Kyrkan försvarar skapelsen mot människans egoism

(12.01.10) Igår tog Benedictus XVI emot ambassadörerna vid den Heliga Stolen i det Påvliga Palatset. Inför 178 ambassadörer gjorde påven som varje år en överblick över världssituationen ur påvens och kyrkans perspektiv.



Det första man kan säga om påven Benedictus XVI:s tal till diplomaterna är att det plockar upp temat på hans budskap på Världsdagen för Fred, den 1 januari som i år var miljön – ”Vill du bygga fred – skydda skapelsen”.



Runt bevarandet av skapelsen rör sig alltså även påvens tal till ambassadörerna, ett tema som han själv säger är komplext, och som omfattar diverse områden. Påven börjar sitt tal med att hälsa alla länder, vars representanter fanns närvarande i salen, samtidigt som han även hälsade alla andra nationer i världen, då han påminde om att Petri Efterträdare alltid håller dörren öppen och hoppas på att upprätthålla relationer med alla länder, vilket kan bidra till utvecklingen av den mänskliga familjen.



”Det är en anledning till djup tillfredsställelse att bara för några veckor sedan, upprättades det fullständiga diplomatiska förbindelser mellan den Heliga Stolen och denRyska federationen, sa påven, och la till att även mötet med Vietnams president i slutet av 2009 var ett mycket viktigt möte. I Vietnam firar den katolska kyrkan i år sitt 200-årsjubileum.



"Kyrkan är öppen för alla, eftersom den - i Gud - lever för sin näste!", sa påven och förklarade varför kyrkan engagerar sig så djupt i mänsklighetens öde, som, som han sa, ”fortsätter att präglas av den dramatiska krisen i den globala ekonomin och därmed av en allvarlig och utbredd social instabilitet”.



”I min encyklika ´Caritas i Veritate´, uppmanade jag alla att se till de djupare orsakerna till denna situation: som i den slutliga analysen, pekar på att krisen rotar sig i egoistiska och materialistiska tänkesätt…Idag skulle jag vilja betona att samma sätt att tänka också äventyrar skapelsen”.



Påven gjorde ett exempel då han nämnde de ateistiska och materialistiska regimer som hade dominerat i flera decennier delar av kontinenten. ”För tjugo år sedan, då Berlinmuren föll, var det då inte lätt att se de stora skador som ett ekonomiskt system som saknar någon hänvisning till sanningen om människan hade gjort - inte bara på individernas och folkens värdighet och frihet, utan på naturen själv, med förorenad mark, vatten och luft?



”Förnekandet av Gud snedvrider människans frihet, men det är också förödande för skapelsen”, fortsatte påven, vilket även visar att beskyddet av skapelsen inte är en följd av ett estetiskt behov, utan mycket mer ett moraliskt behov, eftersom naturen uttrycker en kärlekens och sanningens plan som föreligger oss och som kommer från Gud.



Påven förklarar att han därför delar oron över det politiska och ekonomiska motståndet mot att kämpa mot miljöförstöring, och han nämner i sitt tal hur detta var uppenbart under konferensen i Köpenhamn förra december. Påven hoppas därför att mötena, först i Bonn och sedan i Mexico City, under det kommande året ska leda till en överenskommelse för att effektivt hantera denna fråga. ”Frågan är extra viktig eftersom vissa nationers framtid står på spel, i synnerhet vissa ö-stater.”

Påven fortsätter med att placera oron och engagemanget för miljön inom den större ramen för mänsklighetens stora utmaningar. ”Om vi vill skapa verklig fred, hur kan vi skilja på eller tom lägga miljöskydd före skyddet av det människliga livet, inklusive det ännu ofödda livet?, sa påven och kom med denna fråga in på hur motsägelsefullt det är att försvara djur och natur, och samtidigt undvika att försvara ofödda foster.



