Benedictus XVI:s uppmanar kvinnorna att vara "kärlekens bärare, barmhärtighetens lärare och fredbyggare", under mässan på Stadion i Amman

(10.05.09) Benedictus XVI:s tredje dag i Jordanien började med en stor mässa på Ammans stadion. Cirka 30 000 personer deltog, och uppgifter säger att en stor del av de närvarande var muslimer. Entusiasmen och hjärtlighetens som har följt påvens steg under hans pilgrimsfärds första dagar fortsätter, och säkerhetsvakterna har främst problem med att hålla entusiastiska folkmassor i skick.

Under mässan som hölls på latin med böner på arabiska, tog 500 barn emot den första kommunionen, och deltog gjorde även eleverna vid de många katolska skolorna i Jordanien. Påven tackade dem för deras entusiasm och samtidigt uttryckte han sin respekt och tacksamhet över att Jerusalems patriark mons. Fouad Twal närvarade liksom prins Ghazi Bin Mohammad, som var kungens representant denna morgon.

Under predikan fördjupade sig påven i dagens evangelietext: ”Jag är den gode herden... som ger sitt liv för fåren” (Joh 10,11), och som Petrus efterträdare uttryckte påven sin glädje över möjligheten att uppmuntra och stärka den samlade hjorden troende i tro, hopp och kärlek. ”Glöm aldrig bort den stora värdighet som har sina rötter i ert kristna arv, och förlora aldrig känslan av kärleksfull solidaritet med era bröder och systrar i kyrkan i världen”, sa påven som nämnde den svåra situationen

Påven talade under denna predikan främst inom två särskilda områden. I Jordanien firade man på söndagen dagen för kallelser, och påven uppmanade främst de unga att fundera över på vilket sätt Herren kallar dem att bygga sin kyrka. ”Jesus behöver er både i det prästerliga ämbetet, det vigda livet, liksom i äktenskapet, sa påven.

Det andra området är familjen. Kyrkan i det Heliga landet firar särskilt familjen detta år – som ett kärleksmysterium som skänker liv. Må varje kristen familj växa i trohet mot denna ädla kallelse att bli en verklig bönens skola, där barnen lär sig att uppriktigt älska Gud, där de mognar i självdisciplin och lär sig lägga vikten vid att hjälpa sin nästa, och där de formas av den visdom som föds ur tron, som bidrar till att skapa ett alltmer rättvist och broderligt samhälle.


De starka kristna familjerna i dessa områden är ett stort arv från tidigare generationer. Må dagens familjer vara trogna detta stora arv, och må inte det materiellt och moraliskt stöd de behöver fattas dem, för att kunna genomföra sin oersättliga roll i samhällets tjänst.

Påven talade vidare om det som han kallar en viktig aspekt av familjen, den särskilda kallelse och värdighet som kvinnans mission är i Guds plan. Från Bibelns första sidor ser vi hur mannen och kvinnan är skapade i Guds avbild, och uppmanas att komplettera varandra i förvaltningen av Guds gåvor, och vara hans medarbetare i förmedlandet av livets gåva, både fysiska och andliga, i världen. Tyvärr förstås och värderas denna värdighet och detta Guds uppdrag inte alltid tillräckligt.

Kyrkan och samhället som helhet, inser hur mycket vi behöver det som min företrädare Påven John Paul II kallade kvinnornas profetiska karisma (jfr Mulieris Dignitatem, 29)- kärlekens bärare, barmhärtighetens lärare, och fredsbyggare, förmedlare av värme och mänsklighet till en värld som ofta värderar den mänskliga personen enligt kalla kriterier som utnyttjande och vinst.

Kyrkan i det Heliga Landet kan be vett viktigt bidrag här vid lag med sin offentliga vittnesbörd om respekt för kvinnan, och försvar för personens värdighet, i uppbyggandet av en sann mänsklighet och en kärlekens civilisation.

Avslutningsvis uppmanade påven återigen till trohet. ”Troheten till era kristna rötter, troheten till missionen i kyrkan i det Heliga Landet, kräver en speciell typ av mod: övertygelsens mod som föds ur den personliga tron, inte ur sociala fördelar eller ur familjetraditionen. Modet att föra dialog och att arbeta sida vid sida med andra kristna i Evangeliets tjänst i solidaritet med de fattiga, de utsatta och de djupa mänskliga tragediernas offer. Modet att bygga broar för ett givande möte människor med olika religioner och kulturer och därmed berika samhällsstrukturen.

Detta innebär också att vi måste vittna om den kärlek som inspirerar oss att "offra" våra liv i de andras tjänst, och på så vis motverka de tänkesätt som motiverar att man kan "utrota" oskyldiga liv.

Under Regina Coelibönen som avslutade mässan återvände påven till kvinnornas karisma att vara kärlekens bärare, barmhärtighetens lärare och fredbyggare, med Jungfru Maria som vår största förebild. Och påven åberopade hennes moderliga förbön för alla familjer i det Heliga Landet - att de må vara bönens och barmhärtighetens skolor.

Efter mässan fick påven möjlighet att själv hälsa på de irakiska flyktingar somdeltagit under mässan. I Jordanien lever 40 000 flyktingar från Irak.