Den 1:a advent reflekterar Benedictus XVI över tiden. "Vi säger att vi har ont om tid. Men tiden är Guds kärleksfulla gåva som vi kan värdera eller slösa bort."

(01.12.08)
Benedictus XVI uppmanade oss att reflektera över tidens dimension den 1:a Advent, som inledde det nya liturgiska året. Under Angelusbönen på Petersplatsen gick påvens appell till Indien och Nigeria, där blodiga våldsaktioner härjar. Anledningarna till detta tragiska våld är olika, men i båda fallen är det fasansfullt att se denna explosion av grymhet och meningslöst våld.


Vi ber Vår herre att röra vid hjärtat hos dem som inbillar sig att detta är vägen att lösa lokala eller internationella problem, samtidigt som vi känner oss uppmanade att ge gott exempel och visa mildhet och kärlek, för att bygga ett samhälle som är värdigt Gud och människan. Detta vart Benedictus XVI uppmaning att be för de många dödsoffer och skadade på olika vis som terroristattackerna i Mumbai i Indien, och motsättningarna i Jos i Nigeria har lett till.


Under den första Angelusbönen det här liturgiska året talade Benedictus XVI om tiden, och påven valde att göra som Jesus då Jesus talade – han utgick från ett konkret exempel. ”Vi säger allt att vi har ont om tid”, sa påven, eftersom vardagsrytmen har blivit frenetisk för alla. Även denna gång, åter igen, har Kyrkan ett gott budskap att komma med: Gud ger oss sin tid. Vi har alltid ont om tid, speciellt för Herren, och vi vet inte hur vi ska finna honom, ibland vill vi inte finna honom.


Men Gud har tid för oss! Detta är det första som vi återupptäcker varje gång det liturgiska året börjar på nytt. Gud ger oss sin tid, eftersom han har klivit in i historien med sitt ord och sin frälsning, för att öppna den för evigheten, och för att omvandla historien till historia i förbund med Honom. I det här perspektivet är tiden i sig ett avgörande tecken på Guds kärlek. Tiden är en gåva som människan kan värdera eller slösa bort; inse dess betydelse eller försumma med slö ytlighet.


Benedictus XVI talade vidare om den historiska tidens huvudpunkter: skapelsen, inkarnationen och Guds återkomst som omfattar den yttersta domen. Dessa tre moment ska man inte endast se i kronologisk ordning, sa påven. Den liturgiska tiden under Advent inbjuder oss att fira väntan på Guds ankomst, under två moment. Dels hans ärorika återkomst och dels julen, då Guds Ord i Jesu födelse klev in i historien.


Därför passar Jesu uppmaning denna söndag mycket bra: ”Håll er vakna, ni vet inte när tiden är inne”. Han säger det till sina lärjungar, och han säger det även till var och en av oss. Vi ska alla kallas att stå till svars för vår existens, och endast Gud vet när. Denna vetskap hjälper oss att ha rätt distans till världsliga ting, att uppleva sann ånger över våra fel, att agera kärleksfullt mot vår nästa och framför allt att ödmjukt och tillitsfullt lägga våra liv i Guds barmhärtiga händer, sa Benedictus XVI och höjde tillsammans med Petersplatsens samlade troende sin röst i bön till Maria, adventstidens ikon.