"Kristus har avslöjat lidandets dubbla innebörd - att offra och lindra lidande". Benedictus XVI firar den Sjukas Världsdag

(11.02.09) Idag firar den katolska kyrkan Jungfru Maria av Lourdes till minne av hennes uppenbarelser i den franska Pyreneiska bergstaden Lourdes för 152 år sedan. Vi har ofta talat om den berömda Maria vallfärdsorten, där Jungfrun uppenbarade sig för Bernardette Soubirous 1858. Sedan dess har miljontals pilgrimer vallfärdat dit, och bett om Marias förbön. Lourdes är även känt för de oförklarliga tillfrisknanden som pilgrimer med olika åkommor har upplevt, efter att de sänkts ner i det vatten som rinner ur en källa på platsen där Jungfru Maria uppenbarade sig.



Lourdes är miraklernas stad. Men det är inte bara en plats där mirakulösa helande sker, det största miraklet är att Lourdes stärker vallfärdarnas tro, hopp och kärlek. Stadens budskap kan sammanfattas i tre ord; omvändelse, bön och kärlek. Med tanke på att Lourdes ofta förknippas med sjukas helande har den katolska kyrkan valt denna dag för att fira de sjukas Världsdag. I år för det 18:e året i rad. Varje år skriver påven ett särskilt budskap till denna dag och i år la påven tonvikten på kyrkans relation till de lidande och de sjuka. Budskapet bär titeln ”Kyrkan står i kärlekens tjänst i sitt engagemang för sjuka och lidande människor”, ett tema som belyser kyrkans uppgift och som valts eftersom den 18:deVärldsdag för de Sjuka sammanfaller med att det Påvliga Rådet för Hälsovårdspastoral firar sitt 25-års jubileum.



Till skillnad från de senaste åren hade Benedictus XVI i år valt att själv fira mässan för de sjuka i Peterskyrkan. Innan mässan började bars den Heliga Bernadette Soubirous reliker fram och ställdes vid bilden av Jungfru Maria. Kyrkan var till bredden fylld av sjuka, sjukvårdare och volontärer, som alla var inbjudna till denna särskilda mässa.



UNITALSI är den organisation av volontärer som sedan 1903 främst arbetar med att vallfärda med sjuka och lidande till Lourdes. Idag är de mer än 100 000 volontärer som ger denna frivilliga tjänst till unga som gamla, sjuka och handikappade oberoende ekonomisk och social position. Under hela året går deras så kallade ”Vita Tåg” till Lourdes, särskilda tåg som är byggda för att kunna färda sjuka.



Under sin predikan idag riktade påven några ord särskilt till UNITALSI och tackade de för deras arbete och uppoffringar. Men påvens varmaste välkomnande gick till de sjuka, när han även tackade dem för deras böner, som är berikade av deras lidande och svårigheter.



Påven talade även om Lourdes som den plats som Maria särskilt valt för att visa sin moderliga omsorg med de lidande. ”Kyrkans moderskap återspeglar Guds omsorgsfulla kärlek”, sa påven och citerade profeten Jesaja där vi läser: "Som en mor tröstar ett barn / så skall jag trösta er; / ni skall bli tröstade i Jerusalem" (Jes 66:13). Ett moderskap som talar utan ord, som tröstar hjärtat, och sprider en djup glädje, en glädje som paradoxalt nog är parallell med smärta, med lidandet. Kyrkan, liksom Maria, bär inom sig både det mänskliga dramat och Guds tröst. Hon håller dem samman, längs historiens pilgrimsfärd.



”Genom århundradena, visar kyrkan tecken på Guds kärlek, som fortsätter att göra stora saker i ödmjuka och enkla människor. För är inte accepterandet av lidande och viljan att frivilligt och uppriktigt dela den, ett kärlekens mirakel?”, frågade sig påven och förklarade hur modigt det är att konfrontera ondskan obeväpnad, med tron och hoppet på Herren som enda kraft.



Påven förtydligade även att för kyrkan är inte de sjuka och de lidande endast de som ska vårdas och botas, utan först och främst ”huvudpersonerna i trons och hoppets pilgrimsfärd, vittnen om kärlekens underverk, och påskglädjen som blommar ut från korset och Kristi uppståndelse”, som han sa.



Påven citerade även aposteln Jakobs brev, som uppmanar oss att konstant vänta på Herrens återkomst, och i samband med det ger han en uppmaning apropå de sjuka: ”Får någon av er lida skall han be; är någon glad skall han sjunga glädjepsalmer. Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom”. Påven gjorde en hänvisning till de sjukas smörjelse och till prästerna vilket han även hade gjort i budskapet med tanke på prästerskapets år, att vara redskap för Guds medkänsla och nå fram till varje människa som är märkt av lidande.



I sin predikan fördjupade påven detta möte mellan den sjuke och prästen, och beskrev det som en slagas allians, som evangeliska medhjälpare. Båda har de en uppgift. ”Här ser vi vikten av pastoral omsorg om de sjuka, vars värde verkligen är oberäkneligt”, sa påven. ”Faktum är att när Guds ord talar om helande, frälsning, om patientens hälsa, separerar dessa begrepp i väsentlig mening, aldrig kroppen från själen.



Påven avslutade sin predikan med att uppmärksamma att man kan räkna mänsklighet i sin relation till lidande och den lidande. ”Detta gäller både individuellt och i samhället”, sa påven och hänvisade till sin encyklika ”Caritas in Veritate” (30).

Genom att etablera et råd avsett för hälsa och vård vill den Heliga Stolen bidra till att främja en värld som mer kan ta emot och behandla patienter som människor, att hjälpa de sjuka att leva lidandet på ett mänskligt sätt och inte förneka det, utan ge det en mening. ”I sitt apostoliska brev Salvifici Doloris skrev Johannes Paulus II: "Kristus har samtidigt lärt människan att göra gott genom sitt lidande och att göra gott för dem som lider. I denna dubbla aspekt har han helt avslöjat lidandets innebörd"(nr 30).