Vatikanens presstalesman om övergreppen - söka sanningen och kommunicera den. Påven är villig att möte offren

Apropå den senaste tidens debatt om sexuella övergrepp mot barn, som skett inom den katolska kyrkan gjorde Vatikanens presstalesman fader Federico Lombardi på fredagen i förra veckan en serie anmärkningar som vi nu återger:



”Trycket på debatten om sexuella övergrepp, inte bara gällande präster, fortsätter i en blandning av kommentarer och nyheter. Hur ska man navigera på detta stormiga hav utan att förlora den säkra färdvägen, och svara på den evangeliska uppmaningen - ”Duc in altum” – ”Ro ut på djupt vatten”? (Luk 5,4)



Detta frågade sig fader Lombardi och svarade genom att belysa de olika aspekterna. Han började med att rikta sig mot hur offren ska bemötas och nämner där behovet av att kyrkan lyssnar:

”Första det första måste man fortsätta söka sanningen, och de skadades frid. En av de mest slående sakerna just nu är att många inre sår kommit fram i ljuset, och som efter så många år - ibland decennier – fortfarande är öppna sår. Många offer söker inte ekonomisk ersättning, men inre stöd med hjälp av ett domslut om sin smärtsamma personlig historia. Övergreppen sårar djupt på personligt plan. Därför har de biskopsdömen agerat bra som med mod skapat platser och vägar där offrena kunnat uttrycka sig fritt och där de blivit hörda. Detta betyder inte att problemet är löst iom dessa centrum som finns sen en tid tillbaka, eller med att några biskopar bemöter offren med faderlig omsorg och ger dem andlig och mänsklig uppmärksamhet...Vägen till det djupaste helandet börjar för många först nu, medan det ännu inte börjat för andra.... Påven har skrivit att han är villig till nya möten med offren.”



Vidare det rättsliga agerandet:



”Bredvid uppmärksamheten till offren, bör man med beslutsamhet och sanning driva de kanoniska rättegångarna mot de skyldiga och samarbeta med de civila myndigheterna vad gäller deras rättsliga befogenheter och påföljder, med beaktande av de särskilda regler och situationer i olika länder. Först då kan närma oss ett faktiskt återupprättande av ett klimat av rättvisa och ett fullt förtroende för kyrkan. Det har visat sig att flera ansvariga, pga oerfarenhet eller okunnighet, inte förberett de nödvändiga kriterierna för att agera med beslutsamhet även när det är svårt och smärtsamt. Medan det civilrättsliga ingriper med allmänna regler måste kyrkans kanoniska rätt ta hänsyn till det allvarliga moraliska missbruket av andra människors förtroende och motsättningen till det beteende som prästerna bör vittna om. I den meningen är öppenhet och noggrannhet det akuta behovet, för att vittna om ett klokt och rättvist agerande i kyrkan.”

Fader Lombardi berörde även de nödvändiga kraven i framtiden vad gäller urvalet av prästkanditater och prästutbildningen för att förebygga eventuella missbruk:



”Att nå en hälsosam personlig utveckling, även vad gäller sexualiteten, har alltid varit en svår utmaning, men är så ännu mer idag, även fast de bästa medicinska och psykologiska kunskaperna är till stort andligt och moraliskt stöd i utbildning. Någon har påpekat att den ökade frekvensen av missbruk föreligger i den "sexuella revolutionens " hetaste period de senaste decennierna. I utbildningen måste man ta itu med detta liksom i den mer allmänna ramen för sekulariseringen. I princip handlar det om att återupptäcka och bekräfta innebörden och vikten av sexualitet, kyskhet och känslomässiga relationer i dagens värld, på ett mycket konkret sätt, inte bara verbalt eller abstrakt. Källan till brott mot, eller undervärdering av sexualiteten ligger i oordning och lidande. Ett kristet och prästerligt liv kan idag endast bemöta kallelsens krav med att ge näring till källan som är tron och vänskapen med Kristus, vilket påven skrev i sitt brev till de irländska katolikerna.”



Efter detta berörde fader Lombardi massmedians missvisande information:



”De som älskar sanningen och den objektiva bedömningen av problemen, söker och finner uppgifter för en mer omfattande förståelse av problemet med pedofili och barnmisshandel i vår tid, och förstår dess omfattning och genomslag. Man kan då bättre förstå i vilken omfattning den katolska kyrkan inte bara delar åsikten om detta problem som inte endast gäller kyrkan, utan även hur allvarligt kyrkan ser på det, kräver särskilda insatser och slutligen i vilken utsträckning de erfarenheter som kyrkan gör i detta område kan vara användbara för andra institutioner och för hela samhället. På denna punkt verkar det som om massmedian inte har arbetat tillräckligt, särskilt i länder där kyrkans närvaro har större betydelse, och det därför är lättare att kritisera. Dokument i en amerikansk nationell rapport om övergrepp mot barn förtjänar att bli känt för att förstå storleken på problemet och vilka de sociala områden är där snabba insatser krävs. Bara under 2008 i USA identifierades fler än 62.000 aktörer för övergrepp på barn. Åtagandet att skydda barn och ungdomar är därför ett enormt och outtömligt arbete som går långt utöver problemet med några medlemmar av prästerskapet.”

Och slutligen säger fader Lombardi att ”påven Benedictus XVI förtjänar respekt som den konsekvente vägledare; han är noggrann och tillförlitlig, vilket det omfattande stöd han får alla delar av kyrkan vittnar om. Han är en Herde som har förmågan att bemöta, med rättskaffenhet och säkerhet, denna svåra tid, i vilken inte kritik och ogrundade insinuationer saknas. Han är en påve som har talat högt om Guds sanning och respekt för sanningen, och han är ett trovärdigt vittne.”



”Vi följer honom och lära av honom den nödvändiga uthållighet som krävs för att växa i sanning, öppenhet, för att hålla horisonten vidöppen om världens allvarliga problem, och svara tålmodigt på den eviga strömmen av partiella "avslöjanden" eller misstankar som har som syfte att urholka hans trovärdighet eller andra kyrkans institutioner och människor.”



”Vi behöver denna tålmodiga och fasta kärlek till sanningen, i kyrkan och i samhället som vi lever i, då vi kommunicerar och skriver, om vi vill tjäna och inte förvirra vår samtid.”