"Låt den sanna visdomen rena er från falskhet och egoism". Benedictus XVI vid söndagens Angelusbön.

(21.09.09) Under sin reflektion över söndagens liturgiska läsningar tog påven sin inspiration ur aposteln Jakobs brev (3,16 – 4,3), och närmare bestämt det som han kallade ”ett uttryck som är slående i synnerhet för sin skönhet och för sin aktualitet”.

”Den texten är en beskrivning av sann visdom, som aposteln ställer i kontrast till falsk sådan. Medan den senare är "jordisk, materiell och diabolisk" och framkallar svartsjuka, konflikter, och är upplopp till allehanda onda gärningar (jfr 3:16); så är tvärtom, "visdomen från ovan ren, fridsam, försynt, foglig, rik på barmhärtighet och goda gärningar, omutlig och uppriktig "(3:17)”, citerade påven och fortsatte:

”En lista med sju kvaliteter, som understryker den sanna visdomens fulländning, och de positiva effekter som den producerar. Den kvalitet som aposteln placerar först och främst, nästan som en premiss för de andra, nämner Jakob "renhet", med andra ord helighet, som är en genomskinlig reflex, - så att säga - av Gud i det mänskliga”.

”Och eftersom visheten kommer från Gud, behöver den inte tvinga sig på den andre med våld, den har ju i sig de oövervinnliga krafterna, sanning och kärlek, som bestyrker sig själva. Så den är därför fredlig, försynt och foglig: den är inte partisk, än mindre lögnaktig, den är överseende och generös, vilket man känner igen av de goda frukterna som den framkallar i överflöd”.

Påven fortsatte med att uppmana oss att begrunda visdomens skönhet. ”Varför inte fylla hjärtat vid Guds rena visdoms källa, som renar oss från falskhetens och egoismens förgiftning?”, frågar oss påven. ”Detta gäller oss alla men främst de som är kallade att främja freden och medla mellan den civila och religiösa världen, i sociala och politiska relationer”.

”I vår tid ser vi ganska ofta, kanske på grund av just massamhällets dynamik, en bristande respekt för sanningen och löften, samtidigt som vi ser en uppenbartendens till aggression, hat och hämnd. "För de som sluter fred” - skriver aposteln Jakob – ”sås i fred rättfärdighetens skörd" (jfr Jak 3:18). Men för att kunna arbeta för freden måste man vara människor i fred”, understryker påven, ”och välja att följa den skola av "visdom som kommer från ovan", för att assimilera visdomens kvaliteter och sprida dess verkan””.

”Om alla lyckades avvisa lögner och våld i sina avsikter, ord och handlingar, och omsorgsfullt odla känslor av respekt, förståelse och aktning för andra, kanske det inte skulle lösa alla problem i vardagen, men man skulle kunna bemöta dem med mycket mer lugn och mer effektivt”.

Med en tillitsfull bön till Gud om hjärtats visdom, avslutade påven sin Angelus reflektion över de moraliska aspekterna av människans existens i den Heliga Skriftens ljus, genom att utgå från det som går före moralen, dvs den sanna visdomen. Maria som alltid finns med i reflektionens sista rader fanns där även idag. Påven uppmanade oss att vända oss till henne, hon som hållit den inkarnerade Visdomen i sitt knä, och som därför med rätta kallas ”Sedes Sapientiae”.