När anden förorenas ser vi inte medmänniskornas själar, utan objekt som kan bytas ut och förbrukas. Marias renhet lär oss att se på andra med kärlek. Benedictus XVI hedrar Marias Obefläckade Avlelse vid Spanska Trappan

(12.09.09) Det har blivit tradition att påvarna på högtiden för Marias Obefläckade Avlelse, som infaller den 8 december, beger sig till den Spanska Trappan i Rom för att lämna en blomsterkrans i Marias ära vid Mariastatyn i brons som finns där. Mariastatyn står på en drygt 10 meter hög pelare. Denna staty invigdes den 8 september 1857, 3 år efter det att dogmen om Marias Obefläckade avlelse proklamerats av påven Pius IX.



Som varje år var det trång när påven kom till den Spanska Trappan med blomsterkransen av vita rosor som tecken på hennes renhet. Tusentals troende hade samlats för att delta med sång och jubel, och för andra gången idag talade påven till världens troende om Jungfru Maria.



Påven beskrev Maria för romborna, ”en ljuv och lugnande närvaro, som med sitt diskreta sätt sprider frid och hopp i svåra tider. I kyrkorna, kapellen, på väggarna finns målningar, mosaiker, och statyer som påminner om att modern ständigt vakar över sina barn. Även här vid Spanska Trappan, vakar Maria över Rom” – och han fortsatte med en fråga. Vad säger Maria till staden?

"Vad påminner hon alla om med sin närvaro? Jo, kom ihåg att "där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer" (Rom 5:20) - som aposteln Paulus skriver i Romarbrevet. Hon är den Obefläckade Modern som upprepar till människorna i vår tid: ´Var inte rädda, Jesus har besegrat det onda, utrotat det och befriat oss från dess domän´”.



”Så mycket vi är i behov av att höra de här goda nyheterna! Varje dag hör vi genom tidningar, TV, radio, om det onda, det upprepas och förstärks – vi vänjer oss vid de mest fruktansvärda saker, det gör oss okänsliga och på något sätt förgiftade – det negativa lagras på dag efter dag. Hjärtat hårdnar och tankarna blir mörkare. Detta är anledningen till stad varför staden är i behov av Maria, som genom sin närvaro talar om Gud, påminner oss om nådens seger över synden, och får oss att hoppas, även i den svåraste mänskliga situationen”.

”I staden bor – eller snarare överlever – osynliga människor, som då och då hamnar på första sidan i tiningarna eller på tv, och de utnyttjas in det sista, tills nyheten inte väcker mer uppmärksamhet. Det är en pervers mekanism, som tyvärr är svår att motstå. Staden gömmer först och exponerar sedan för allmänheten. Utan nåd, eller med en falsk fromhet. I var man finns önskan att bli accepterad som en person som tillhör en helig verklighet, eftersom varje mänsklig historia är en helig historia och kräver största respekt".

"Staden är vi kära bröder och systrar, vi alla! Alla bidrar till dess liv och moraliska klimat, på gott och ont. I allas hjärtan går gränsen mellan gott och ont, och ingen av oss ska känna sig ha rätt att döma andra, utan alla ska känna skyldigheten att förbättra sig själv! Medierna tenderar att få oss att känna oss som publik, som om det onda endast gäller andra, och att saker aldrig skulle hända oss. Istället är vi alla "aktörer", och i gott och ont, påverkar vårt beteende andra".

"Vi klagar ofta över luftföroreningar, som gör att luften på vissa platser i staden är kvävande. Det är sant att vi behöver engagemang på alla nivåer för att rengöra staden. Men det finns mer föroreningar, mindre märkbara för sinnena, men lika farliga. Det är andens förorening som berövar våra ansikten på dess leende, som gör ansiktena dystra, och leder oss till att inte hälsa på varandra, och inte se varandra i ansiktet ... Staden består av ansikten, men tyvärr får den kollektiva dynamiken oss att förlora deras djup. Vi ser alla på ytan. Människor blir kroppar, och dessa kroppar förlorar sina själar, de blir objekt, ansiktslösa föremål, fsom kan förbrukas och bytas ut."

"Den Obefläckade Maria hjälper oss att återupptäcka och försvara människornas djup, eftersom man i henne har fullkomlig insyn i själen i hennes kropp. Hon är "renheten” personifierad: ande, själ och kropp är i hennes helt i linje med varandra och med Guds vilja. Hon lär oss att öppna oss för Gud, att se på andra som han ser dem: från hjärtat - att se på dem med nåd, med kärlek, med oändlig ömhet, särskilt de mest ensamma, föraktade och utnyttjade, för "där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer”.



"Jag vill offentligt hedra alla dem som i tysthet, inte i ord utan i handling, strävar efter att praktisera det evangeliska kärleksbudskapet, som driver världen framåt. Det finns många, även här i Rom, och sällan hörs de i nyheterna. Män och kvinnor i alla åldrar som har förstått att man inte bör fördöma, klaga och tjata, utan handla och besvara det onda med det goda. Detta förändrar saker, eller snarare, förändrar folk och därmed förbättrar samhället. "

"Kära vänner, romare, och alla ni som bor i denna stad! Medan vi är upptagna i dagliga aktiviteter, låt oss lyssna till Marias röst. Låt oss lyssna till hennes tysta men brådskande appell. Hon berättar för var och en av oss att "där synden blev större, där kan nåden överflöda ännu mer" och utgå direkt från ditt hjärta och ditt liv! Staden kommer att bli vackrare, mer kristen och mer mänsklig. "

"Tack, Heliga Moder, för detta hoppets budskap. Tack för din tysta men talande närvaro i vår stads hjärta. Obefläckade Jungfru, Salus Populi Romani, be för oss som kallar dig med den gamla titeln ”Tota Pulchra” - ”enbart vacker” är Maria."



Detta var några utav påvens ord till de samlade troende romborna under eftermiddagens högtidliga firande av Marias Obefläckade Avlelse.