Eutanasi är inte värdigt människan, sa Benedictus XVI under söndagens Angelusbön

(02.02.09)
Klockan 12 klev Benedictus XVI fram till sitt fönster på Petersplatsen och mottogs av det samlade folkets hälsningar. Solen sken över Rom på söndagen och det bidrog till den varma stämningen. Under Angelusbönen denna söndag underströk påven meningen med Kristi lidande och människans lidande. ”Vi måste ha mod”, sa han ”att förkunna sanningen och säga att eutanasin är en falsk lösning på lidandet”.

Påven reflekterade över dagens evangelietext, Markus 1,21-28, där Jesus frigör en man som är besatt av en oren ande. Denna text är djupt knuten till betydelsen av Kristi lidande i frälsningsmissionen. Jesus vill inte för stunden att man utanför gruppen av hans närmaste lärjungar ska veta om att Han är Kristus, guds son. Vid flera tillfällen uppmanade han lärjungarna och de sjuka som han helade att inte avslöja hans identitet. I denna söndagens text berättas det att den man som var besatt av den onde, börjar skrika: ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nazareth? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är Guds helige.” Och Jesus svarar honom strängt: ”Tig. Far ut ur honom.” Och evangeliste berättar hur den onda anden, genast for ut ur honom.

Jesus driver inte endast demoner ur personer, och frigör dem från den värsta slaveri. Han hindrar även de onda andarna att avslöja hans identitet. Han insisterar på detta eftersom hans egen mission står på spel, som vår frälsning är beroende av. Han vet att för att kunna frigöra mänskligheten från syndens herravälde, måste han uppoffra sig på korset, som ett riktigt påsklamm. Den onde, å sin sida, försöker förleda honom mot den mänskliga logikens Messias, som är en makthavare och full av framgång.

Kristi Kors är den ondes undergång, och det är därför som Jesus ideligen upprepar att lära sina lärjungar att för att nå äran måste han lida mycket, bli förnekad, dömd och korsfäst. Lidandet är del av hans mission. Jesus lider och dör på korset – av kärlek. På detta vis har han gett lidandet en mening. En mening som män och kvinnor i varje tid har förstått och tagit till sig, upplevt med djupt lugn även då kroppen och modet prövats svårt.

Påven påminde nu om att denna söndag infaller livets söndag för den italienska biskopskonferensen, och årets tema var just ”livskraften i lidandet”. Påven förenade sig med biskoparnas ord om att ha modet att förkunna sanningen, modet att klart och tydligt säga att t ex eutanasi, är en falsk lösning på lidandet, en lösning som inte är värdig människan. Det sanna svaret kan inte vara döden, hur ”ljuv” den än är. Det sanna svaret är att vittna om kärleken som hjälper att bemöta smärtan och ångesten på ett mänskligt sätt. Vi kan vara helt säkra på att inte en tår, vare sig om den kommer från den lidande, eller från den som står bredvid, går förlorad inför Gud.

Påvens sista ord gick till Maria, som var vid Jesu sida under hans sista timmar, och delade smärtan under korsfästelsen. I hennes händer lägger vi dem som lider, och dem som arbetar för att lindra lidandet.