En tro utan kärlekens frukt är inte en sann tro. Benedictus XVI vid onsdagens katekes om aposteln Paulus.

(26.11.08)
Dagens audiens i Paulus VI audienshall var den första ekologiska audiensen. De nyligen installerade solpanelerna försåg salen med energi. Benedictus XVI fortsatte sin katekes om den store aposteln Paulus, som får extra mycket uppmärksamhet under flera audienser i rad eftersom kyrkan i år firar hans jubileum. Påven började med att göra en återblick på förra onsdagens slutsats då vi genom Paulus lär oss att människan inte har förmågan att bli god genom egna handlingar, utan att det är Gud som delger av sin rättfärdighet genom att förena människan med Kristus.

Denna förening med Kristus uppnår människan genom sin tro. Detta är meningen när Paulus säger att det är vår tro och inte våra handlingar som räddar oss, sa påven och berör en av de stora teologiska tvistefrågorna. ”Men tron är inte en tanke, en åsikt, en ide, understök han vidare. Om tron är äkta blir den kärlek, den visar sig genom kärleken. En tro utan kärlekens frukt är inte en sann tro. Det är en död tro.

 Benedictus XVI fördjupade sig i dessa två punkter om betydelsen av handlingarna och om rättfärdigheten genom tron, för att nå frälsningen, något, som han säger, har skapat stor förvirring under seklernas gång och inte få missförstånd i den kristna världen. Det är därför viktigt att se vad aposteln Paulus säger. Ur tron blommar andens frukter som är ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet”.


Benedictus XVI talade vidare om dessa gåvor, dessa uppräknade dygder, som börjar med kärleken och avslutas med trofastheten. Guds kärlek förvandlar vår existens på djupet, och även om vi är räddade i gåvan av vår tro på Kristus, är vi kallade att leva enligt den kärlek som denna tro föder, för detta är det kriteriet med vilket vi ska dömas i slutet av vår existens. Benedictus XVI baserade dagens katekes på Paulus brev till de kristna i Galatien.


Men Paulus upprepar bara det som Jesus redan har sagt, och som vi läste i evangeliet förra söndagen, i liknelsen om den yttersta domen. I det första brevet till de kristna i korint finns Paulus kända lovord om den sanna kärleken. ”Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”

 
Och här sammanfattar Benedictus XVI dagens katekes med att säga att Paulus predikningar om att tron rättfärdigas utan handlingarna, motsätter sig inte tron som agerar med kärlek. Vår tro måste uttrycka sig i kärleksfullt agerande. Den tro som inte tar sin form i kärleken får förödande följder, eftersom den inskränker sig i den mest skadliga subjektivitet. Om vi lyssnar på Paulus måste vi förstå att om vi är räddade i Kristus, hör vi till honom med hela vår existens, och är kallade att tjäna honom och vår nästa. Som Paulus säger i sitt andra brev till Korint: ” alla skall vi stå inför Kristi domstol, sådana vi är, och där skall var och en få igen för vad han har gjort under sitt jordiska liv, gott som ont.”


Den kristna etiken föds inte ur ett system som baserar sig på bud, den är den naturliga följden på vår vänskap med Kristus. En vänskap som påverkar våra liv, som tar sin form i vår kärlek till vår nästa. Vi lever i vissheten att inget och ingen kan separera oss från Guds kärlek. Denna visshet ger oss kraften att leva vår tro konkret och kärleksfullt.