Livets mening finns hos Ordet som blev människa. Benedictus XVI ber för Gaza under Angelusbönen

(05.01.09) Världen förfasas av den blodiga konflikten i Gaza som återigen har blossat upp. Under söndagens Angelusbön påminde Benedictus XVI om hur Jerusalems patriarker, och alla det Heliga Landets kristna kyrkor, ber om världens böner. Be för att konflikten finner ett slut, be om rättvisa och fred. Kräv rättvisa och fred för människorna i det Heliga Landet. Påven förenar sig med patriarkerna och ber oss att göra likaså, och citerar patriarkernas budskap: ”Be om att Gud välsignar konfliktens offer, de skadade, de hjärtslitna, de som lever i ångest och rädsla. Välsigna dem med sin tröst, med sitt tålamod och sin fred.

De dramatiska nyheterna som når oss från Gaza visar vad det leder till att vägra föra dialog, sa påven i sin appell under Angelusbönen. Att vägra föra dialog med varandra försämrar oerhört situationen för befolkningarna, som återigen lider offer för krig och hat.

Krig och hat är inte lösningen på problemen, fortsatte påven. Det lär oss historien, även vår mest närliggande historia. ”Vi ber därför att barnet i krubban”, och här citerar påven återigen patriarkernas budskap,”… att han ska inspirera de ansvariga och auktoriteterna på båda sidor, israeler och palestinier, till ett omedelbart slut på denna tragiska situation”. Under Angelusbönens reflektion uppmanade påven oss att åter begrunda ordet som blir människa. Denna söndags liturgi upprepar Johannesevangeliets prolog som vi läser på Juldagen. Och efter de senaste dagarnas frenetiska jakt på julklappar inbjuder kyrkan till att meditera Julmysteriet, för att söka dess djup innebörd och vilken betydelse det har i vårt liv. Denna text ger oss en svindlande sammanfattning av den kristna tron. Texten börjar högst upp: ” I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. och så nyheten som är mänskligt obegripligt: ” Och Ordet blev människa och bodde bland oss”.
Detta är inte retorik, detta är en upplevd erfarenhet. Johannes är ögonvittne. Det är inte en lärd rabbins ord, eller en lagens man, utan en ödmjuk fiskares passionerade vittnesbörd, som under tre år tillsammans med de andra apostlarna i Jesu närvaro, upplevde kärleken – så till den grad att han definierade sig själv ”lärjungen som Jesus älskade”. Han såg honom dö på korset, och återuppenbara sig uppstånden, och sedan ta emot hans Ande.
Påven talar vidare om att erfara Gud och meditera erfarenheten i sitt hjärta. Johannes gjorde det och kom fram till en intim övertygelse: Jesus är Guds visdom förkroppsligad, det är hans eviga Ord som antog en dödlig människas kropp.
För en sann israelit, som kände till skrifterna var inte detta motsägelsefullt, snarare tvärtom, det var den fulländandet av det antika förbundet: i Jesus ser vi Gud som talar till människorna som vänner. Att lära känna Jesus, umgås med honom, lyssna till hans predikningar och se hans handlingar, så kände lärjungarna igen honom, det var Skrifterna som förverkligade sig. Eller som en kristen författare uttryckte det: ” Hela Skrifterna är en enda bok, och denna bok är Kristus, de talar om Kristus och i honom förverkligas de.

Alla män och alla kvinnor behöver finna en djup meningen med sin existens. Och för detta räcker inte böcker till, inte ens de Heliga Skrifterna. Men i barnet i Betlehem avslöjar och kommunicerar Gud sitt sanna och ansikte till oss, en god och trogen Gud, som älskar oss och som inte överger oss, inte ens i dödens stund.

Den första som öppnade sitt hjärta och upplevde att Ordet blev människa var Maria. En ödmjuk flicka från Gallileen som på detta vis blev ”visdomens tron”. Och liksom aposteln Johannes är vi alla kallade att ta emot Maria (Joh 19,27) för att lära känna Jesus och uppleva hans trogna och outtömliga kärlek. Och detta är min önskan till var och en av er alla, kära bröder och systrar, så här i början på det nya året, sa påven .