"Cyklonen gjorde ingen åtskillnad" sa ärkebiskopen i Yangon ett år efter Nargis´ framfart i Myanmar

(08.05.09) Den andra maj, d.v.s. exakt ett år efter cyklonen Nargis framfart i Myanmar, så hölls det en gemensam minnesstund för cyklonens offer i den Heliga Petrus katedral i Yangon, i vilken alla, buddhister, muslimer, hinduer och kristna, deltog tillsammans med lokala myndigheter. ”Cyklonen gjorde ingen åtskillnad”, sa stadens ärkebiskop, mons. Bo, ”den angrep alla. Men mänskligheten har även styrkan att reagera, trons ljus tände en liten låga i våra hjärtan”.

Ärkebiskopen insisterade på betydelsen av ”medlidande”, ett värde som blev en gemensam religion efter tragedin. Han erinrade om arbetet från alla de personer som genast engagerade sig för de drabbade människorna, t.ex. genom att samla in pengar, såsom en grupp burmanska fångar på ett thailändskt fängelse, eller föra olika slag av hjälp till de behövande, trots militärdiktaturens förbud och censur.

Militärregimen i Myanmar har kontrollerat publiceringen av nyheter och reportage. ”Drygt en tredje del av berättelserna angående Nargis har censurerats”, säger en nyhetsbyrå. ”De burmanska journalisterna har inte rätt till att skriva på ett fritt och självständigt sätt”.

Från de av cyklonen drabbade områdena kommer, dock, notiser om förstörda odlingar, fiskare som ännu inte har återupptagit sitt arbete, personer som är beroende av hjälp för att kunna klara sig. För att tjäna det minsta nödvändiga är kvinnor tvungna att prostituera sig, bland annat på nattklubbarna som har öppnat.

Chefen för ”Save the Children” i Myanmar säger att drygt 500.000 personer, bland vilka 200.000 barn, lever i provisoriska läger, som skulle kunna utplånas av en ny monsun. 51% av familjerna klarar livet tack vare hjälpen som de får och endast en del av familjerna, 25%, lyckas att klara sig själva. ASEAN, d.v.s. de sydöstasiatiska staternas samarbetsorganisation, anhåller tillsammans med FN och den burmanska regeringen om ytterligare 700 miljoner dollar i hjälp för de närmaste tre åren för att kunna fortsätta återuppbyggnadsarbetet.

Situationen i Irawaddy-deltat förblir svår, men ärkebiskopen i Yangon ber människorna att inte förlora hoppet. Han erinrar om att medlidandet är ett gemensamt värde för buddhister, muslimer och kristna och nämner liknelsen om den barmhärtige samariten: ”Denne såg inte på den religiösa tron eller någon egen fördel, utan han hjälpte helt enkelt en människa i nöd”, säger ärkebiskopen. ”Liknelsen erinrar om solidaritetskänslan som enade oss, folket i Myanmar, efter tragedin. De kristna hjälpte de buddhistiska byarna, som var i behov av livsförnödenheter. På floden Phyapon simmade buddhistmunkar bland de våldsamma vågorna för att rädda kristna kvinnor. I Yangon inledde muslimerna en av de största penninginsamlingarna. De buddhistiska templen organiserade kollektiva måltider”, säger ärkebiskopen i Yangon.

Han nämnde också två smärtsamma exempel, från vilka det kommer ett tecken på hopp. Det första gäller en man, som var tvungen att välja mellan att rädda sin mamma eller sin hustru och barn. ”Jag har givit dig livet”, sa modern kort innan hon omkom i vågorna, ”men du är ansvarig för din hustru och dina barn. Låt mig gå och rädda dem istället!”.

I ett annat område, som hade drabbats av cyklonen, räddade en flicka en bror och en syster, innan hon själv uppslukades av strömmen. ”Dessa är exempel på mod, som visar mig den stora medkänsla, som finns i människans hjärta”, säger ärkebiskopen i Yangon. Och han avslutade sitt tal under minnesstunden i katedralen med att uttrycka sitt hopp om att dessa människor inte skall ha dött förgäves, utan att deras exempel skall ihågkommas och att landet skall vara så starkt att det kan övervinna svårigheterna. ”Vi kommer inte att vinna för att vi är rikta och mäktiga, utan för att vi har bevarat en liten låga, som kallas medlidande, i varje hjärta och som är istånd att lysa igen i mörkret och bekräfta vår gemensamma tillhörighet till människosläktet. Vi är alla en enda person, vi är alla en enda familj!”.