Barn är inte en ägodel utan en del av Gud plan, sa påven under Angelusbönen på den Heliga Familjens högtid

(28.12.09) Påven Benedictus XVI:s intensiva julprogram fortsätter och igår söndag då den Heliga Familjen firas i den katolska kyrkan, hade han två etapper på sitt program, Angelus på Petersplatsen klockan 12 och efter det lunch tillsammans med uteliggarna i ett av Roms soppkök i SantÉgidios regi. Vi ska börja med att ge en återblick på påvens ord under Angelusbönen där naturligtvis familjen stod i centrum.



Påven började med att uppmana till att fortsätta identifiera sig med hedarna som på uppmaning av änglarna, skyndade till grottan i Betlehem. Vad såg de? De fann Maria och Josef och barnet som låg i en krubba" (Luk 2:16). ”Låt oss stanna upp och begrunda denna scen och begrunda över dess innebörd”, sa påven. ”De första vittnena till Kristi födelse, herdarna, finner inte bara Jesusbarnet, utan en liten familj: en mamma, en pappa och en nyfödd son. Gud valde att födas i en mänsklig familj, och därmed har den mänskliga familjen blivit en ikon för Gud!



Gud är Treenighet! Gud är en kärleksfull gemenskap, och familjen är, med de skillnaderna som finns mellan Guds mysterium och mänskliga skapelser, speglar det outgrundliga mysteriet av Guds kärlek. Mannen och kvinnan skapade till Guds avbild, blir ”ett kött” i äktenskapet (Gen 2:24), en gemenskap av kärlek som genererar nytt liv. Den mänskliga familjen är, i denna mening, en symbol för Treenigheten för dess interpersonella kärlek och för kärlekens fruktbarhet.



Dagens liturgi erbjuder den berömda evangeliska episoden om den tolvårige Jesu som stannar kvar i templet i Jerusalem, vilket hans föräldrar är ovetande, om och förvånade och oroliga, hittar honom efter tre dagar där, i samtal med de lärda. Hans moder ber honom förklara och Jesus svarar att han måste ”måste vara hos sin Fader” (jfr Luk 2:49). I denna episod är pojken Jesus full av iver för Gud och för templet.”



Låt oss fråga oss själva”, sa påven och förde våra tankar till familjens roll i den religiösa mognaden: ”från vem hade Jesu lärt sig kärleken för det som berörde hans ”fader”? "Säkert som son hade Jesus en intim kunskap om sin Fader, Gud, och en djup ständig personlig relation med honom, men i hans konkreta kultur, hade han säkerligen lärt sig bönerna, kärleken till templet och Israels institutioner av sina föräldrar.



Vi kan således säga att Jesu beslut att stanna i templet, var främst en följd av hans intima förhållande till Fadern, men också på grund av "den uppfostran som Maria och Josef gett honom.” Påven riktade här sina tankar främst till föräldrar för att belysa för dem deras uppgift i fostran av sina barn, när han sa: ”Här kan vi skymta den verkliga innebörden av kristen uppfostran, sa påven. Den är ett resultat av ett samarbete mellan Gud och de som uppfostrar. Den kristna familjen är medveten om att barn är en gåva och del av Guds plan.



Därför kan barnen inte betraktas som en ägodel, utan genom att tjäna Guds Plan uppfostrar man dem till den större friheten, som är den att säga ”ja” till Gud för att göra hans vilja. Maria är det perfekta exemplet på detta ”ja”. Vi anförtror därför henne alla familjer, och speciellt deras värdefulla mission att uppfostra.