"Var fredens redskap!". Benedictus XVI möter flyktingarna i Aida Refugee Camp. På
båda sidor om muren krävs mod
(13.05.09) Dagens sista etapp var besöket vid ett av de palestinska flyktinglägren:
Aida Refugee Camp, där påven möter flyktingarna på basketbollplanen vid flickskolan
i lägret. Utav lägrets 5000 flyktingar är endast 14 familjer kristna. En av de gåvor
som Benedictus XVI fick ta emot av flyktingarna var en nyckel i silver, som en symbol
som knyter Petri nycklar till den nyckel som flyktingarna kallar ”återvända hem nyckeln”.
Det är nämligen så att många av de palestinska flyktingarna fortfarande bevarar nyckeln
till deras förlorade hem som de var tvungna att fly ifrån, i hoppet om att kunna återvända.
Påvens började med att säga att anledningen till hans besök är att visa de
hemlösa palestinierna sin solidaritet, och underströk hur vissa saker är ännu viktigare
i ett flyktingläger. Han nämnde då lärarnas och föräldrarnas roll, i att förvalta
barnens gåvor väl.
Påven belyste det bidrag som de olika franciskanordnarna
ger i området och citerade den Helige Franciskus av Assisis berömda bön: ”Herre gör
mig till ett redskap för din fred. Efter att ha talat mycket om fred i dessa dagar,
lade påven vikten på ordet redskap. Påven mindes händelserna i maj 1948, och
konflikten som följde och som fortfarande står olöst. ”Ni lever i en prekär och svår
situation, med begränsade möjligheter till arbete. Det är förståeligt att ni ofta
känner sig frustrerade. Er legitima strävan efter ett permanent hem och för en självständig
palestinsk stat, förblir ofullbordad. Ni känner er instängda, liksom många i den här
regionen och världen i en våldsspiral, av angrepp och motattacker, kontinuerlig hämnd
och förstörelse. Hela världen vill se slutet på denna spiral, på denna oändliga fientlighet”.
Efter dagar av undran om påven kommer att nämna muren eller säkerhetsstängslet
som Israel kallar den, gjorde påven det vid flyktinglägret i Aida. ”Medan vi samlas
här i eftermiddag, är vi starkt medvetenheten om att kontakten mellan israeler och
palestinier nått sin spets – muren”.
I en värld där gränserna öppnas alltmer
– genom handel, resor och kulturutbyte – är det tragiskt att se att murar fortfarande
är lyfta. Som vi längtar att se frukten av den svåra uppgiften att bygga fred! Som
vi ber om att fientligheterna som har orsakat denna mur får ett slut!
”På båda
sidor om muren krävs stort mod för att övervinna rädsla och misstro, om ni vill motverka
behovet av att hämnas förlust och skador. Detta krävs för att hitta försoningen efter
år av väpnad konflikt. Historien lär oss att freden kommer först när de stridande
parterna är villiga att gå längre än beskyllningarna, och är beredda att arbeta tillsammans
för gemensamma ändamål, ta de andras intressen och problem på allvar, och försöka
bygga en atmosfär av förtroende. Viljan att ta kraftfulla och kreativa initiativ för
försoning måste finnas, annars kommer resultatet alltid att vara stiltje i förhandlingarna.
Ingen förväntar sig att de palestinska och israeliska folken ska nå detta
mål ensamma. Det internationella samfundets stöd är viktigt. Förnyelse är därför min
uppmaning till alla inblandade parter.
Och påven avslutade med att återigen
citera Franciskus av Assisi: "Där hat råder, må jag komma med kärlek/ där kränkning
råder, förlåtelse ... där mörkret råder, ljus/ där sorgen råder, glädje"; och han
uppmanade alla att följa den Helige Franciskus och andra fredsbyggares exempel. "Freden
måste börja i den egna miljön, i den egna familj, i det egna hjärtat.