"Om skönheten överger sanningen blir den tom och ytlig". Benedictus XVI ord till akademierna
(27.11.08) Under sitt budskap
till det Påvliga kulturrådets president Gianfranco Ravasi, understryker Benedictus
XVI det ”brådskande behovet av att förnya dialogen mellan etik och estetik, och belysa
skönhetens förknippning med Sanningen och det Goda”. Detta är inte nödvändigt endast
i den kulturella artistiska debatten, utan även i vardagens verklighet.
De
sju Påvliga Akademierna sammanträder offentligt för 13:onde gången i Vatikanen i dagarna
och mötet inleddes av påvens budskap som kardinal Tarcisio Bertone läste upp. Detta
möte har organiserats av en av dessa sju, Konstakademin, och temat berör just ”Skönhetens
Universalitet: mötet mellan etik och estetik”.
På många olika plan möter
vi en splittring och t o m ren kontrast mellan dessa två dimensioner. Å ena sida sökandet
efter skönhet, som begränsar sig till det yttre – å andra sidan sökandet efter sanningen
och de goda handlingar som styr en åt det målet.
Om man endast söker efter
den yttre skönheten finner man den ej, konstaterar påven. Om strävan efter skönhet
inte är del av den mänskliga strävan efter sanning, förvandlas den till banal estetism,
som tar sitt uttryck i kortvarighet och ytlighet - i längtan att visa upp sig eller
t o m i flykten mot artificiella paradis som döljer den inre tomheten och hållningslösheten.
Hur ska man då besvara denna utmaning, frågade sig Benedictus XVI. Jo genom
att vidga förnuftets horisonter så att de omfattar även föreningen som finns mellan
strävan efter skönhet och strävan efter sanning och det goda. Och påven varnar för
att om förnuftet försöker avkläda sig skönheten inskränker det sig, liksom skönheten
utan förnuft inskränker sig till en tom illusorisk mask.
Vårt mål måste
vara att finna förnuftet där det förenas med hjärtat, och där skönheten och sanningen
rör vid varandra. Detta gäller alla, men än mer de troende, sa påven, som vet att
skönhet, sanning och godhet har finner sin fullkomlighet i Gud. Vi måste vittna om
detta när vi vittnar om vår tro. Vår vittnesbörd måste vara vacker, och vi måste kunna
använda oss av skönhetens språk som uttrycker Guds vackra kärlek, i en tid då det
kulturella klimatet präglas av ytlighet och flyktighet, trots att längtan och nostalgin
efter den autentiska skönheten, i harmoni med sanningen och godheten, alltid finns
kvar.
Som varje år får två briljanta studenter ta emot ett stipendium
vid detta tillfälle och i år var det en konstnär och en språkvetare som tog emot påvens
lov: väck förundran och längtan efter det vackra, att föd passionen för allt det som
är det geniala mänskliga autentiskt uttrycket för den gudomliga Skönheten.