"Res på dig Afrika - du är inte ensam". Benedictus XVI avslutar synoden med Helig Mässa

(26.10.09) Res på dig Afrika – du är inte ensam. Detta var påven Benedictus XVI:s uppmaning då han firade den heliga mässan som avslutade Afrikasynoden i Vatikanen igår. I sin predikan gjorde påven en stark appell i försoningens namn, och underströk den katolska kyrkans mänsklighetsfrämjande arbete i kampen mot hungern. Tillsammans med påven firade Synodens biskopar mässa i de gröna mässhakar som påven skänkt dem.

Res på dig kyrkan i Afrika, Guds folk….mod! Res på dig Afrikanska kontinent! Det var ett budskap av hopp som präglade påvens ord till Afrika på söndagsmorgonen i Peterskyrkan. Hoppfulla toner spreds även av de två körerna denna morgon, den nigerianska kommuniteten i Rom och det Etiopiska Kollegiets kör. Påven talar om Guds Plan – ett frihetens och fredens rike för alla. Och särskilt för våra afrikanska bröder som lider ”fattigdom, sjukdomar, orättvisor, krig, våld och tvångsmigration.

”Guds älsklingsbarn”, kallar påven dem. ”Tron på Jesus Kristus när den är äkta och i bruk, leder människorna och folken till sanningens frihet, eller till, för att använda tre ord från synoden: försoning, rättvisa och fred”.

"Detta är kyrkan i världen” - fortsatte påven – ”en gemenskap av försonade människor, som arbetar för rättvisa och fred, "salt och ljus" mitt i människornas och nationernas samhällen":



"Synoden har starkt förespråkat - och visat - att kyrkan är Guds familj, där det inte kan finnas etniska, språkliga eller kulturella splittringar. Berörande vittnesbörd har visat att även i de mörkaste ögonblicken i mänsklighetens historia, agerar den Helige Ande och försonar offrens och förföljarnas hjärtan, så att de känner sig som bröder igen. Den försonade kyrkan är sedan en försoningskraft inom länderna och över den afrikanska kontinenten."

Påven talade vidare om prästens avgörande uppgift att genom sakramenten sprida frälsningsbudskapet som alltid finns knutet till evangeliseringen och det mänskliga främjandet. Påven nämnde Paulus VI:s encyklika Populorum Progressio:



"Den reflektion som Guds Tjänare Paulus VI utvecklade, förverkligade missionärerna - och fortsätter att göra - genom att främja en utveckling som respekterar den lokala kulturen och miljön, enligt en logik som nu, efter mer än 40 år, visar sig vara den enda som kan lyfta det afrikanska folket ur svält och sjukdom."



Påven upprepade även behovet att förnya utvecklingen, eftersom den omfattar alla människor, och han fokuserade på globaliseringen:



"Vi måste komma ihåg att inte se på globaliseringen som fatalistisk, som om dess dynamik producerades av anonyma och opersonliga krafter, oberoende den mänsklig vilja. Globaliseringen är en mänsklig verklighet, och som sådan är den föränderlig beroende på en eller annan kulturell inställning. Kyrkan arbetar med sin ide om personen och gemenskap, för att styra denna process i termer som relationer, broderskap och ”dela med sig”."



Sedan talar Benedictus XVI direkt till Afrika och uppmanar kontinenten att stå upp med mod och börja gå den nya evangelisationens väg:



"Den brådskande evangeliseringen(...) leder till en brådskande vädjan om försoning - en förutsättning för Afrika att etablera relationer av rättvisa mellan människor, och skapa en rättvis och varaktig respekt för varje individ och varje folk, en fred som behöver och är öppen för bidraget från alla människor av god vilja, utöver deras religiösa tillhörighet, den etniska, språkliga, kulturella och sociala.



I detta krävande uppdrag, fortsatte påven, "är du kyrka i Afrika inte ensam" – med bön och solidaritet är den universella kyrkan nära dig, och de afrikanska helgonen vägleder dig. ”Medan kyrkan offrar Ordets och Eukaristins bröd, förbinder den sig att med alla medel arbeta för att ingen afrikan saknar sitt dagliga bröd. Hädanefter, arbetar de kristna för den primära brådskande evangelisationen, och aktiva insatser för att främja mänskligheten."