Appell från Benedictus XVI till toppmötet om landminor i Cartagena

(11.12.09) I samband med toppmötet om landminor som hölls mellan den 30 november och 4 december i Cartagena, i Colombia, hade Benedictus XVI sänt ett budskap till mötets ordförande undertecknat av statssekreteraren kardinalen Tarcisio Bertone. Påven riktar en hjärtlig hälsning till konferensens organisatörer och deltagare och uttrycker sitt intresse för mötets arbete som inte endast söker att besvara de allvarliga humanitära problemen som kommer av de antipersonella minorna och att förstärka den internationella humanitära rätten, utan även att främja en autentisk mänsklig utveckling som omfattar hela människan.

Tio år efter ett viktigt resultat, som har öppnat vägen till en värld utan antipersonella minor, möts återigen de stater som tillhör Konventionen om landminor, för att bedöma vägen som tillryggalagts och identifiera utmaningarna som man fortfarande har att ta itu med, innan det blir möjligt att försäkra om att det inte längre finns några faror för dessa lömska vapen och att alla deras offer är värdigt bistådda.

I politiken, liksom i ekonomin eller på nedrustningsområdet, är det oumbärligt att ställa människan i centrum. Och Konventionen om landminor har varit pionjär på detta område. Offren och deras familjer har stått i centrum för vår uppmärksamhet och borde göra det i fortsättningen, inte endast för att de skall erhålla hjälp utan även genom att betrakta dem såsom interlokutörer och bidragare till uppnåendet av konventionens mål.

Visst, uppmärksamheten är främst koncentrerad på Konventionen om landminor som man firar denna vecka. Det är dock viktigt att inte avstå från en bredare vision för att inte utesluta mycket närstående områden som det skulle vara ytligt att åtskilja. Hur kan man göra åtskillnad mellan offer för antipersonella minor och de för klasebomber eller för andra vapen? Hur kan man utföra en röjningsaktion för endast en av dessa vapen utan att tänka på de övriga? Hur är det möjligt att förbjuda landminorna och fortsätta att strafflöst förstöra stora områden med omänskliga vapen, såsom klasebomber, som till stor del fungerar såsom antipersonella minor? Försvaret av nationella intressen kan aldrig och får aldrig vara till skada för de civila befolkningarna, särskilt de svagaste.

Den Heliga Stolen uttrycker sin belåtenhet över de obestridliga framgångar som man har kunnat uppnå gemensamt. Man måste berömma och uppmuntra samarbetet mellan länderna, Förenta nationerna, de Internationella organisationerna, Röda Korsets Internationella Kommitté och det civila samhället. Denna Konvention är även pionjär för en modell som kan definieras såsom förnyad multilateralism, som med tiden har visat sitt värde särskilt, och senast, inom ramen för konventionen om klasebomber. Och att de mest drabbade personerna och befolkningarna har fått en ökad medvetenhet om den egna värdigheten och de egna rättigheterna är även en garanti för andra framgångar på flera områden som gäller nedrustningen.

Sedan Konventionen om landminor antogs har den erhållit godkännande av de flesta länderna i världen, även om anslutningen till den, tyvärr, ännu inte har blivit universell. Den Heliga Stolen riktar vid detta tillfälle en appell till alla stater om att de erkänner de beklagansvärda följderna av de antipersonella minorna. I verkligheten visas det att dessa vapen har orsakat mer offer och skador bland civilbefolkningen, som man borde försvara, än vad de tjänat till för att försvara länderna.

I budskapet framhålls det att fred, säkerhet och stabilitet existerar framförallt om det uppstår sådana förhållanden som tillåter människans fulla utveckling och inte endast genom militär säkerhet. Påven uttrycker vid detta tillfälle sin närhet till alla offer, deras familjer och de drabbade länderna. Alla är i behov av viljestyrka och mod för att påbörja en rehabiliteringsprocess och de är även i behov av vår hjälp och vår mänskliga närhet.