Det är i människans respekt för sig själv, som hon visar sitt ansvar för skapelsen”, sa påven och citerade Sankt Thomas av Aquino som lär oss att människan representerar det mest ädla i universum (jfr Summa Theologiae, I, Q. 29, a. 3). ”Som jag noterade under FAO:s senaste världstoppmöte om tryggad livsmedelsförsörjning, "Världen har tillräckligt med mat för alla invånare" (adress 16 November 2009, nr 2), förutsatt att egoism inte leder någon att samla på sig det som är avsett för alla.”



Påven talade vidare om hur en obalanserad användning och utsugning av miljön kan leda till ekonomiska och sociala konflikter, och tog som exempel den Afrikanska kontinenten. ”Jag vill återigen betona att skyddet av skapelsen kräver att länder förvaltar sina naturresurser väl, och i första hand med tanke på de ekonomiskt missgynnade. Jag tänker på den afrikanska kontinenten, som jag hade glädjen att besöka i mars under min resa till Kamerun och Angola, och som var i centrum under biskopssynoden i oktober”, sa påven.



De afrikanska biskoparna som var samlade i Vatikanen då uppmärksammade med oro den erosion och ökenspridning som pågår på stora delar av åkermarken, som en följd av överutnyttjande och miljöförstöring (jfr Propositio 22). ”I Afrika, liksom överallt, är det nödvändigt att fatta politiska och ekonomiska beslut som säkerställer " en jordbruks- och industriell produktion som kan respektera skapelsen och tillfredsställa de primära behoven hos alla" (Meddelande inför 2010 världsdagen för fred, nr 10 ).

”Hur kan vi glömma, att kampen för tillgången till naturresurser är en av orsakerna till ett antal konflikter, inte minst i Afrika? Av denna anledning vill jag kraftfullt upprepa att för att odla fred, måste man skydda skapelsen!”



”Dessutom finns det fortfarande stora områden, exempelvis i Afghanistan eller i vissa länder i Latinamerika, där jordbruket fortfarande tyvärr är knutet till produktionen av narkotika, vilket dessutom inte är en obetydlig källa till sysselsättning och inkomst i landet, sa påven och kom in på hur viktigt det är att det internationella samfundet inte ger upp i kampen mot narkotikahandeln och de svåra moraliska och sociala problem som den medför.



Nästa punkt i påvens tal var nedrustningen, för ”att skydda skapelsen är den verkligen en viktig faktor för fred och rättvisa!” ”Bland de många utmaningar, är en av de allvarligaste de ökade militära utgifterna och kostnaderna för underhåll och utveckling av kärnvapen. Enorma resurser förbrukas för dessa ändamål – resurser som kan användas för utveckling av folk, särskilt de som är fattiga, sa påven och uttryckte sitt hopp inför konferensen i New York i maj som synar icke-spridningsavtalet, om att effektiva beslut ska fattas om successiv nedrustning, i syfte att befria vår planet från kärnvapen”.



Påven beklagade sig även över att vapenproduktionen och vapenexporten bidrar till att vidmakthålla konflikter och våld, som i Darfur, i Somalia eller i Demokratiska republiken Kongo. ”Förutom oförmågan hos de direkt berörda parterna att ta ett steg tillbaka från våldsspiralen och den smärta konflikten leder till, ser vi även andra länders och de internationella organisationernas skenbara maktlöshet att återställa fred, för att inte tala om den internationella opinionens likgiltighet. Det finns ingen anledning att insistera på till vilken utsträckning sådana konflikter skadar och försämrar miljön”, sa påven.



Påven nämnde även terrorismen, som hotar oräkneliga oskyldiga liv och genererar utbredd rädsla, och han upprepade sin appell på årets första dag till alla dem som tillhör väpnade grupper, oavsett vilka, att överge våldets väg och att öppna sina hjärtan för glädje och för fred.

Här kom påven in på anledningarna till varför folk flyr och han nämnde fattigdom, hunger, naturkatastrofer och miljöförstöring, samtidigt som han uppmanade ländernas civila myndigheter att agera med rättvisa, solidaritet och framsynthet. Påven la till ytterligare en anledning till flykt när han nämnde brist på religionsfrihet, och då med särskild tanke på de kristna i Mellanöstern, som på olika sätt diskrimineras, även vad gäller utövandet av sin religiösa frihet, ”tills de lämnar sina förfäders land, där kyrkan slog rot under de tidigaste århundraden”, och han förklarade att det var för att uppmuntra de och få dem att känna sina trosbröders och systrars närhet som han har sammankallat en särskild biskopssynod i Vatikanen med fokus på Mellanöstern, i oktober.



