Livsakademin manar till att reflektera över risken för eugenik i den genetiska forskningen.

(19.02.09) På tisdagen presenterade den påvliga Livsakademin sin kongress som kommer att äga rum i Rom, den 20-21 februari, i samband med akademins 15:e årsmöte. Mons. Rino Fisichella, som är Livsakademins president, talade under presskonferensen om forskningens risker om inte det etiska medvetandet utvecklas i samma takt som forskningen.

Deltagarna under kongressen kommer från olika universitet och olika inriktningar, vilket gör att genetik och biokemi ska studeras ur filosofisk, rättslig teologisk och sociologisk vinkel. Men vilket är då målet med detta arbete? Jo, att undersöka om det finns eugeniska motiveringar bakom genetiska experiment. De vill säga om det är iden om att styra och förbättra människan genom biologisk förädling som styr den genetiska forskningen. Titeln på kongressen lyfter fram detta: ”Genetikens nya fronter och risken för eugenik”.


Eugenik är den pseudovetenskapliga iden som strävar efter att förädla eller rena den mänskliga rasen. Man talar om Positiv eugenik som innebär att man främja fortplantningen av individer med påstått önskvärda ärftliga egenskaper, medan negativ eugenik syftar till att sortera bort anlag som anses dåliga.


Det var på 1860 talet som Charles Darwins kusin, Francis Galton, utvecklade teorin om en progressiv förbättring av den mänskliga rasen, och baserade sina kriterier på evolutionsbiologin. Han ansåg att institutionerna borde ingripa genom en selektiv korsning av lämpliga människor för att förbättra människan genom biologisk förädling, t.ex. ökad barnalstring hos "lämpliga" föräldrar eller minskat barnafödande av olämpliga föräldrar genom t.ex. sterilisering.

Det var han som valde namnet eugenik, från grekiskan eugenes som betyder av god ras eller börd. Redan under det första årtiondet av 1900-talet hade hans idéer blivit allmängods inom vetenskapen, och inflytelserika i västvärldens politik. Det var ekonomiskt och demografiskt lönsamt att tvångssterilisera, för att reglera det som ansågs vara genetiskt eller socialt betingade defekter och dåliga anlag, inte endast beroende på ras, utan sinnessjukdom, till vilket även brottslighet räknades, samt samhälleliga "avarter". Vad som betraktades som defekt berodde på samhällsnormen, tidens tendens och politik, och byggde inte på vetenskaplig sanning.

Under nazismen i Tyskland fann den eugeniska tanken sin blomstring. Mellan åren 1934 och 1941 tvångssteriliserades 400 000 personer i Tyskland, och 200 000 personer dödades under den så kallade T4 aktionen. Ett program som innebar att olämpliga personer dödades eller steriliserades om de led av genetiska sjukdomar eller mer eller mindre allvarliga fysiska missbildningar. I Sverige tvångssteriliserades 62 888 personer mellan 1934-1976, varav övervägande delen var kvinnor. 1976 avskaffades slutligen lagen i Sverige. Den katolska kyrkans naturrättsdoktrin om livets okränkbarhet fördömde tvångssterilisering och synsättet överhuvudtaget.


Termen eugenik används sällan idag, och ord som rashygien, rasren har en negativ klang i vårt samhälle, men nu ställer Livsakademin frågan om det inte finns likheter och eugeniska drag i dagens mentalitet. Kanske har endast termerna bytts ut. Precis som institutet för rasbiologi vid Uppsala Universitet som grundades 1922, bytte namn 1959 till institutionen för medicinsk genetik.

”Våra genetiska erövranden är en del av den teknologiska progressen som inte längre tycks ha några gränser”, sa mons. Fisichella. ”Idag kan man kartlägga tusentals gener som tillåter oss att känna till sjukdomar. Detta erbjuder oss även möjligheten att övervinna ärftliga sjukdomar. Men varje vetenskapligt framsteg får oss att se både erövring och tragedi, sa biskopen vidare. Vetenskapliga, biologiska och politiska projekt kräver en etisk värdering. Och speciellt när man vill stödja eugeniskt agerande i det normala livets namn”.

Mons. Fisichella sa att även om denna trend är liten så finns den. ”En mentalitet som anser att vissa personer är mindre värda än andra. Antingen beror det på deras sociala ställning, som fattigdom eller brist på utbildning; eller så beror det på deras fysiska villkor, som t. ex funktionshindrade, psykiska sjukdomar, äldre, personer i koma eller allvarligt sjuka”.


Ett uträknat sätt att formulera språket, en god reklam, samt stött av ekonomiska intressen, gör att vi förlorar de verkliga och farliga underliggande avsikterna att skapa en mentalitet som inte längre är kapabel att se det onda och besvara med en passande etisk bedömning. Riskerna är inte endast teoretiska”, sa mons. Fisichella slutligen. ”Tyvärr är detta en mentalitet som tenderar att långsamt sprida sig”.

Det är inte svårt att ana att det finns eugeniska krafter även i dagens mentalitet, även om termerna som används inte längre är ’att rena och förbättra rasen’. Man talar inte om underlägsna avkomlingar. Termerna har förändrats men mentaliteten lever. Det rör sig om en mentalitet där man får gå in och styra livet, kontrollera livet, sortera bort, besluta om vem som får leva och vem som inte är värd att leva. Det rör sig om lagstiftning som tillåter att man diskriminerar de som inte passar in i en stereotyp iden om värdigt liv.