Om de tre vise männen och om tro och vetande talade Påven vid Trettondagens Angelusbön på Petersplatsen

I dag, trettondagen, drog stora massor med människor mot Petersplatsen för att ta del av sista skedet i julfirandet och inne i Peterskyrkan firade Påven en högtidlig mässa som vi återkommer till i morgondagens program. Vi ska istället stanna upp inför Påvens Angelusbön ute på Petersplatsen och berätta om den fantastiska procession med de tre vise männen som traditionsenligt kom fram till Petersplatsen för att hälsa Påven, just i tid för Angelusbönen. De kom inte till häst denna gång utan i orientaliska bärstolar, de bar som vanligt ståtliga kläder och de kom för att bringa sina gåvor till det nyfödda Jesusbarnet. Men en så viktig procession följdes även av bandorkestrar, flaggspel och en levande julkrubba som ville påminna om världens alla familjer och tala om kärlek, solidaritet, tolerans och fred.
Efter Angelusbönen fortsatte de Tre Vise Männen upp till Påven med symboliska gåvor, ett krusifix som ville visa enheten mellan människorna, oberoende av kultur och religion och en handbroderad mässkrud i lin för firandet av eukarestin. Vidare överlämnade de vänskapens flaska, en skulptur av konstnären Vincenzo Bianchi, en appell för freden samt en relief i brons med ädla stenar som monterats på en tavla av olivträ av konstnären Leonardo Rosito. Motivet visar Kristus som leder sitt folk mot sanningens källa.
I den sevärda processionen deltog 1500 personer varav 250 var barn. Vidare kom 20 hästar, tre musikband, 300 volontärer från civilförsvaret , tre epokbilar och man har denna gång även försökt representera 6 olika historiska epoker. Som ni kan förstå av dessa siffror var processionen som drog upp till Peterplatsen och Påven synnerligen märklig.
Men vi ska nu höra något av vad Påven sade i sin Angelusbön:
I dag firar vi Trettonhelgens stora fest , mysteriet då Herren uppenbarar sig för folken och som reprresenteras av de tre vise männen som kommit från Orienten för att vörda judarnas konung. Evangelisten Matteus berättar om händelsen och han understryker hur de kom ända fram till Jerusalem efter att ha följt en stjärna. Men framme i Jerusalem behövde de hjälp av de skriftlärde för att få veta den rätta platsen som var Betlehem, judarnas stad . Stjärnan och de Heliga skrifterna var de två ljus som ledde de tre vise männens vandring , männen som för oss framstår som exempel på verkliga sökare av sanningen.
De var lärda som studerade stjärnorna och kände till folkens historia. De var vetenskapsmän i ordets vida mening som observerade himlen som en stor bok fylld av tecken och gudomliga budskap för människan. Deras kunskap, de var inte självlärda , stod öppen för nya gudomliga uppenbarelser. De skämdes inte för att be om instruktioner till judarnas ledare . De skulle ju ha kunnat säga: vi klarar oss själva, vi behöver inte någons hjälp och med det hade de kunnat undvika , enligt vårt sätt att tänka , varje sammanblandning mellan vetenskapen och Guds ord. I stället lyssnar de tre vise männen till profetiorna och accepterar dem och så snart de börjar sin vandring mot Betlehem , ser de åter stjärnan, nästan som en bekräftelse på en perfekt harmoni mellan mänsklig forskning och gudomlig sanning, en harmoni som fyllde deras hjärtan som vise män med glädje. Målet för vägen de sökte nådde de när de befann sig framför barnet med dess moder Maria. Evangeliet säger att de knäböjde och hyllade honom. De kunde ju ha blivit besvikna eller kanske tagit anstöt. I stället öppnade de sig , som verkliga lärde för mysteriet som uppenbarar sig på ett överraskande sätt och med deras symboliska gåvor visar de att de kännt igen Jesus, konungen och Guds son. Just med denna gest fullbordas de messianska oraklen som talar om ländernas gåva till Israels Gud.
En sista speciell bekräftelse för de tre vise männen gäller enheten mellan intelligens och tro: det är det faktum att de efter att de i drömmen uppmanats att inte återvända till Herodes , tog en annan väg för att återvända till sitt land.. Det skulle ha varit naturligt att återvända till Jerusalem, till Herodes palats och till Templet , för att berätta om deras upptäckt. I stället bevarar de tre vise männen hemligheten med barnet, som de liksom Maria och liksom Gud, valt som sin konung. Och som de kommit, försvinner de i tystnad, nöjda men även förändrade efter mötet med Sanningen. De hade upptäckt ett nytt anlete hos Gud, en ny gåva, kärleken. Må Jungfru Maria , exempel för den sanna lärdomen hjälpa oss att bli Guds verkliga sökare , och alltid kunna leva den djupa syntonin som finns mellan tro och vetenskap, forskning och uppenbarelse.

Efter Angelusbönen gjorde Påven en speciell hälsning till bröderna och systrarna i de orientaliska kyrkorna som i morgon firar sin jul. Må ljusets mysterium bli källa till glädje och frid för varje familj och församling.
Vid trettonhelgen firar vi även barnens missionsdag med mottot: Må barnen hjälpa barnen. Den instiftades av Påven Pius XII år 1950 och vill uppfostra barnen till en öppen mentalitet för världen och för att vara solidariska med sina jämnåriga som har det svårt. Jag hälsar hjärtligt alla små missionärer i de fem kontinenterna och uppmanar dem att alltid vara Jesu vittnen och förkunna evangeliet.