Vår kärlek vägrar att ge oss frid så länge hunger och fattigdom härjar den mänskliga familjen, sade Benedictus XVI till IFAD, på organisationens 3o-årsdag

(20.02.09)
Objektivet att utrota världens fattigdom är inte utopi utan världssamfundets plikt. Detta sade påven Benedictus XVI då han talade inför FN:s mat- och jordbruksorganisation IFAD på fredagen, på organisationens 3o-årsdag.

Påven talade om organisationens viktiga roll att främja jordbruket i denna känsliga fas av historien, där obalansen i matpriser och bristen på föda, angriper jordbruksbefolkningarna, och han uppmanar till långsiktiga lösningar, för att kunna besegra fattigdomen och hungern som omfattar närmare en miljard personer världen över – personer vars beroende av omvärlden ständig t ökar.

Därför är det nödvändigt att Utvecklingsländerna och Industriländerna samarbetar och fattar beslut i enhet med varandra. Man bör stödja alla arbetsmöjligheter i jordbruksområdena så att deras behov av yttre hjälp minskar. Stödet som ges till de lokala producenterna innebär att ekonomin i länderna i fråga utvecklas. Jordbrukskredit projekt som vänder sig till de små jordbrukarna och bönder utan jord, ökar möjligheten att föda en större mängd människor.
 Dessa projekt hjälper även urinvånarna att stanna kvar på sina marker och förvalta sina traditionella kulturer istället för att vara tvungna att bege sig till överbefolkade städer i jakten på arbete, där sociala problem väntar och en sämre livssituation.

Icke statsunderstödda organisationer kan ge ett viktigt bidrag i denna kamp, sa påven vidare. Några har starka band med den katolska kyrkan, och de arbetar för att tillämpa kyrkans sociala doktrin, där en av de viktigaste lärorna är den om subsidiaritet - vilket innebär att varje samhällsgrupp är fri att ge sitt bidrag för allas bästa.

Alltför ofta förnekas just detta de fattigaste bönderna och utvecklingsländerna, då deras arbete girigt utnyttjas, och det de produceras skickas till fjärran marknader, utan att bidra med någon nytta för den lokala befolkningen.

Ett mänskligt samhälle uppskattar och belönar alltid jordbrukssektionens bidrag, som har kraften att föra en nation från fattigdom till utveckling och välmående. Därför måste man beslutsamt och agera med solidaritet emot hela den mänskliga familjen, så att alla kan få en rättvis del av jordens goda, från och med nu till all framtid.

Vår motivation kommer från vår kärlek, avslutade påven sitt tal, vår kärlek för de fattiga, kärlek som inte tolererar orättvisa och förnekande, kärlek som vägrar att vara i frid så länge hunger och fattigdom härjar mänskligheten. Vårt objektiv att utrota den extrema fattigdomen och hungern, liksom främja tillgången till föda och jordbruksutvecklingen, måste dra sig för att ses som alltför ambitiöst och orealistiskt, utan istället som en bindande plikt för hela världssamfundet.