om att: ”ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren” (Rom 14:7).



Jordbävningarna på vår jord tycks inte ge oss ro sen en tid tillbaka och efter Haiti, Chile, Mexico och Turkiet, drabbades nu inatt åter igen Kina av en kraftig jordbävning, med en magnitud som nådde 7 på Richterskalan. Påvens tankar gick även denna morgon till den kinesiska befolkningen som lider av dödsoffer, skadade och förstörelse, och han uppmanade om att den allmänna solidariteten inte ska utebli, samtidigt som han lovade sina böner för offren, och är de prövade personerna andligt nära, och ber Gud om att ge mod och tröst i denna motgång.



Vi ska se lite närmare på den term påven talade om idag. Munus är ett latinskt ord som uttrycker en gåva som kräver en motgåva – ett utbyte av gåvor. Munus finns i ordet kommunion och man förstår bättre innebörden i ordet kommunion i ljuset av detta – de personer som befinner sig i kommunion är alltså de, som har munus – gåvor att utbyta – att skänka varandra. När vi ser munus inom kontexten för kommunitet är det som definierar en kommunitet en grupp människor som är knutna till varandra av detta ömsesidigt utbyte av gåvor till varandra. Med förståelsen av ordet munus får även ordet kommunikation sin rätta betydelse. Kommunikation är endast möjlig i en anda av att skänka och ta emot, genom att talet tas emot av någon som lyssnar och vice versa.



Men ordet munera tar oss tillbaka till romartiden. Även de romerska gladiatorspelen bar namnet ’Munera’ för att uttrycka att det rörde sig om ett offergåva, en blidkande uppoffring, som hade sitt ursprung i mänskliga offergåvor till gudarna. Dessa spel blev under romartiden vanligare och vanligare, fram till det att de blev officiella och obligatoriska. Julius Caesar ville ha två ’munera’ om året med minst 120 gladiatorer. Kejsar Augustus bjöd folket på tre personliga ’munera’ om året, och 5 i barn och barnbarns namn.



Termen munus knyts naturligt till Kristus och därav till prästens uppoffrande funktion. Redan den 16 mars förra året, då påven talade vid Prästkongregationes årsmöte tog han upp prästens ”tria munera”, och förklarade att ”innan de blir till en uppgift är de en gåva, som kommer ur det nya livet, andligt sett – ”den nya livsstilen” som Jesus invigde och som prästkandidaterna blir en del av i ordinationen, då de blir nya människor. Först och främst är munus en effekt av att ta del av det nya livet”.



Påven talade idag om prästens munus docendi, uppgiften att undervisa, och nämnde endast förbigående munus sanctificandi, att helga, och munus regendi, att styra. ”Alla dessa tre, inte endast i undervisningen, uttrycker prästens uppgift att kommunicera”, sa Msgr Piacenza, som är sekreterare i den påvliga prästkongregationen, då han den 21 november förra året talade vid universitetet Santa Croce i Rom om ”Prästens mission att kommunicera”.



”Prästen är en man som är fullkomligt relativ till Gud, den enda typ av relativism som man kan skryta om… Prästen är inte tillräcklig, och oberoende i sig själv, från Kristus, och när han blir det, förlorar han sin missions kraft och sin förmåga att kommunicera.”



”Munus sanctificandi, att helga, är att förmedla den extraordinära gudomliga kommunikationen, som liturgin utgör, vilken lyder under egna precisa lagar. Det är aldrig tillåtet att göra personliga manipuleringar eller ändringar ”, sa Msgr. Piacenza vid samma tillfälle. ”Och genom munus regendi, är prästen kallad att kommunicera Kristus, den Gode Herden, som genom sina ministrar leder sin flock till Fader.



Vi har vid flera tillfällen använt det svenska ordet uppgift för att förklara prästens tre uppgifter, tria munera. Om man tänker efter så berättar även det svenska ordet uppgift detta för oss. När vi gör vår uppgift, är det en gåva uppåt, dvs till Gud. Därför är det viktigt att inse att uppgifter inte endast är något man ska göra, utan även något som man ska komma ihåg att offra.