Med förnuftet kan muslimer och kristna förenas i en värld som vill fömörka Gud.

(09.05.09) Efter vàlsignelsen av universitetens fòrsta sten, gjorde påven ett besök i staden Madebas moské, som är uppkallad efter den förre kungen Al-Hussein Bin Talal. I moskén tog landets kung och muslimska ledare emot påven, som höll dagens viktigaste och längsta tal i vilket påven belyste sin oro, över den växande övertygelsen att religioner är den främsta anledningen till splittring i världen, och samtidigt sitt hopp om att kristna och muslimer kan förvalta det goda, styrkta i vetskapen att vårt förnuft är Guds gåva, upplyst av hans Sanning.

Påven började med att uttrycka sin uppriktiga beundran över, hur Jordanien är ett exempel på fredlig samlevnad mellan muslimer och kristna, och hur de troende i landet bidrar till den civila välfärden. Från Bagdad i närliggande Irak hade patriarken Emmanuel III Delly kommit för att närvara vid detta möte, vilket påven underströk i sitt tal, samtidigt som han visade sin uppskattning överdet mottagande alla de irakiska flyktingar får då de funnit sin tillflykt i Jordanien.

Heliga platser har i sekler attraherat människor att göra en paus, för att be och begrunda Gud allmakt och att vi är hans skapelser, sa påven. Av detta skäl kan vi inte annat än bli oroade över att i dag, med ökande insistens, tror vissa människor att religionerna har misslyckats i sina anspråk att till sin natur vara enighetens och harmonis byggare, ett uttryck för gemenskapen mellan människan och Gud. Istället hävdar de att religionerna är den främsta orsaken till världens splittring, och därför säger de att ju mindre plats och uppmärksamhet religion får i den offentliga världen, desto bättre.

Visst kan tyvärr spänningarna och splittringarna mellan olika religiösa traditioners anhängare inte förnekas. Men är det inte så att det ofta handlar om en ideologisk manipulation av religionen, i politiska syften, som är den verkliga katalysatorn för spänningarna, motsättningarna, liksom även våldet i samhället?, frågade sig påven.

I denna situation då de religiösa motståndarna inte endast försöker tysta ner de troendes röst utan även vill ersätta den med sin egen, är behovet att de troende är trogna sina principer och övertygelser viktigare än någonsin. Idag måste muslimer och kristna sträva efter att identifieras som Guds trogna, och i bön och handling leva i överensstämmelse med hans allsmäktiga bud, just på grund av att vår historia så ofta präglats av missförstånd. Låt oss Guds trogna och vittna om hans medlidande och barmhärtighet, om allt som är gott och rätt, alltid medveten om vårt gemensamma ursprung och om varje mänsklig persons värdighet, som förblir Skaparens högsta mål för världen och för historien.

Påven talar vidare om de uppgifter som muslimer och kristna måste vidta: en ökad ömsesidig förståelse som främjar en växande respekt för vad vi har gemensamt, och för det som vi uppfattar det annorlunda, sa påven och underströk behovet av dialog: ”Denna uppgift är en utmaningen att odla de goda, i förhållande till tro och sanning, med det mänskliga förnuftets enorma potential”.

I och med att vi tror på den enda Guden, vet vi att människans förnuft är en Guds gåva, upplyst av Guds Sanning. När det mänskliga förnuftet låter sig renas av tron försvagas det inte utan det förstärks snarare, och står emot drygheten att vilja gå bortom sina egna gränser. På detta vis förstärker det mänskliga förnuftet sina insatser att fullfölja sitt ädla syfte att tjäna mänskligheten, genom att ge uttryck för vår innersta gemensamma strävan, och vidga den offentliga debatten, istället för att manipulera och begränsa den.

Det är därför som en genuin anslutning till religion, långt ifrån begränsar våra sinnen, utan utökar den mänskliga förståelsens horisonter. Detta skyddar det civila samhället från det oreglerade egots övergrepp, som har en tendens att göra det ändliga till absolut, och förmörka det oändliga. Samtidigt leder det till att friheten utövas i samverkan med sanningen, och berikar kulturen med den kunskap som berör allt som är sant, gott och vackert.

Om vi ser på människan förnuft på detta vis, leder det till att vi ständigt drivs till att söka det Absoluta, och detta är en utmaning, i hoppfull och försiktig mening. Tillsammans är kristna och muslimer kallade att söka det som är rätt och riktigt. Vi måste gå bortom våra egna intressen och uppmuntra andra, särskilt de styrande att göra likaså, för att uppleva den djupa tillfredsställelsen i att tjäna det gemensamma goda, även med personliga uppoffringar.

Vi blir påminda om detta i och med det att det är vår mänskliga värdighet som ger upphov till de universella mänskliga rättigheterna, som gäller lika för varje man och kvinna, oberoende religiös, social eller etniska ursprung och tillhörighet. Vi kan bara konstatera att rätten till religionsfrihet går utöver frågan om rätten att tro utan omfattar rätten – särskilt för minoriteter - till en rättvis tillgång till sysselsättning och alla andra områden av samhällslivet.

Påven avslutade sitt tal med att säga att med dessa ord vill han förnya vårt hopp om framtiden. ”Må förnuftet, som förädlats och vuxit i Guds Sanning, fortsätta att forma livet och institutioner i denna nation, så att familjerna kan blomstra och alla kan leva i fred och samtidigt bidra till den kultur som präglar detta stora rike!”