Hemlösa i Port-au-Prince finner tillflykt hos missionärer

(21.21.10) Ett tusental invånare i Port-au-Prince har uppfört ett riktigt läger i trädgården hos missionärerna i Kongregationen San Viator. Deras hus, som kallas ”Villa Manrese” och är känt såsom gästhem för resenärer, förstördes delvis vid jordbävningen den 12 januari. Tre anställda och en fransk lekmannasyster förlorade livet.

”Vi har alla slagit läger ute, vi knyter kontakter, men det är ont om vatten och livsmedel”, skriver en av missionärerna i denna kongregation till missionärsnyhetsbyrån Misna. Liksom ”Villa Manrese” är det också andra missionsstrukturer, de mindre drabbade, som tar emot hemlösa och ger hjälp. Misna har informerats om att två medlemmar av kongregationen för den Kristna undervisningen är döda. De Kristna skolbröderna har klarat sig, men man vet inget om karmelitsystrarna. En medlem av Heliga Teresas små bröder har förlorat livet och likaså en nunna av en annan orden. Och när katedralen rasade lär även medlemmarna i kören som höll på att öva ha dödats.

Och bland dem som dött i jordbävningen, medan de befann sig i Port-au-Prince i humanitärt syfte, är den 75-åriga läkaren Zilda Arns som i Brasilien hade grundat ”pastoralen för barn” och var syster till ärkebiskopen emeritus i Sao Paulo, kardinalen Evaristo Arns. När jordbävningen inträffade gick hon på stadens gator med två soldater intill sig. Hon var barnläkare, moder till fem barn och hade ägnat hela sitt liv åt välgörenhet och solidaritet.

År 1983 grundade hon ”pastoralen för barn”, ett organ som är bundet till den brasilianska biskopskonferensen, och vars syfte är att verka för de fattiga barnens utveckling och även främja deras familjer och samhällen.

”Pastoralen för barn” verkar i Brasilien med hjälpen av över 260.000 volontärer, som följer drygt 1,8 miljoner barn och 95.000 gravida kvinnor på drygt 46.000 platser i Brasilien.

År 2001 hade Zilda Arns varit kandidat till Nobelpriset. I en intervju sa hon då att de största framgångarna som hon dittills hade uppnått i Brasilien gällde ”minskningen av barndödligheten med 60% och undernäringen med 50% och minskningen av våldet i familjerna”.

Och hon framhöll att för att uppnå goda resultat är det viktigt med en stor uppmärksamhet för den sociala vävnaden. Syftet är att öka självförtroendet hos de fattiga och deras mänskliga potential. Ibland finner vi kvinnor med fyra eller fem barn, som är analfabeter och känner sig obetydliga. När pastoralen gör att de lär sig att läsa och skriva och ger dem ett hopp, lyckas de börja ett nytt liv för sig själva och sina barn.