"Tillit är förutsättningen för dialog". Benedictus XVI möter Israels Överrabbiner

(12.05.09) Efter besöket vid Klagomuren begav sig Benedictus XVI till Hechal Shlomo Centret, som är Överrabbines huvudsäte i Israel. En imponerande byggnad som byggdes på 60-talet och påminner om Salomos tempel – vilket även är det hebreiska namnets betydelse. Efter att ha talat privat med de två Överrabbinerna Yona Metzger och Shlomo Amar, och efter dessa tvås offentliga tal, var det påvens tur att rikta sina ord till den judiska församlingen.

Påven började sitt tal med att uttrycka sin tacksamhet över de tecken på god vilja som kännetecknar relationen mellan den judiska världen och den katolska kyrkan och sin önskan att dessa vänskapsband ska växa.

Om förnuft och frihet stod i centrum av påvens ord till muslimerna var dialogen central i detta tal. Han såg dagens möte som ett lämpligt tillfälle att tacka Gud för de framsteg som den Bilaterala Kommissionens dialog har lett till, inte bara vad gäller de punkter i avtalet där man är överrens utan även där oenighet finns. En dialog som hjälper till att bana vägen för ett mer effektivt samarbete i det offentliga livet.

Judar och kristna är lika angelägna om att säkerställa respekten för att människolivet är heligt, familjens centrala roll, ungdomarnas goda utbildning, religions- och samvetsfrihet för ett sunt samhälle. Dessa teman för dialog är bara den inledande fasen av det som vi hoppas kommer att bli en fast, progressiva väg till bättre ömsesidig förståelse.

Ett tecken på dessa mötens potential har vi sett i vår gemensamma oro över moralisk relativism, och de brott mot mänsklig värdighet som den leder till, sa påven och uttryckte sin övertygelse att bemötandet av vår tids mest angelägna etiska frågor, är en gemensam utmaning som judarna och de kristna står inför.
Här i Israel, uppskattar de kristna särskilt möjligheten till dialog med sina judiska grannar, eftersom de endast utgör en bråkdel av den totala befolkningen.

Tilliten är onekligen en viktig förutsättning för en effektiv dialog. Idag har jag möjlighet att upprepa att den katolska kyrkan oåterkalleligen går den väg som beslutades av det Andra Vatikankonciliet, för en äkta och varaktig försoning mellan kristna och judar, sa påven och med hänvisning till dokumentet Nostra Aetate, uttryckte han kyrkans strävan att främja de kristnas och judarnas gemensamma andliga arv, för att nå en djupare ömsesidig förståelse och respekt.