Misströsta inte, försynen hjälper alltid den som verkar för det goda, sa Benedictus XVI vid söndagens Angelusbön i Romano Canavese

(20.07.09) I går, söndag, höll Påven, trots sin gipsade arm, Angelusbönen i Romano Canavese inte långt från platsen där han bor under sin semester i Valle D´Aosta och det är lätt att förstå att stora människoskaror kommit till platsen för att se och höra honom. ”Det är med stor glädje som jag kommit till er vackra stad, till er vackra kyrka och till den stad där min närmaste medarbetare , Kardinal Tarcisio Bertone, vår statssekreterare är född. Med honom har jag samarbetat i åratal i troskongregationen. Som ni ser, efter min lilla olyckshändelse är min rörelseförmåga något begränsad men med mitt hjärta är jag helt hos er och med stor glädje.” Så började Påven sina ord till alla de församlade på det lilla torget framför kyrkan. Platsen där var begränsad , men man hade även satt upp maxiskärmar för att alla som inte fick plats i närheten skulle få vara med.

”Jag vill i detta ögonblick av hela mitt hjärta tacka alla dem , som är många och som har visat mig sin närhet och tillgivenhet med medkänsla och som har bett för mig.” Och här gick Påvens tankar ut över hela världen. ”Med detta har nätet av böner som enar oss över alla delar av världen förstärkts. Men först och främst vill jag tacka läkarna och personalen vid sjukhuset i Aosta som behandlat mig så snabbt med yrkesskiclighet och vänlighet och som ni kan se med utmärkt resultat – som vi hoppas. Jag vill även tacka de statliga och kyrkliga myndigheterna och alla dem som skrivit till mig eller visat mig deras tillgivenhet och närhet. Påven fortsatte här att vända sig till alla, prästerna, ordensfolket och organisationerna som mött upp och slutade med en speciell hälsning till familjerna, barnen och ungdomarna, de sjuka och behövande. Till var och en mitt varma tack för mottagandet som jag fått röna under detta korta besök hos er.

Ni har idag firat mässan och Kardinal Bertone har säkerligen lagt ut Guds ord ur dagens liturgi . Liksom Herren ber apostlarna att dra sig tillbaka för att i stillhet lyssna till honom , på samma sätt skulle jag vilja stanna hos er och påminna om att just lyssnandet och mottagandet av evangeliet har givit liv till er församling, vars namn för tanken till de tvåtusenåriga banden mellan Canavese och Rom. Er jord fick tidigt mottaga martyrernas blod, bland dem fanns San Solutore och jag måste erkänna att jag hittills inte kände till hans namn, men jag är alltid tacksam över att få lära känna nya helgon- samt den helige Petrus som er kyrka är uppkallad efter.

Er imponerande församlingskyrka som reser sig ´över trakten, är vittnesbörd om en lång historia i tron och dess folk är kända för sin kärlek till plikten och arbetet.. Men för tillfället vet jag att även i området runt staden Ivrea brottas många familjer med ekonomiska svårigheter tack vare bristen på arbete. Detta ämne har jag tagit upp åtskilliga gånger och med speciellt djup i min encyklika Caritas in veritate. Jag hoppas att den ska kunna verka aktivt på positiva krafter för ett förnyande av världen.

Kära vänner, misströsta inte. Försynen hjälper alltid den som verkar för det goda, den som engagerar sig för rättvisan, och den hjälper dem som inte bara tänker på sig själva utan även på dom som har det sämre. Och ni vet detta väl, för att era far- och morföräldrar tvingades en gång på tiden att emigrera i brist på arbete. Men sedan har den ekonomiska utvecklingen medfört välstånd och nu har andra kommit hit som emigranter från övriga Italien och utlandet..

Familjens grundvärden och respekten för det mänskliga livet , tanken på den sociala rättvisan, förmågan att möta hårt arbete och uppoffringar, det starka bandet med den kristna tron genom livet i församlingen och speciellt deltagandet i mässan, har längs århundraden varit er styrka. Och det är dessa värden som ska hjälpa dagens generationer att med hopp bygga upp deras framtid och ge liv åt ett broderligt och solidariskt samhälle där alla sanna mål, institutionerna och ekonomin , kommer att vara fyllda av evangelisk anda.

Speciellt vänder jag mig till de unga i deras framtidsperspektiv. Här som överallt måste vi fråga oss : Kära ungdomar vilket slags kultur presenterar man för er, vilka exempel rekommenderar man er? Och sedan måste vi ta ställning till om dessa är värdiga att föra er in på evangeliets och frihetens autentiska vägar… Ungdomarna har många möjligheter men behöver hjälp för att vinna över de lätta och illusoriska vägarnas frestelser och för att finna det sanna och rika livets väg.

Kära bröder och systrar! I denna er trakt, rik på kristna traditioner och mänskliga värden, har många både manliga och kvinnliga kallelser blomstrat. Speciellt inom salesianernas familj dit Kardinal Bertone hör, han som är född just i er församling , döpt i denna kyrka och uppväxt i en familj i genuin tro. Ert stift har mycket att tacka salesianernas grundare Don Bosco och hans orden för, och för dess diffusa närvaro i hela trakten redan från de år då grundaren själv levde. Må detta bli ett nytt uppmuntrande för er församling för att fortsätta att engagera er i bildningens och kallelsernas tjänst. Vi anförtror oss nu med tillit till Jungfru Maria i Angelusbönen.