Påvens Långfredag med passionsliturgi och Via Crucis vid Kolosseum.

(03.04.10) Påven ledde Långfredagens gudstjänst i Peterskyrkan i åminnelse av Herrens lidande och död: som omfattar lidelseberättelsen i Johannesevangeliet, vördnaden för korset och utdelningen av eukaristin.

Långfredagens predikan hölls av fader Raniero Cantalamessa, som är predikant för det påvliga hushållet. Han konstaterade att Kristi offer innehåller ett starkt budskap till dagens värld: det ropar ut att våld är en ålderdomlig rest. Våld, tillade han, är en tillbakagång till primitiva stadier som kröns av mänsklighetens historia. Jesu offer påminner oss om att våldet håller på att förlora. I nästan alla gamla myter är offret den besegrade och bödeln segraren, men Jesus ändrade segerns tecken. Han invigde en ny typ av seger.



Den moderna världen värdesätter försvarandet av offer, de svaga och de livshotade, och dessa värden föds ur kristendomens jord. Så snart den kristna visionen överges, vilket innebär att man återupplivar det hedniska, förlorar man denna nya seger och den starkaste blir återigen upphöjd. Idag, beklagade Fader Cantalamessa, är det samma kultur som fördömer våld, som också gynnar det. Det är störande, sade han, att våld och blod finns i så många filmer och videospel. Ett annat område av våld han talade om var våld mot kvinnor. I det hem där mannen fortfarande tror sig ha tillstånd att höja rösten och händerna mot kvinnan i huset, lever både hustru och barn i rädsla. Han noterade att orden riktade till Eva, Han skall råda över dig, var en bitter förutsägelse, inte ett berättigande.

Innan han avslutade sade fader Cantalamessa att det i år var en sällsynt tillfällighet att vår påsk infaller under samma vecka som den judiska påsken. Vår Påsk och er påsk är otvivelaktigt olika, sade han, men vi lever båda med det Messianska hoppet som verkligen återförenar oss i kärlek till vår gemensamma Fader.


Efter denna ceremoni lämnade de troende kyrkan under tystnad. Kyrkornas tabernakelskåp lämnas öppna och tomma, och kyrkorna står nu kala och utan smyckning fram till påsknatten. Under fredagen och lördagen är det inte ovanligt att de troende enskilt eller i grupp, ber korsvägsandakten, Via Crucis. En annan välbesökt plats dessa dagar är Scala Santa i Rom. Den trappa som ledde Kristus upp till Pontius Pilatus. Det var Konstantin den Stores mor Helena tog med den tillbaka till Rom från det Heliga Landet, och under sekler har denna trappa bestigits på knä av pilgrimer och troende. Scala Santa finns i en särskild byggnad vid Lateranbasilikan och är i Passionistmunkarnas vård.



Påven firade Via Crucis enligt tradition vid Kollosseum kl 21.15. I år var de kardinal Ruini, som är ansvarig över stiftet Rom som hade skrivit meditationerna. Genom 14 meditationer vid de 14 stationerna vägledde kardinal Ruini våra tankar om hur Kristus förödmjukad dog för oss och befriade oss. Vi citera en del av den 10:de meditationen:



”När vi ser Jesus framför oss, naken på korset, känner vi ett brådskande behov inom oss: att granska oss själva, att granska vårt inre obeslöjat, att andligt klä av oss nakna inför oss själva och inför Gud, liksom inför våra bröder i mänskligheten. Att klä av oss behovet att verka bättre än det vi är, och istället försöka vara ärliga, uppriktiga och genomskinliga. Det beteende som kanske mer än något annat beteende gjorde Jesus upprörd var hyckleri. Hur ofta sa han inte till sina lärjungar: ”gör inte detta som hycklarna gör” (Mat 6:2,5,16), eller när han svarade de som motsade sig hans goda handlande: ”Ve er hycklare”(Mat 23:13,15,23,25,27,29). Jesus, naken på korset, hjälp mig stå naken inför dig”.

Via 14 stationer i Kolloseum bars korset av olika personer, utvaldra representanter fòr olika delar av världen och olika sociala smmanhang.De två första korsbärarna var två personer från det jordbävningsdrabbade Haiti, efter det bar en sjuk person korset och därefter en sjuksköterska, två kristna från Irak representerade den förföljda kyrkan i Mellanöstern, och en romersk familj, föräldrar och barn, bar korset två stationer. Även bortre Asien fanns representerad liksom det Heliga Landet med två franciskaner från den del av orden som har som uppgift att värna om de heliga kristna platserna där.