"Lär er av Jesus att inte ha fördomar och inte döma. Var kompromisslösa med synden, men ha överseende med de ångerfulle människorna". Påven manar till bikt på den femte fastesöndagen

(22.03.10) I går var det fastans femte söndag, och vi närmar oss påsk med stormsteg. Nästa vecka är det Palmsöndagen vilken inleder den heliga påskveckan. Påven höll på söndagen sin Angelusbön på Petersplatsen och denna söndags evangelietext var tagen ur Johannesevangeliet där Jesus räddar en kvinna som begått äktenskapsbrott från dödstraff(Joh. 8,1-11), och som alltid började påven med att berätta om texten:



Medan Jesus undervisade i templet, ledde de skriftlärda och fariséerna fram en kvinna till honom, som hade ertappats med äktenskapsbrott, vilket den mosaiska lagen föreskrev stening för. Dessa män ber Jesus att döma en syndare för att ”pröva” och tvinga honom till att göra ett felsteg. Scenen är full av dramatik: denna persons liv beror på Jesu ord, men även hans eget liv”, sa påven. ”De anklagande hycklarna låtsas att de lämnar över domen till honom, när det i själva verket är honom de vill anklaga och döma. Men Jesus, som är "full av nåd och sanning" (Joh 1:14): Han som vet vad som ligger i hjärtat av varje person, vill döma synden men rädda syndaren och avslöja hyckleriet”.



”Evangelisten Johannes lyfter fram en sak”, förklarade påven. ”Medan åklagarna insisterande på att förhöra honom, böjer sig Jesus ner och börjar skriva med fingret i marken. Den Helige Augustinus konstaterar att med denna handling visar Kristus att han är den gudomliga lagstiftaren: Gud skrev själv lagen med sitt finger på stentavlor (jfr Kommentar till Johannesevangeliet 33, 5). Så Jesus är alltså Lagstiftare och Rättvisan personifierad. Och vilken är hans dom? "Den av er som är utan synd ska kasta den första stenen på henne."



Dessa ord är fulla av sanningens avväpnande kraft, som bryter ner hyckleriets mur och öppnar sinnena för en större rättvisa, nämligen kärlekens rättvisa, i vilken varje bud uppfylls (jfr. Rom 13,8-10) . Det är rättvisan som räddade även Saul från Tarsus och gjorde honom till Paulus (se Phil 3,8-14).



”När anklagarna ”går därifrån en efter en, med de äldste i täten”, befriar Jesus kvinnan från sin synd, och uppmanar henne till ett nytt liv inriktat på att göra gott: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer”.



Det är samma nåd som aposteln Paulus talar om till de kristna i Filippi, förklarade påven vidare: "Ett är säkert: jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus” (Fil 3:14).



Gud önskar oss endast väl och livet; Han sörjer om vår själs hälsa genom sina ministrar, och befriar oss från det onda med försoningens sakrament, så att ingen går förlorad, utan alla har en möjlighet att omvända sig, sa påven och påminde om att under det pågående prästerskapets år, vill han uppmuntra prästerna till att efterlika den Helige Cure d’Ars i försoningens sakrament, så att de troende återupptäcker dess skönhet och betydelse, så att de helas av Guds barmhärtiga kärlek, Han som "går så långt att han frivilligt glömmer synden, för att förlåta oss” (Brev till inbjudan av prästerskapets år).



Påven avslutade sin Angelusbön med att uppmana alla pilgrimer och oss om att ta lära av Jesus att inte ha fördomar och döma andra. ”Lär er att vara kompromisslösa med synden – och utgå från den egna! - och ha överseende med människorna, sa han och la även detta i Jungfru Marias händer, hon som är fri från skuld och full av nåd för den ångerfulle syndaren.



Efter Angelusbönen påminde påven om att det nästa söndag är Palmsöndag vilket innebär att det även är Världsungdomsdag. ”Årets Palmsöndag markerar 25-årsjubileum för den första Världsungsomsdagen, som beslutades av vår vördnadsvärde och älskade Johannes Paulus II” sa påven och bjöd Roms och Lazios ungdomar till Petersplatsen redan nästa torsdag kl 19, för ett särskilt möte.



Stor uppmärksamhet lades även på påvens ord till de engelsktalande och de tysktalande pilgrimerna på Petersplatsen där han till de förstnämnda uppmanade att i tillit till Herrens stora Barmhärtighet, ber vi ödmjukt om förlåtelse för våra misstag, och om att växa i helighet. Till de tysktalande pilgrimerna uppmanade påven till att rannsaka sig själva för att se om de moraliska krav vi tillämpar på andra även gäller för oss själva. Vi kan inte bli heliga på eget bevåg, uran den barmhärtiga kärlekens rening.