Tre redskap för att segra i kampen mellan köttet och anden: bön, allmosor och fasta. Benedictus XVI firar askonsdag i Santa Sabina.

(26.02.09) Igår ledde påven Benedictus XVI in oss i fastan under den traditionella processionen på Aventinen som ledde fram till Santa Sabina kyrkan där han firade mässan, med askpåläggning. Det var en mycket samlad påve som klev in i kyrkan Sant’Anselmo där kardinaler, ärkebiskopar, präster benediktiner och dominikaner väntade honom. Utanför stod de samlade folkmassorna som i timmar väntat på att få en glimt av den vackra processionen.

Den katolska kyrkans martyr Sabina var en förnäm och välbärgad romersk änka, som blev omvänd till kristendomen genom en av sina många slavinnor, som hette Seraphia. Tillsammans med henne steg hon om nätterna ned i katakomberna vid via appia för att i hemlighet bli undervisad i den kristna läran. När hon slutligen blev döpt, upplät hon sitt hus för de kristnas möten. Därför fick hennes hus titeln titulus Sabinae. En dag blev Seraphia avslöjad som kristen och pryglad till döds. Från den stunden angav Sabina att hon var kristen. Efter svår tortyr blev hon halshuggen den 29 augusti 120.År 425 byggdes på platsen för hennes hus en imponerande basilika. Santa Sabina på Aventinkullen är en av Roms mest sevärda kyrkor, cederportarna med motiv från Gamla och Nya testamentet är världens äldsta i sitt slag. 1219 skänkte påven Honorius III basilikan till den helige Dominikus, som invid den byggde ett kloster.


Under sin predikan talade påven om fastetidens tre konkreta ting som kyrkan uppmanar de troende att praktisera: bot, bön och barmhärtighet. ”Kristus segrade över synderna genom sin död och uppståndelse och han förväntar sig av oss, hans efterföljare, att vi gör vår del. Detta sker främst i dopet. Men innan Kristus fullkomligt regerar i oss måste vi döpta vara trogna och vaksamma så att vår motståndare inte återvinner sin makt i oss.

Hur ska då vi segra i kampen mellan köttet och anden, mellan det goda och det onda, en kamp som följer oss hela vårt liv?, fortsatte påven sin predikan. I dagens evangelium ger Herren oss tre redskap: bön, fasta och allmosor. Aposteln Paulus ger oss några viktiga råd. Vad gäller bönen säger Paulus: ”Var ihärdiga i bönen” och ”var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse” (Rom; 12,12 Kol; 4,2). ”Be ständigt” (Tess. 5,17). Vår relation med Gud förblir verklig och närvarande även om vi pratar och gör våra sysslor.

Vad gäller allmosor understryker Paulus att vår kärlek till vår nästa är det viktigaste i den troendes liv, det avgörande band som ger fullkomlighet. Och slutligen fastan. Paulus talar inte specifikt om fastan, men han uppmanar ofta till att hålla oss vakna och nyktra. Och intressant, understryker påven, är även att Paulus nämner behovet att träna anden, som kräver försakelse och självdisciplin. (1 Kor. 9,25). Den kristne måste vara självdisciplinerad för att finna den väg som verkligen leder till Gud.

Här har vi den kristnes kallelse, avslutade påven sin predikan. Uppståndna med Kristus, är de kristnas liv gömda med Kristus i Gud. För att kunna leva denna nya existens är det oumbärligt att föda sig på Guds Ord, endast då, om vi lyssnar och kommunicerar, förblir vi enade med Gud. Även här ser man en förebild i aposteln Paulus. Han levde i permanent dialog med Guds Ord: i sina tankar, i sitt agerande, i sin bön, teologi och predikningar – allt är frukten a Guds Ord.