Folk köar vid katedralen i Seoul för ett sista farväl till kardinalen Kim
(17.02.09) Sedan tidigt i morse står hundratusentals människor, katoliker och
icke, i kö för att ge en sista hälsning till kardinalen Kim som ligger på
lit de parade i Seouls katedral. Det är mödrar med barn, politiker, medlemmar
av olika religioner, äldre personer och studenter, som trotsar den koreanska vinterns
iskyla för ett sista farväl till denne man som kallas ”fosterlandets fader”.
Och medan kön flyter långsamt fram, hålls det Mässor varje timma i katedralens
krypta. De fortsätter hela dagen till midnatt i fyra dagar tills den högtidliga
begravningen som äger rum den 20 februari på förmiddagen.
Kardinalen
Kim avled på måndag eftermiddag och omedelbart därefter utfördes en operation
på kroppen för att ta ut hans ögon, enligt hans uttryckliga önskan. Just
för 20 år sedan, i samband med den internationella eukaristiska kongressen i
Seoul, hade kardinalen, bland katolikerna, inlett en rörelse för donationen
av organ till förmån för andras hälsa, såsom efterliknelse av Kristi kärlek.
En liknande handling hade man dittills inte varit med om i den konfucianska
kulturen. Vid det tillfället undertecknade kardinalen Kim sitt testamente om donationen
av sina ögon. Och han upprepade detta erbjudande för läkaren under sin vistelse
på det katolska sjukhuset ”Sankta Maria”, där han avled.
I ett telegram
erinrar den nuvarande ärkebiskopen i Seoul, kardinalen Cheong Jin-sul, att kardinal
Kim var de koreanska katolikernas andlige ledare, men att han även gav ett
viktigt bidrag till politikens utveckling i Sydkorea.
Landets president
Lee, som är protestant, säger att kardinalens död är en stor förlust för nationen
och han uppskattar den symboliska rollen som kardinalen har haft för demokratin
och arbetarnas rättigheter i Korea.
Den tidigare presidenten Kim, som
är katolik, säger att kardinalen aldrig var rädd för att omsätta sin tro i
handling under diktaturperioden på 70- och 80-talen. Jag är tursam som
har fått ledning och hjälp från honom. Presidenten Kim, politiker och aktivist
för demokratin, var i fängelse flera gånger under militärdiktaturen och han minns
kardinalen Kim såsom en man som offrade sitt liv för demokratin i Korea och
för att hjälpa dem som lider och lever i fattigdom”.
Kardinal Kims
motto var ”för er och för alla. Med ”er” menade han katolikerna och ”alla”
gällde hela folket, inklusive bröderna i Norr. Han hade alltid, det säger alla,
en förkärlek för de fattiga, de lidande och de sista i samhället. Under militärdiktaturerna
engagerade han sig modigt och försiktigt för den sociala rättvisan och försvarade
arbetarna. Och samtidigt kritiserade han ofta i sina predikningar Park Chung-hees
och Chung Doo-hwans regeringar, som undertryckte studentaktivisterna och fackföreningarna.
År 1987 hade han gömt tiotals studentaktivister i katedralen Myenongdong.
Till myndigheterna som kom för att arrestera honom sa han: ”För att ta mig måste
ni först stiga över min, mina prästers och nunnornas döda kropp”.
Under
de två sista decenniernas demokrati privilegierade han de fattiga, de lidande
och de handikappade. Trots att han var apostolisk administrator för stiftet
i Pyongyang kunde han aldrig sätta sin fot i Nordkorea på grund av den sorgligt
kända ateistiska regimen. Men han engagerade sig alltid grundligt för invånarna
där - framförallt genom att sprida försoningens anda och nödvändigheten av religionsfrihet.
År 1995 grundade han en interkoreansk religiös organisation i hoppet om att förföljelsen
i Norr en dag skall upphöra och de två nationerna kunna återförenas.
En universitetsprofessor i Seoul säger att med sitt vittnesbörd och sina pastorala
aktion öppnade kardinalen Kim den katolska Kyrkans dörrar för folket utan åtskillnad
och han engagerade sig för att bygga en ny värld.
Inte endast de koreanska
katolikerna utan alla koreaner betraktar kardinalen Kim såsom en andlig ledare,
som har förändrat samhället. Han betraktas inte såsom en religiös ledare utan
såsom en ledare för hela folket i Korea. Få timmar efter hans död sände KBS-teven
ett 50 minuter långt program om has liv.
Hans sista ord var: ӊlska,
älska alltid och förlåt. Tack”.