I slutändan är det en moralisk ordning som påven uppmanar till. Alla dessa situationer har sina rötter i den moraliska ordningen, ”vilket är uppenbart för alla”. Påvens svar är bildning, för att effektiv förändra tänkandet och skapa nya livsstilar.



”De troendes gemenskap kan och vill ta del av detta, sa påven, men för att göra det, måste deras offentliga roll erkännas”. Med dessa ord förflyttar sig påven till de länder där man ”i politiska och kulturella kretsar, liksom i media, med knapp respekt och ibland fientlighet, riktar förakt mot religion och i synnerhet mot kristendomen”.



”Det är klart att om relativism anses vara en väsentlig del av demokratin, så riskerar man att tolka ordet laicitet endast som ett uteslutande eller närmare bestämt förnekande av religionens sociala betydelse. Men detta skapar konfrontation och division, stör freden, skadar den mänskliga ekologi och genom att med principer förkasta alla andra attityder än sina egna, hamnar man i en återvändsgränd.”



”Det finns därför ett akut behov av att definiera en positiv och öppen laicitet som, grundad på rätt autonomi mellan temporär och andliga ordning, kan främja ett hälsosamt samarbete och en anda av delat ansvar”, sa påven och nämnde Lissabonfördraget som har trätt i kraft, och med det har en ny integrationsprocess påbörjats, vilken, som han säger, den Heliga Stolen ska följa med stor uppmärksamhet. ”Jag noterar med tillfredställelse att med fördraget ämnar Europaunionen upprätthålla en "öppen, transparent och regelbunden" dialog med kyrkorna (artikel 17), och jag vill uttrycka min förhoppning om att Europa, i uppbyggandet av sin framtid, kan finna kraften i källan, som är dess kristna identitet.



Miljöproblemet är komplext, en prisma med många sidor, sa påven, och förklarade hur skapelseordningen angrips från många olika håll. ”Varelser skiljer sig från varandra och kan skyddas eller hotas på olika sätt, som vi vet från daglig erfarenhet. En attack kommer från lagar eller förslag som, i namnet att man vill bekämpa diskriminering, angriper könens skillnad i den biologiska grunden. Jag tänker till exempel på vissa länder i Europa och i Nord- och Sydamerika”. Med dessa ord uttryckte påven sin oro över lagarstiftningar som främjar samkönade vigslar.



Den Helige Columbani konstaterade att: "Om man tar bort friheten, tar man bort värdigheten" (Ep. 4 AD Attela, i S. Columbani Opera, Dublin, 1957, s. 34). Men friheten kan inte vara absolut, eftersom människan inte är Gud, utan Guds avbild, Guds skapelse. För människan, beror vägen att följa därför inte på nyckfullhet eller egenvilja, utan den måste motsvara den struktur som enar sig med Skaparens vilja”.



I slutet av sitt tal nämnde påven flera länder som på något vis står i konflikt med varandra eller är på väg ur konflikt, och han uppmanade till konstruktiv dialog. Bland dessa parter nämnde han även israeler och palestinier som han uppmanar att söka dialog och att respektera varandras rättigheter.



”Återigen uppmanar jag till ett allmänt erkännande av rätten till staten Israels existens... Samma rätt gäller det palestinska folket till en suverän och självständig stat, där de kan leva ett värdigt liv och åtnjuta fri rörlighet. Jag vill också begära hjälp av alla för att skydda Jerusalems identitet och heliga karaktär, liksom dess kulturella och religiösa arv, som är av universellt värde. Endast därigenom kan denna unika stad, helig ändå djupt härjad, vara ett tecken på den fred som Gud önskar för hela den mänskliga familjen”.

Detta var delar av påvens långa tal till ambassadörerna igår. Om man vill läsa hela talet finns det på många olika språk på Vatikanens hemsida.