Frihetens främsta mål - att söka sanningen. Benedictus XVI talar till Tjeckiens akademiska värld

(28.09.09) Söndagkvällens sista etapp var ett möte med Tjeckiens akademiska värld, i Pragslottets Vaclav hall. Ett mycket viktigt möte under resan med tanke på att Prag alltid har varit ett levande kulturcentrum, men med en mycket utbredd ateism. Universiteten i Prag, Karlsuniversitetet, är det äldsta i Mellaneuropa, då det grundades 1347 av påven Clemens VI.

Benedictus XVI valde att vid detta tillfälle, inför rektorer, professorer och studenter, göra en reflektion om meningen med sanning och frihet. Vilka är frihetens autentiska drag och vilket är målet med frihet? Var de frågor som påven utgick från när han reflekterade över den rätta användningen av friheten. "Friheten som ligger till grund i användandet av förnuftet – vare sig i ett universitet eller i en kyrka – har ett särskilt ändamål. Friheten är riktad mot sökandet efter sanning, och ger med detta uttryck för en av kristendomens grundsatser, och som ledde till universitetens födelse. Människans törst efter kunskap gör att varje generation breddar sitt förnuft samtidigt som de dricker vid trons källor".


”Ett universitets sanna autonomi – och detta gäller varje plats för undervisning – finner sin mening i skyldigheten att sätta sanningen högst. Men autonomin kan förvridas på olika sätt”, sa påven och påpekade att denna universitetens grund har systematiskt brutits ner, i Tjeckien och på andra platser, av materialismens ideologi, bortträngningen av religionen och undertryckandet av den mänskliga anden.


”Längtan efter frihet och sanning är en omistlig del av vår gemensamma mänsklighet. Den kan aldrig tas bort och som historien har visat blir det mänskligheten till skada om man förnekar den. Det är på denna längtan som den religiösa tron försöker formulera ett svar, liksom de olika konstarterna, filosofin, teologin och andra vetenskapsgrenar, var och en med hjälp av sin egen metod”.


Påven vände sig till professorerna och lärarna och påminde de om ansvaret att upplysa ungdomarnas hjärtan idag, och hur syntesen av kunskapen som under medeltiden då universiteten föddes, hade som mål att tjäna en sann humanitet, ännu gäller idag. Benedictus XVI uppmärksammade även risken, som han så ofta lyfter fram – frestelsen att skilja förnuftet från sökandet efter sanning, i takt med att teknologin och kommunikationen växer. ”Om förnuftet frigörs från sin grundläggande inriktning mot sanningen, tappar det kursen och villar bort sig.


Vad händer om kulturen i sin ängslan att bevara en radikal sekularism klipper av sina livgivande rötter? Våra samhällen kommer då inte att bli förnuftigare, tolerantare eller mera anpassningsbara, utan snarare skörare och mindre integrerade, och de kommer att ha allt svårare att förstå vad som är sant, ädelt och gott.


Genom att lyfta fram Johannes Paulus II:s encyklika Fides et Ratio upprepade påven behovet av full förståelse för relationen mellan tro och förnuft, eftersom det fortfarande finns dem som vill skilja de två åt.


Om man uppfattar förnuftet på så sätt att man slår dövörat till det gudomliga och förvisar religionerna till subkulturernas värld, då kan man inte träda in i den kulturernas dialog som vår värld så trängande behöver. Till slut går det inte att bortse ifrån att ”trohet mot människan kräver trohet mot sanningen, som är den enda garanten för frihet” (Caritas in Veritate, 9). Tron på att människan förmår söka sanningen, finna sanningen och leva efter sanningens bud, var det som ledde till skapandet av de europeiska universiteten.


Efter att påven hade talat sa universitetets rektor att: “Påven tvingar inte tron på någon, men med lugn och förnuft, övertygar han tjeckerna att lyssna och att tänka”.

Hela talet på svenska: http://www.katobs.se/pope_tal_prag_borgen.html