Benedictus XVI:s pastorala besök i Viterbo

(070909) Igår gjorde Benedictus XVI sitt 16:de pastorala besök i Italien, en endagstur till städerna Viterbo och Bagnoreggio strax norr om Rom. Dagens huvudpunkt var den Heliga mässan som påven firade utomhus i Fauldalen utanför Viterbo inför 20000 troende. Påvens budskap i den långa predikan, vilken, som alltid, präglades av klarhet, var uppenbart redan från de första raderna när han citerade profeten Jesaja ”Fatta mod, var inte rädda”.
Påven talade inledningsvis om den öken människan lever i, som symboliskt kan beskriva de svåra situationer, de dramatiska händelserna och ensamheten som inte sällan märker våra liv. ”Den djupaste öken är människans hjärta”, sa påven, när hjärtat förlorar förmågan att lyssna, att tala, att kommunicera med Gud och med sin omvärld”. Då blir man blind – oförmögen att se verkligheten. Man stänger sina öron för att slippa höra dem som ropar på hjälp, hjärtat blir hårt av likgiltighet och av egoism”.
”Men profeten Jesaja förkunnar denna underbara nyhet”, sa påven, ”att när Herren är närvarande öppnar sig den blindes ögon, och den döves öron”. Allting föds på nytt, allt återkommer till livet, tack vare vattnet som vattnar öken. ”Allting kommer att förändras. När Herren kommer till detta ”torra land” med slutna hjärtan, säger han med auktoritet: ”Fatta mod, var inte rädda”. (Jesaja 35,4-7)
Påven nämnde kort även dagens evangelietext där evangelisten Markus berättar om när Jesus helar en dövstum. Ordet som Jeus använder på aramaiska är ”Effata2 vilket betyder ”Öppna dig”. I Jesu uppmaning kan vi se den brinnande önskan att vinna över ensamheten i människan - och oförmågan att kommunicera som kommer av egoismen. Detta för att ge ett ansikte till den nya mänskligheten. En mänsklighet som lyssnar och talar, dialogens och kommunikationens mänsklighet, i gemenskap med Gud. En god mänsklighet, liksom hela Guds skapelse är god; en mänsklighet utan diskriminering och uteslutande. Öppen för den gemensamma Faderns kärlek.
Benedictus XVI reflekterade vidare hur detta ska ske; hur ögon, öron och hjärtan ska öppna sig. Han talade om att det behövs mod. Mod att förkunna evangeliet, att tala med sina bröder och systrar, och mod att bemöta Gud och hans skönhet, och påven ger oss svaret för att detta ska ske, genom att citera San Bonavetura, vars reliker han bad vid senare på eftermiddagen. ”Vårt medvetande måste söka bortom allt, inte bara bortom den materiella världen, utan även bortom sig själv”.
Under gårdagens predikan valde påven att understryka två andliga och pastorala områden där den kristna församlingens, liksom samhällets utmaning är att driva en ”Effata” process – öppna öronen och ögonen och lösa upp knutarna på tungan. Han talade om behovet av god undervisning – där han beskriver situationen som en nödsituation, och han talade om behovet av att vittna om tron. ”Tron får sitt uttryck i kärleken”, citerade påven aposteln Paulus Galaterbrev, när han uppmanade till osjälviska karitativa handlingar både på det personliga planet, liksom i föreningar. ”Kyrkans välgörenhetsarbete är tecken på hennes tro och kärlek till Gud””Var inte rädda att leva er tro och vittna om den i samhället olika områden”, sa påven till lekmän - unga och familjer. ”Historiens säsonger går, de sociala situationerna förändras, men de kristnas kallelse att leva evangeliet i solidaritet med den mänskliga familjen i takt med tiden blir aldrig omodern”.
”När hjärtat går vilse i livets öken, var inte rädda, anförtro er till Kristus, den nya mänsklighetens förstfödde, en familj av bröder, byggd i frihet och rättvisa, i sanning och i kärlek till Guds barn.
Vid mässan föredrog påven att låta kardinal Vallini dela ut kommunionen till de troende, eftersom hans handled ännu inte är helt återställd. Efter mässan bad påven Angelusbönen och sände sina tankar till Krakov, under sitt Angelus budskap, där det pågår en internationell kongress med titeln ”Människor och religion” – 70 år efter att det Andra Världskriget bröt ut. En konflikt, sa påve, som upplevde Förintelsens tragedi och utrotningen av mängder oskyldiga människor.
Må minnet av dessa händelser driva oss att be för offren och för dem som fortfarande bär krigets sår på kroppen och i hjärtat. Må det även vara en varning till alla att inte upprepa liknande barbariska beteenden och att intensifiera sina ansträngningar att bygga upp en varaktig fred i vår tid, som fortfarande präglas av konflikter och fientlighet. En fred, en kultur en livsstil, som präglas av kärlek, solidaritet och respekt för varandra och som vidarbefordas till de yngre generationerna.