(07.01.10) I Peterskyrkan uppmanade Benedictus XVI oss alla att be Herren om ett ödmjukt
hjärta för att kunna förstå Betlehemsbarnets makt och kunglighet i sin fattigdom,
ödmjukhet och bräcklighet. Detta budskap ingick i påvens predikan under onsdagens
mässa för att fira Trettondagen.
Trettondagen firas till minne av
de tre vise männen, eller de vise männen från öst som kom till Jesusbarnet i Betlehem.
Enligt evangeliet följde de stjärnan i Betlehem till krubban där Kristusbarnet föddes.
Innebörden av de vise männens besök är uppenbarelsen av Kristus som "Herre och Kung”.
De vise männen var de första hedningarna, eller de som kom utanför Israels folk, som
offentligt erkände Jesu gudomlighet, genom sina gåvor: guld, rökelse och myrra.
I
trettondagspredikan konstaterade påven att de tre vise männen från öster inte var
mäktiga och kungligheter men okända vise män. ”De är de första av den stora procession
av människor som genom samtliga historiska perioder, kunnat känna igen stjärnans budskap
och hur man vandrar på den väg som anges av den Heliga Skriften. De visste hur man
hittar Honom, som, trots Hans till synes svaghet och bräcklighet, har makt att ge
till människans hjärta dess största och djupaste glädje”. ”I barnet, sade Benedictus
XVI, ser vi Guds underbara verklighet som känner oss och är nära oss, vars storhet
och makt inte uttrycks genom världens logik, men genom det hjälplösa barnets logik,
vars styrka endast är kärleken.”
Benedictus XVI begrundade sedan gåvorna
av guld, rökelse och myrra som de vise männen frambar till Jesusbarnet. ”Trots att
de inte var gåvor som uppfyllde den Heliga familjens omedelbara behov var det en rättvis
handling”, sade påven. ”I österns tradition vid den tiden var guld, rökelse och myrra
erkännandet av en person som Gud och kung - och var därmed en handling som symboliserade
underkastelse. Följden av detta, förklarade påven, var att de tre vise männen inte
längre fortsatte på sitt gamla sätt. De kunde inte längre vara allierade med Herodes,
den mäktiga och hänsynslösa härskaren. Vägen de visades var kärlekens, den enda väg
som kan förändra världen”.
I detta perspektiv konstaterade Benedictus
XVI att många har sett stjärnan men få har förstått budskapet like bra som de tre
vise männen. ”Det som sluter ögonen och stänger hjärtat är stolthet och överdrivet
självförtroende”, sade påven. ”Att låtsas känna till verkligheten perfekt och att
förmoda kunna ge den slutliga domen över saker och ting, stänger hjärtat och göra
det okänslig inför Gud. Vad som saknas är en äkta ödmjukhet som underställer sig någon
större, vad man saknar är också det autentiska mod som leder en att tro på någon som
verkligen är stor, trots att han uppenbarar sig i ett hjälplöst barn”.
Därför
uppmanade Benedictus XVI oss alla att be Betlehemsbarnet om att alla välsignas med
ett klokt och oskyldigt hjärta för att kunna se Guds nåds stjärna och att uppfyllas
av det ljus och den sanna glädje som han bringar till världen.