Kosovo, tio år efter konflikten

(22.07.09) Hur ser Balkan ut tio år efter slutet på konflikten i Kosovo och Jugoslaviens sönderfall? Serbiern Slobodan Milosevic har dött i en cell i Haag för infarkt (eller var det självmord?) Kroaten Franjo Tudjman i sjuksängen med en magcancer. Och deras närmaste män Karadzic, Seselj m fl har den ene efter den andre hamnat i fängelse. Några är fortfarande på fri fot. Död är även drömmen om ett stor-Serbien eller ett stort Kroatien. Alla ville de vara stora, nu är de små länder och i dålig kondition... Satelliter utan ett centrum och hårt drabbade av krisen i världen. Det stora hoppet är att få komma in i Europa. F.n. väntar de, de hålls under observation...

För tio år sedan tog det gamla Jugoslavien slut efter svåra konflikter med etniska rensningar från resp. håll. I Kosovo efter att serberna körts bort, härskar nu albanerna. Oberoendet var nog ofrånkomligt , men det förstärker givetvis det instabila läget ” säger författaren och disidenten Predrag Matvejevic. Han bor idag i Zagreb efter ett femtontal år i landsflykt, då han undervisade vid universiteten i Paris och Rom. Han kallar sig själv för ex- kroatisk jugoslav. Han är född i Mostar den så hårt drabbade länsstaden i Herzegovina , fadern var ryss och modern från Kroatien. År 1999 protesterade han fredligt mot Natos bombardemang mot serbernas framfart i Kosovo. Han undervisade vid det tillfället i Rom. I sin ungdom var han hängiven Marxist, i dag kritiserar han dennes skrifter, men utan att för det kasta bort allt. Nu anklagar han västvärlden för att man inte ställde upp mer definitivt för Bosniens försvar .

1994 lämnade han Kroatien effter att hans angrepp mot den nationalistiska ideologierna förorsakat honom alltmer aggressiva hotelser. ”När man slutligen kom och sköt sönder ytterdörren i mitt hem insåg jag, att det var dags att packa mitt bagage och flytta ...

Men vad finns nu kvar i området efter alla blodiga drömmar och rassensningen?

- Mycket lite , svarar han. De nya ledarna är till största delen teknokrater som följer Europa och känner sig bevakade. Men tio år av kall fred är fortfarande en kort tid.... Nationalismens glöd ligger fortfarande och pyr under askan. Krigen har lämnat sorg i hemmen, utrotningar, vrede och dolda anklagelser. Hittills kan man inte få fram en verklig dialog. I skolorna talar man inte om försoning utan lär barnen en förfalskad historia. Varje part har sin egen! Minnena likaså, var och en har sina som inte kan ses i samma gemensamma ljus. Allt detta är glöd som pyr eller som ett getingbo med stickfärdiga getingar. Själv har han velat återvända. ”Hur skulle jag kunna bli trovärd i det jag säger om det kommer från Rom eller Paris? säger han.

För de postkomunistiska regimerna efter sönderfallet av Jugoslavien och Titos regim, talar han idag om ett visst lugn beträffande förtryck och censur .”Själv lever jag nu i full frihet och den hårda nationalismen är reducerad till obetydliga marginella detaljer.

Winston Churchill sade en gång , att Balcan producerade mer historia än de kunde utnyttja. Nu är produktionen minskad och man andas ett något förstelnat klimat i förväntan på vad som ska kunna ske i framgtiden. Trots detta blev Matvejevic anklagad av kroatiska domare för att han benämnt författaren Mile Pesorda som nationalistisk ”taleban” ...För det fick han fem månaders fängelse som han dock inte behövde avtjäna, efter ingrepp från nuvarande kroatiska presidenten Stipe Mesic.

De nya ledarna rör sig varsamt men de politiska klasserna och och de sju delstaternas samhällen tycks ännu inte vara mogna för en kollektiv granskning av vad som hände under åren mellan 1991 och 1999. En sådan samvetsgranskning hade vi kanske kunnat få , säger författaren, om Milosevic hade dömts i Serbien. Varför skulle han dömas utomlands, av domare som inte kunde språket, i ett sterilt fängelse istället för i ett fängelse i Belgrad med serbiska domare där livet i Balkan skulle ha trängt in genom dörrar och fönster ända in i fångens egen cell...Även fången Tudjman borde ha fått sin process i hemlandet.

De övriga anklagade kunde även dömas internationellt, de skulle ändå bara få domar på 20 – 30 år. I en av hans anklagelseskrifter har han visat upp att bland dessa nationalistledare dolde det sig många familjedraman och självmord. Som om dessa män och deras familjer hade varit drabbade och förföljda av en ärftlig förbannelse

Fantasmerna och spökena från dessa vansinniga år med dess ideologier som resulteraade i etniska rensningar har ännu inte försvunnit, de sover i tysthet. ”Liksom regnvattnet som delar upp sig och strilar i rännilar, men till sist samlas upp någon stans.”.. Och han tar som exempel vissa kroatiska organisationer där man fortfarande anser att judarna under andra världskriget tog livet av sig själva . Men här fanns läger som det i Jasenovac där både serber , zigenare och komunister stängdes in och där man beräknar mellan 50- 100 000 dödsoffer. Här har katolska kyrkan i Kroatien även sin skuld och Matvejevic protesterade mot detta i ett öppet brev till Påven Johennes Paulus II i samband med dennes besök i Bosnien. Han fick svar i ett brev från Kardinal Re att hans budskap ”nått fram” . Matvejevic är en av de få som understrykit kyrkornas roll och här även den ortodoxa kyrkans roll i nationalismen på Balkan.

I dag är Zagreb en vacker stad och affärer och barer är fyllda med människor, trots krisen som drabbat hårt. Landets ekonomi är i bottenläge, tyskarna har tagit hand om industrin och italienarna har lagt beslag på bankerna. Men vi har turismen som tröst! Längs de branta gatorna ser man fortfarande mindre grupper av gummor som fingrar på sina radband och läser rosenkransen framför de små kapellen. På regimens byggnader hänger Kroatiens flagga sida vid sida med Europaflaggan, ett Europa som fortfarande låter landet sitta kvar i väntsalen. Från en stat är de nu sju, men att tala om verklig fred mellan dem är nog väl tidigt...Dessa kommentarer kom från författaren Predrag Matvejevic i Zagreb.